kan du ta ett nej?

Hoppsan, så det gick med min adventskalender. Jag blev sjuk och tappade sugen. Nu gäller det att plocka upp sugen igen 🙂

Dagens tema är att kunna ta ett nej. Det talas så mycket om vikten av att kunna säga nej, men så lite om att kunna ta ett nej och ändå må bra. För om det finns någon som säger nej, finns det alltid någon som blir nekad vad-det-nu-är. Denna någon kan lika gärna vara du. Hur känns det då?

  • Du behöver hjälp med något på jobbet, men den du ber om hjälp ställer inte upp.
  • Din partner vill inte ha sex.
  • Dina barn vill inte tillbringa julafton hos dig.
  • Du får inte jobbet du sökte eftersom du inte har rätt kvalifikationer.
  • Du får inte ha semester när barnen har sportlov, eftersom det är många som vill ha just den veckan ledig och ni måste turas om.
  • Dina gäster äter inte gluten och socker och tackar nej till kakan som du bakat.
  • Din väninna kommer inte med på kryssning till Stockholm eftersom hon är trött och vill stanna hemma och vila.
  • Din vän har träffat en ny kvinna och vill gå ut med henne i stället för att komma hem till dig på nyårsafton.

Osv. osv. Livet är fullt av såna här situationer.

Om du tillåter dig själv att säga nej – och det ska du göra – ska du också tillåta andra att säga nej. Men hur hanterar du det?

Det finns inga enkla standardsvar. Ändå tvingas vi, livet igenom, att hantera besvikelser.

Trots bristen på standardsvar har jag en tanke om vad som inte är att rekommendera:

Alla har för mycket att göra. Vi måste hjälpas åt för att få jobbet gjort, du kan inte vänta dig att få utgöra något undantag.

Mja. Det beror på. Visst ska man hjälpas åt. Men, arbetskamrater emellan borde man ha en lyhördhet för när den andra faktiskt inte orkar. Att ditt jobbideal innefattar att man alltid ska vara först på plats och gå hem sist innebär t.ex. inte att du kan förvänta dig att alla andra prioriterar på samma sätt.

Jag har läst att man SKA ställa upp när den andra vill ha sex. Tycker du inte om mig längre?

Det finns inget som heter SKA när det gäller sex. Såheså. Det har inte (nödvändigtvis) alls något att göra med huruvida man tycker om den andra eller inte.

Men jag vill så gärna att alla ska vara samlade på julafton <3

Vänta nu. Vem är ”alla”? Är det du som har rätt att definiera det? Ditt barns svärföräldrar då, de kan väl lika gärna tycka att ditt barn och hens familj hör till deras ”alla”?

Allt du vill bli, det kan du också bli.

Det mesta, kanske, men inte allt. Ju mer specifikt ditt ”allt” är, desto mer behöver du en realistisk inställning till att det finns omständigheter du inte rår över. Det finns andra också som vill bli Finlands president, t.ex., hur mycket du än förberett dig på att ta över den posten.

Det skulle vara så viktigt för oss att få resa bort tillsammans vecka nio.

Shit happens. Det är förmodligen viktigt för dina arbetskamrater också att få tillbringa sportlovet med sina barn. Det går inte att rangordna familjers vikt av att vara tillsammans.

Och jag som ville göra en så god kaka att bjuda på, ni kan väl ta en liten bit åtminstone?

Nästa gång kollar du innan du har gäster, så att du kan laga sånt som de kan äta. Alternativt lagar du vad du vill men kräver inte att de ska äta.

Vilken torrboll hon är, det skulle ha gjort henne gott att komma med på kryssningen. ”vill vila”, det var den fånigaste ursäkt jag hört. Hon vill säkert vara med nån annan än med oss, fastän vi alltid ställt upp för henne.

Nej nu. Om din väninna inte orkar, så orkar hon inte. Det behöver inte ha ett dugg med er att göra. Eller så har det med er att göra. Hur beter ni er mot henne? Lyssnar ni faktiskt på hur hon har det? Beaktar ni hennes känslor?

Typiskt. Så fort nån hittar en partner, är vi vänner inte värda ett skit.

Och? Det är klart att ni är värda ett skit, men det är också klart att han måste få träffa sin nya kvinna och att ni ska unna dem att njuta av förälskelsen. Kanske ni kan umgås en annan gång, och ta henne med?

Osv. osv. Vi får jobba vidare på att lära oss att ta ett nej, eller hur? 😉

 

Wonnes adventskalender lucka 14 – bokreleasen

Nu känns det att det är ”på riktigt”, det här med boken. Då jag har en fysisk bok att hålla i handen och sälja – och att folk också köper den!

Jag fick hämta boken från tryckeriet idag efter kl. 12. Hittills har jag bara öppnat två boklådor, men de innehåller rätt bok, så jag utgår ifrån att de andra lådorna också levererar rätt 🙂

Efter det begav jag mig till Folkhälsans Loppis och Retro Bazar i Smedsby. Bazaren är min första återförsäljare av boken. Jag säljer den också själv. Om du köper boken direkt av mig kostar den 20 € (+ ev. postningskostnader), far du till Smedsby och köper den, så kostar den 25 € eftersom Bazaren ska ha provision. Jag kommer eventuellt också att så småningom anlita andra försäljningskanaler. E-boken säljer jag tillsvidare själv för 15 €. Beställningar emottages med glädje och tacksamhet 🙂

Så blev det till att införskaffa lite smått och gott att bjuda på under bokreleasetillfället. Jag hade bestämt att jag skulle ha det enkelt, bara att plocka fram samt brygga kaffe och koka tevatten. Och det funkade bra.

Blommor fick jag också. Och två lyckönskningskort!

Nu ska jag tillbringa resten av kvällen med att känna mig tacksam och glad <3

Wonnes adventskalender lucka 12-13 – det är mänskligt att fela, men gudomligt att förlåta

Hoppsan, i går glömde jag skriva något inlägg. Jag kom på det när jag redan gått och lagt mig, och så ivrig är jag inte att jag skulle stiga upp tillbaks för att skriva. Jag prioriterar vila och sömn om det bara låter sig göras.

Errare humanum est, ignoscere divinum

heter ordspråket på latin. Det är ett fint ordspråk, tycker jag. Hur gärna man än vill göra rätt och göra gott, missar man ibland, glömmer, gör fel, ställer till det både för sig själv och för andra.

Att glömma att skriva ett blogginlägg är inte ens något man behöver ha dåligt samvete för. Men om det är viktigare saker man glömmer?

Efter mina sjukskrivningar har jag periodvis varit oerhört rädd för att göra fel eller glömma saker. Jag vill ju att folk ska kunna lita på mig. Och jag vill kunna lita på mig själv. Det är kusligt att inte ha koll på vad man sysslar med. Att inte minnas var man är, vem man pratar med, eller vad man pratar om.

Lyckligtvis har jag det inte så längre. Men alla små, vardagliga misstag kan så lätt få stora proportioner, när man verkligen vet hur det är att inte kunna.

Jag antar att det är ett sundhetstecken att jag inte låter mig uppröras eller få dåligt samvete i första hand nu. Att det är ett tecken på att jag nästan är ”återställd”, som psykiatern uttryckte saken.

För jag vill ju inte bli åter-ställd. Jag vill inte tillbaka till en ohållbar situation. Jag vill må bra, och orka med det lilla jag gör.

Det gör jag nu. Och om jag inte orkar, om jag inte klarar av, om jag glömmer… då finns förlåtelsen. Liksom jag förlåter andra. Förlåtelsen ger en möjlighet att börja om. Gör om, gör rätt.

Och ibland är det inte så farligt, det man missat. Ibland behöver det inte ens förlåtas, det räcker med ett finländskt ”åhå” 🙂

Från det ena till det femte: i morgon får jag hämta min bok från tryckeriet. Välkommen på bokrelease!

Wonnes adventskalender lucka 11 – den positiva burken

Nyss läste jag ett inlägg från Power of Positivity på facebook, ett inlägg som jag verkligen gillade.

This January, why not start the year with an empty jar and fill it with notes about the good things that happen. Then, on New Years Eve, empty it and see what awesome stuff happened that year.

Vilken bra idé! (Och när jag skrev det där, exakt som det står, började jag, småaktig språkpolis som jag är, reta upp mig på att apostrofen saknas i Year’s…. men låt oss bortse från den saken nu.)

För mig fungerar faktiskt också sociala medier som en sån där positiv burk. I samband med presidentvalet i USA basunerade media ut att det är negativt med algoritmer osv. som styr vad man ser på internet, därför att den som gräver i falsk information och extrema åsikter också matas mera med sådant, och inte får en mera nyanserad bild av sakernas tillstånd. Jag antar att det är därför jag ser så lite negativa saker. Jag väljer helt enkelt bort dem, på gott och ont, och matas med en optimistisk, positiv syn och små glädjeämnen i stället.

Ändå är jag inte så där 100 %-ig anhängare av ett überpositivt tänkande. Sådant kan snarast kännas som ett hån, om allt i tillvaron går åt skogen. Ännu mer hånfullt känns det, om man som jag till sist bryter ihop totalt, på riktigt, och folk tycker att det är väl bara att rycka upp sig och tänka positivt och vara tacksam för allt som ändå är bra.

Som om man inte vore det. Egentligen gör det bara saken värre. Att man mår så dåligt fastän man har det så bra, och det finns de som har det mycket sämre. Det ger en ännu mer dåligt samvete för att man inte klarar av sin tillvaro.

Vilken tur att det finns olika typer av hjälp att få. Och nej, det är inte ”trendigt”. Det är utmärkt att det finns en större öppenhet när det gäller psykiska besvär av olika grad. Stigmatisering och skam har vi tillräckligt av i vårt samhälle ändå.

Tillbaks till det där med burken. När jag mådde väldigt dåligt, och tyckte att jag var världens sämsta människa, fick jag en burk te av en arbetskamrat. Hon gav mig rådet att ”plocka ut” de onda tankarna ur huvudet. Alltså, bokstavligt talat, låtsas nypa om dem, hålla fast dem, öppna det täta locket till teburken med Heavenly Scent Tea, pula ner tankarna i burken och snabbt sätta på locket igen. Så skulle jag tänka att de där onda tankarna förvandlades där inne i teburken, likt äggskalen som blev till rosa moln i Tove Janssons berättelse om Trollkarlens hatt, så nästa gång jag skulle öppna teburken hade de onda tankarna förvandlats till vackra fjärilar eller något annat som jag tyckte passade bra.

I all sin enkelhet var det en tankelek som jag kunde ställa upp på. Burken blev en sån tröst, hur fånigt det än kan låta. Det himmelska teet har jag druckit upp för länge sen, men fortfarande har jag den magiska burken på mitt skrivbord på jobbet. Nu innehåller den annat te, och det är länge sen jag behövt stoppa ner självutplånande, elaka tankar i den <3

Tyvärr råkade jag inte hitta något foto på just den burken, men den här teburken skulle passa bra för samma ändamål! En burk med ett rejält skruvlock skulle också funka bra.

Wonnes adventskalender lucka 10 – styrkor

Eftersom jag skrev om svagheter i går, tänkte jag att det skulle passa att skriva om styrkor i dag. Jag googlade på ”styrkor” för att få lite inspiration, och hittade ett sånt här test – hitta dina styrkor och stärk självkänslan. Eftersom jag är svag för (hö, hö) att fylla i enkäter och göra test, kan jag ju testa mig själv och så får mina läsare själva avgöra om de också vill testa sig.

1 poäng betyder ”stämmer inte alls” och 5 poäng betyder ”stämmer mycket bra”, och så kan man ge 2, 3 eller 4 poäng också om man vill. Varje påstående ska poängsättas.

  1. Jag kan förstå det jag läser. 5 p
  2. Jag kan skriva ner det jag tänker och känner. 5 p
  3. Jag kan hålla ett föredrag. 5 p
  4. Jag kan lyssna på andras åsikter. 4 p
  5. Jag kan ta emot andras sorg och lidande. 4 p
  6. Jag kan uppmuntra och ge stöd. 5 p
  7. Jag kan ha insikt om och hantera mina känslor.  5 p
  8. Jag kan vara för mig själv och fundera ut lösningar på problem i mitt liv. 5 p
  9. Jag kan vara medveten om och förändra hur jag tänker. 4 p
  10. Jag kan träna min kropp för att få bättre resultat. 5 p
  11. Jag kan dansa eller göra lekar som kräver kroppsrörelse. 5 p
  12. Jag kan leka charader och rollspel. 5 p
  13. Jag kan fundera ut lösningar på vardagsproblem. 5 p
  14. Jag kan ordna och systematisera. 5 p
  15. Jag kan huvudräkning. 2 p
  16. Jag kan föreställa mig saker och fantisera. 5 p
  17. Jag kan rita ett objekt på ett papper. 2 p
  18. Jag kan hitta vägen med hjälp av en karta. 4 p
  19. Jag kan känna mening med livet i ett större sammanhang. 5 p
  20. Jag kan använda musik för att förändra mitt sinnestillstånd. 4 p
  21. Jag kan känna inåt mig själv och uppleva en andlig känsla. 4 p

Det visar att jag

  • är verbal (15 poäng av 15 möjliga): ”Du har känsla för det talade och skrivna språket, och stor förmåga att ta in och förstå information. Du är också bra på att uttrycka dina känslor, åsikter och tankar och kan formulera dig så att alla förstår – en utmärkt egenskap om du till exempel ska hålla föredrag eller jobba med information.” Jodå, det låter bekant, jag har alltid varit synnerligen verbal. Det är en tillgång i mitt jobb, och det har också gjort att jag har varit en tacksam psykoterapipatient.
  • är social (13 poäng av 15 möjliga): ”Du har förmåga att förstå och känna empati med andra människor. Du känner av intentioner och känslolägen, och kan arbeta effektivt i grupp. Du lär dig bäst tillsammans med andra. Du är bra på att kommunicera, leda, organisera, förhandla, hjälpa, lyssna och medla.” Hm, jag känner nog igen mig, men jag kan inte riktigt helt skriva under på allt. Så det är nog rätt att jag fick lite lägre poäng här. (Jag gillar att jobba ensam.)
  • har god självkännedom (14 poäng av 15 möjliga): ”Du förstår dig själv, du känner till dina önskemål, rädslor och möjligheter, och kan styra dina tankar åt de håll du vill. Du lär dig bäst genom att arbeta ensam och i din egen takt. Du är bra på att förstå dig själv, att fokusera inåt, följa din intuition och vara originell.” Där kom det där med att vara ensam 🙂 och att jag inte fick full pott här kan väl vara ett tecken på det där med att jag inte alla gånger litar på min intuition, eftersom jag tror att min intuition ibland är förutfattade meningar som jag inte ska lyssna till.
  • är kroppslig (15 poäng av 15 möjliga): ”Du har potential att använda hela kroppen eller delar av kroppen, t ex handen, för att lösa problem eller skapa produkter. Du lär dig genom att röra vid föremål och uppleva med hela kroppen. Du kan vara bra på sport, dans, teater, hantverk eller mekaniska saker.” Jo, här känner jag också igen mig. Så bra, båda gångerna jag fått 15 i det här testet är det sånt som jag verkligen vill satsa på!
  • däremot är jag inte så logisk (det sprack på huvudräkningen…)
  • …och jag är ännu sämre på att vara visuell (jag är inte bra på att rita)
  • är existentiell (13 poäng av 15): ”Du har känslighet för kosmiska och andliga frågor, det oändliga och det obeskrivliga. Du tycker om att tänka, öva och skapa så att din uppfattning om tid och rum förändras. Du kan vara bra på att meditera, nå flow-tillstånd, gå in i dig själv, hitta symbolsystem och nå din andliga kärna genom konst och musik.” Det stämmer nog också bra.

Oj, det här var visst en riktig egoboost (jag vägrar tycka att det är skrytsamt att vara medveten om sina styrkor)! Och jag hade fått mycket sämre resultat om jag fyllt i det här testet för 5-6 år sedan…

Wonnes adventskalender lucka 9 – svagheter

Alla har vi våra svagheter. Vissa svagheter är svårare att hantera än andra. Nu tänker jag inte främst på fysiska svagheter som t.ex. att man lätt får ont i korsryggen eller liknande, utan sånt som man inte precis behöver, men ändå vill ha eller göra.

Behöver och behöver, förresten, det är väldigt svårt att dra gränsen för vad som är ett Verkligt Behov.

Och vad är förresten en svaghet, en sån där svaghet som jag tänkte på? Är jag svag för choklad, och är det en svaghet hos mig att jag gillar choklad?

Vad är en svaghet och vad är en last? Kanske det är först om man äter omåttligt med choklad som chokladen blir en last?

Hursomhelst, jag kom att tänka på det här för att jag är svag för väskor och skulle kunna ha hur många som helst. Men det är en svaghet jag får motstå. Ibland, som idag, får jag nöja mig med att njuta av att titta på vackra väskor 🙂

15384552_10154747307898058_4234892281035785825_o
Egentligen var det ju tur att jag inte skulle ha nån väska, för hur skulle jag kunna välja? Rosa eller blå? Stor eller medelstor? Förmodligen hade det blivit den stora rosa <3

Wonnes adventskalender lucka 8 – välbefinnande

”Hälsa är friskhet, sundhet och välbefinnande”, var en av de definitioner på hälsa som jag fick lära mig under min grundutbildning, som gav mig barnmorskelegitimation och så småningom också sjukskötarlegitimation. Alla delar av hälsan är viktiga, men inom Wonnes wellness satsar jag kanske framför allt på kundernas välbefinnande. Enkelt sett är välbefinnande känslan av att må bra, den subjektiva delen av hälsan. Människan kan ha välbefinnande trots att hon har t.ex. en kronisk sjukdom, och människan kan också känna att hon inte alls mår bra trots att hon inte har någon ”objektiv” diagnos. Det sistnämnda är väldigt jobbigt. Att känna att allt inte står rätt till, även om det borde stå rätt till.

Ibland kan det vara så att människan har någon form av sjukdom eller ”påvisbar” ohälsa, att den bara är oupptäckt. Då kan det kännas som en befrielse att få veta vad det är för fel på en, så att man har något att förhålla sig till. Då är det också lättare att ta itu med sitt liv.

Diagnosen kan förstås också bli förlamande, i alla fall till en början. I synnerhet om sjukdomen är livshotande, långvarig eller långsamt framskridande.

Men det finns alltid möjligheter att höja välbefinnandet. Att hitta något som känns bra. Att trösta och lindra sig själv eller andra, också när situationen inte går att ”bota” eller avlägsna.

Vad får dig att må bra, riktigt bra? Gör det!

Ofta är det också det lilla som är viktigast, det lilla du gör i vardagen för ditt välbefinnande – det behöver varken vara dyrt eller krångligt för att göra ditt liv lite ljusare och lättare <3

img_2396
Ett husdjur kan ofta öka välbefinnandet <3

Wonnes adventskalender lucka 7 – vem är det som ställer krav?

Det talas mycket om hur stressade folk blir nuförtiden av att se lyckliga och vackra bilder i sociala medier. Att det är sååååå jobbigt att se hur andra bakar pepparkakor och har det mysigt.

Ursäkta en grinig medelålders tant, men sen när blev vackra bilder och andras lycka ett krav?

Det här är något som jag inte alls hänger med i. Och tur är väl det. Om andra har det vackert och mysigt, kan jag väl glädjas med dem, i synnerhet om det är mina vänner.

Långt värre är det, enligt mig, om man ställer krav på varandra. Om man klagar på hur det ser ut när man kommer på besök. Om man ylar över att ens vuxna barn inte har tagit upp potatisen än, att svärdottern inte steker plättar varje morgon till sin make (det gjorde ju alltid mamma), att brorsbarnen är ouppfostrade eller att grannen tog fram sin elektriska ljusstake och satte den i fönstret redan 15.11 i stället för att vänta till lillajul.

Är det så att de som stressas av andras pepparkaksbak i sociala medier inte har nån i sin närhet som gnäller på vad de gör och hur det ser ut i deras hem? Eller har de det, och tycker att sociala medier blir droppen som får bägaren att rinna över? (Sluta för all del att följa sociala medier i så fall, hur svårt kan det vara?)

Och det är helt klart att också den som lägger upp sin vackra pepparkaksbild har sina svåra stunder. Något annat vore orimligt. Jag förstår inte ens att någon kan nudda vid en sån tanke.

Sådär, nu har jag gnällt färdigt för idag 🙂  Sensmoral: ställ inte onödiga krav på dig själv, och vad du än gör, ställ inte onödiga krav på dina vänner och släktingar!

Wonnes julkalender lucka 6 – inflammation eller infektion?

Jag läste en del om antiinflammatorisk kost idag, och kom på att jag skulle kunna skriva några rader om skillnaden mellan infektion och inflammation. Själv lärde jag mig den skillnaden när jag gick min vårdutbildning.

Infektion är alltid förorsakad av någon sjukdomsalstrare, t.ex. bakterier eller virus. Kroppen kan övervinna infektioner genom sitt eget försvar, men ibland behöver den mediciner för att hjälpa kroppen på traven. Annat man kan göra för att bekämpa infektioner är de klassiska vila, värme och vätska.

Att äta antiinflammatorisk kost handlar alltså inte om att bli av med bakterier. Vi ska ha bakterier i kroppen, nyttiga bakterier, en s.k. bakterieflora som är i balans. När den är i balans, har vi också bättre motståndskraft mot infektioner. Inflammation är ett tillstånd som har smärta, svullnad, rodnad och värme som symtom. Och om den här inflammationen är invärtes, ser man inte rodnaden och ofta inte svullnaden heller. Inflammationen innebär alltså enkelt sett att det finns någon form av irritation och obalans på något ställe i kroppen. T.ex. ledinflammationer är ofta ”rena”, vilket innebär att leden inte är invaderad av bakterier, den är bara överbelastad och irriterad och protesterar.

Antiinflammatoriska läkemedel kan lindra, men de har också biverkningar, och ska användas med förstånd. Sköt om dig på andra sätt i stället, och använd t.ex. värkmedicin endast tillfälligt eller som en kort kur, om du fått en sådan rekommenderad av läkare eller sjukskötare!

Och kom ihåg att antibiotika inte hjälper mot virus.

Sköt om dig i dessa förkylningstider, ät bra mat, undvik socker, drick tillräckligt – och vila, njut av årstiden och alla vackra ljus! <3