kan du ta ett nej?

Hoppsan, så det gick med min adventskalender. Jag blev sjuk och tappade sugen. Nu gäller det att plocka upp sugen igen 🙂

Dagens tema är att kunna ta ett nej. Det talas så mycket om vikten av att kunna säga nej, men så lite om att kunna ta ett nej och ändå må bra. För om det finns någon som säger nej, finns det alltid någon som blir nekad vad-det-nu-är. Denna någon kan lika gärna vara du. Hur känns det då?

  • Du behöver hjälp med något på jobbet, men den du ber om hjälp ställer inte upp.
  • Din partner vill inte ha sex.
  • Dina barn vill inte tillbringa julafton hos dig.
  • Du får inte jobbet du sökte eftersom du inte har rätt kvalifikationer.
  • Du får inte ha semester när barnen har sportlov, eftersom det är många som vill ha just den veckan ledig och ni måste turas om.
  • Dina gäster äter inte gluten och socker och tackar nej till kakan som du bakat.
  • Din väninna kommer inte med på kryssning till Stockholm eftersom hon är trött och vill stanna hemma och vila.
  • Din vän har träffat en ny kvinna och vill gå ut med henne i stället för att komma hem till dig på nyårsafton.

Osv. osv. Livet är fullt av såna här situationer.

Om du tillåter dig själv att säga nej – och det ska du göra – ska du också tillåta andra att säga nej. Men hur hanterar du det?

Det finns inga enkla standardsvar. Ändå tvingas vi, livet igenom, att hantera besvikelser.

Trots bristen på standardsvar har jag en tanke om vad som inte är att rekommendera:

Alla har för mycket att göra. Vi måste hjälpas åt för att få jobbet gjort, du kan inte vänta dig att få utgöra något undantag.

Mja. Det beror på. Visst ska man hjälpas åt. Men, arbetskamrater emellan borde man ha en lyhördhet för när den andra faktiskt inte orkar. Att ditt jobbideal innefattar att man alltid ska vara först på plats och gå hem sist innebär t.ex. inte att du kan förvänta dig att alla andra prioriterar på samma sätt.

Jag har läst att man SKA ställa upp när den andra vill ha sex. Tycker du inte om mig längre?

Det finns inget som heter SKA när det gäller sex. Såheså. Det har inte (nödvändigtvis) alls något att göra med huruvida man tycker om den andra eller inte.

Men jag vill så gärna att alla ska vara samlade på julafton <3

Vänta nu. Vem är ”alla”? Är det du som har rätt att definiera det? Ditt barns svärföräldrar då, de kan väl lika gärna tycka att ditt barn och hens familj hör till deras ”alla”?

Allt du vill bli, det kan du också bli.

Det mesta, kanske, men inte allt. Ju mer specifikt ditt ”allt” är, desto mer behöver du en realistisk inställning till att det finns omständigheter du inte rår över. Det finns andra också som vill bli Finlands president, t.ex., hur mycket du än förberett dig på att ta över den posten.

Det skulle vara så viktigt för oss att få resa bort tillsammans vecka nio.

Shit happens. Det är förmodligen viktigt för dina arbetskamrater också att få tillbringa sportlovet med sina barn. Det går inte att rangordna familjers vikt av att vara tillsammans.

Och jag som ville göra en så god kaka att bjuda på, ni kan väl ta en liten bit åtminstone?

Nästa gång kollar du innan du har gäster, så att du kan laga sånt som de kan äta. Alternativt lagar du vad du vill men kräver inte att de ska äta.

Vilken torrboll hon är, det skulle ha gjort henne gott att komma med på kryssningen. ”vill vila”, det var den fånigaste ursäkt jag hört. Hon vill säkert vara med nån annan än med oss, fastän vi alltid ställt upp för henne.

Nej nu. Om din väninna inte orkar, så orkar hon inte. Det behöver inte ha ett dugg med er att göra. Eller så har det med er att göra. Hur beter ni er mot henne? Lyssnar ni faktiskt på hur hon har det? Beaktar ni hennes känslor?

Typiskt. Så fort nån hittar en partner, är vi vänner inte värda ett skit.

Och? Det är klart att ni är värda ett skit, men det är också klart att han måste få träffa sin nya kvinna och att ni ska unna dem att njuta av förälskelsen. Kanske ni kan umgås en annan gång, och ta henne med?

Osv. osv. Vi får jobba vidare på att lära oss att ta ett nej, eller hur? 😉

 

en årsöversikt

Adventskalendern fick visst ett abrupt slut. Den 16.12 hade jag en jättelång jobbdag, så det fanns inte tid för bloggen, och sen blev jag sjuk. Och sen blev det jul, typ.

Nu är jag frisk igen, har varit frisk i några dagar men skrivklådan har inte infunnit sig, och eftersom jag fortfarande vägrar låta något stressa mig så har jag inte heller skrivit. Jag vet inte vad det var för konstig influensaliknande krämpa jag drabbades av: huvudvärk, muskelvärk, ledvärk, lite feber, magont och illamående. Krämpan höll i sig från lördag till onsdag, ungefär. I torsdags kände jag mig lite halvhängig men mådde bra, och från och med fredag har jag varit som vanligt. I går var första dagen som jag tränade, och det gick bra.

Så här års brukar det vara dags för en uppsummering av det gångna året, och kanske en framåtblick inför vad som ska kunna komma.

Januari 2016

…skrev jag om att min trotjänarpulsklocka hade gett upp. Dessvärre har den nya också gett upp och jag hittar inte kvittot… buhuuuuu. Jag efterlyste provläsare till mitt romanmanuskript, som nu är publicerat och utgett i egen regi 🙂 Jag funderade på att hålla en kaffefri januari och önskade att få byta arbetsuppgifter, men kände att det inte var läge för det under pågående samarbetsförhandlingar. Minns inte hur det gick med kaffet, men när det gäller jobbet får jag väl säga att läget är mycket bättre nu, och att det vettigaste jag gjort under 2016 var att gå ner i arbetstid till 40 % och starta ett enmansföretag.

img_1784
I januari var jag på bio. Första gången jag var på en 3D-föreställning. Vitsi vad man ser korkad ut med de där 3D-glasögonen på 😀

Februari 2016

…ondgjorde jag mig över begreppet ”skärmtid” och att folk gör en så enkel sak till något så invecklat. Jag fyllde i en reslista, skrev om fastetiden och demonstrerade min nya pulsklocka. Dessvärre skrev jag inte var jag la kvittot (kan nån fatta???? hur kan jag slarva bort en sån sak? Ah, nu kom jag på ett ställe där jag inte letat, ska åtgärdas idag…)

img_1829
Jag brukar försöka hinna träffa mina föräldrar minst en gång per månad. Så också i februari. Här ligger deras husdjur Robin och Misan på mammas säng <3

Mars 2016

…hade jag tydligen problem med stötdämparna på bilen. Jag funderade på karisma, ondgjorde mig över strulande teknik och reflekterade kring att det (bl.a.) är det roliga som bränner ut dig. Jag skrev om påskknytkalas och påsken och om min önskan att kunna skriva som Anaïs Nin (min roman är verkligen allt annat än Anaïs-lik när det gäller språket…), en from önskan som aldrig kommer att uppfyllas. Jag skrev om tilltal (du och ni), och fortfarande känner jag mig glad varje gång någon okänd person duar mig, och gammal och obekväm varje gång jag blir niad, även om jag snällt försöker tänka att den som niar mig bara vill vara hövlig. (Ok, jag ÄR rätt gammal, men det är liksom skillnad på att… öh, vara medelålders och att känna sig som att man blir uppfattad som en generation äldre, om ni förstår hur jag menar.)

IMG_1845.jpg
Yngste sonen fyllde 19 i mars. Här ett suddigt foto av jubilaren med Fluffis-kissen i famnen. 

April 2016

…listade jag fem av mina positiva egenskaper. Jag bredde ut mig om det goda utanförskapet, och det är en sak som jag bara blir mer och mer stärkt i – att jag väljer att vara utanför många saker, och trivs ypperligt med det. Jag skickade in ett bidrag till Radio Vegas ”vill du sommarprata i år?” men blev inte vald. Shit happens, alla kan ju inte bli valda. Och det för mig till en annan sak jag tänker skriva om, men det får bli i Wonnes wellness-bloggen. Att inte bara kunna säga nej, utan att också kunna ta ett nej. Jag skrev om vår resa till Gran Canaria, och om att man inte måste.

IMG_1867.jpg
Jag köpte ett plagg som jag kallar ”skjortblus” och lärde mig att nuförtiden heter det ”skjorta” (och jag är så gammal att jag tycker att skjorta, det är något som män har, kvinnor har skjortblusar… men…)

Maj 2016

…fyllde jag i diverse blogglistor, visade foton på min nya frisyr och berättade om hur jag gör min egen müsli. Jag skrev om vad jag gillar respektive inte gillar att läsa om, och om hur svårt det är att skilja på sitt jobbjag och sitt ”egentliga jag” och hur det egentligen inte ens är önskvärt att göra nån skillnad mellan dem. Jag berättade hur lite väderberoende jag är. Jag skrev om att jag hade varit på Reiki-behandling, och då visste jag inte ännu att jag skulle gå kurs och själv börja ge Reiki-behandlingar 🙂 där ser man!

IMG_1895.jpg
Jag firade valborg och första maj hos mina föräldrar. Här står jag i publiken och lyssnar på när Kokkolan naislaulajat sjunger in våren. 

Juni 2016

…skrev jag om sommarlov, om ny frisyr (igen) och om att jag blivit antagen till FISAF Personal Trainer-utbildningen vid Norrvalla. Den kommer förmodligen att prägla mitt 2017 mer än någonting annat. Snart kör den igång, närmare bestämt 20.01.2017… iiiih, spännande! Jag ondgjorde mig över klotter och funderade på varför det skulle vara viktigt med finlandssvensk litteratur. Och funderade på mitt eget romanmanuskript, förstås.

IMG_1928.jpg
Yngste sonen fick sin yrkesexamen. 

Juli 2016

…fyllde jag i ännu ett par blogglistor, brände en blåbärspaj (vi har fortfarande kvar av den i frysen…), stickade blomstersockor (som jag då och då fäster någon tråd på, det är SÅ TRÅKIGT, men vetja de ska bli klara en vacker dag. Eller en mulen dag.) Jag suckade över min vakthund som skäller så mycket, berättade hur det gick till när vi valde namn åt våra barn och funderade vidare på om jag skulle starta ett företag.

IMG_1993.jpg
Jag tillbringade hela, hela juli i skären, underbart <3 Och nej, jag satt inte på dass hela månaden, men jag gillar den här somriga bilden av ”trodå ti matsi” 🙂

Augusti 2016

…fyllde jag i… ja, ni vet. Och där ser jag ett foto på den spanska romanen som jag ännu inte läst ut. Jag kom liksom av mig. Men, jag ska läsa den. I sinom tid. Även om det är tungt att läsa på ett främmande språk som är nytt för mig. Jag skrev om att jag skulle träffa en stylist – och det var verkligen en upplevelse som jag rekommenderar, tack igen, Sandra 🙂 Jag skrev om att jag inte hade ångest inför att återvända till jobbet efter sommarlovet, om min badkrokodil och om att jag hade varit hundvakt.

IMG_2091.jpg
Jag gjorde comeback i sambatåget på Konstens natt i Vasa. Ber om ursäkt för dålig bildkvalitet. 

September 2016

…gjorde jag en skrivövning som Kugge tipsade om i sitt nyhetsbrev.  Jag berättade om mitt nystartade företag, och om att jag skulle tacka nej till allt som gick att tackas nej till i oktober, eftersom september blev så fullspäckad. Trots detta var hösten fullspäckad fram till mitten av december, hur kan det bli så där… nå, det där med ”full” blir så fort fullt när man tål så lite.

IMG_2124.JPG
Jag deltog i kursen ”Alaselän hyvinvointia edistävä ohjaaminen ryhmäliikuntatunneilla” som fysioterapistuderande Janna Oinas och Laura Luoto höll för instruktörer vid Wasa Sports Club. Nu har Janna och Laura fått sin examen, grattis! <3 

Oktober 2016

…listdags igen. Och dags för ”himmel eller helvete” och om vikten av att hjälpa i stället för att stjälpa. Jag skrev om att välja, och om mitt företag.

IMG_2240.jpg
Jag stickade yogasockor på beställning, och missförstod stickbeskrivningen, men det blev sockor ändå 🙂

November 2016

Jag skrev om att ge ut en bok själv, och om att ordna en bokrelease, och det blev också en sån, i rätt blygsam skala, men dock. Jag berättade om bloggalan och om att jag blev uppmärksammad för att jag Vogade ha en röd klänning 😉

IMG_2377.jpg
Galaoutfit

December 2016

…började jag på en adventskalender inspirerad av Svenska kyrkans alternativa julkalender. Nå, vi vet ju hur det gick med den saken. – Fast det var roligt så länge det varade, sa bakterien.

IMG_2458.jpg
Jag köpte en gammalrosa klänning och var rätt nöjd med hur den matchar min rosa kofta, som jag ÄÄÄÄÄNTLIGEN kom mig för att slutföra efter kanske två år.  

Ett par decemberdagar kvar. Solen lyser, det har varit många vackra dagar i december. Det blir en promenad med hunden så småningom. Jag ska träna bodypump här hemma, och så får vi se vad jag hittar på. Morgondagen är ett oskrivet blad, fredag blir det morgonspinning, frissabesök och sen far jag norrut för att först gå på kaféträff med en bloggvän som jag stickat en poncho åt (min syster kommer också med) och sen för att besöka mina föräldrar och fira in det nya året med dem. Samt fira att pappa fyller 87, på nyårsafton.

Vonnes adventskalender lucka 15 – hjälp miljön

”Lär dig något om hur du kan hjälpa vår miljö och vårt klimat”, uppmanar den alternativa julkalendern idag.

Hm. Jag kan redan en hel del sånt. Frågan är snarare om jag tillämpar det jag kan.

Ibland gör jag det. Men eftersom jag har bestämt att jag undviker allt som luktar stress, väljer jag ibland mindre miljövänliga alternativ.

Vad gör jag då för att hjälpa miljön?

  • sopsorterar
  • lämnar avlagda, hela och rena kläder till insamlingar eller loppis
  • promenerar om sträckan dit jag ska är under 3 km (åtminstone om det inte ösregnar eller om jag inte har en massa att bära eller väldigt bråttom)
  • tar trappan i stället för hissen, för det mesta
  • låter bli att tappa vatten i onödan, jag stänger t.ex. alltid av duschen medan jag shamponerar och tvålar in mig
  • tar tåget i stället för flyget när jag ska på arbetsresa (för det allra mesta)

För att eventuellt komma på något nytt jag kunde göra, utan att bli stressad, googlade jag på ”hjälpa miljön”. Där hittade jag bl.a. en lista med 22 sätt att förbättra miljön, det är elevarbeten från Kvarnbergsskolan:

  1. Torka tvätten utomhus under sommarhalvåret (i stället för att använda torktumlare). Check.
  2. Använd tygpåsar i stället för plastpåsar när du handlar. Semicheck. Jag har som intention att använda tygpåsar och väskor, men glömsk som jag är, kommer jag inte alltid ihåg att förse mig med väskor när jag far iväg. Ofta har jag en tygkasse i handväskan, men den förslår inte långt för den som ofta handlar 4-5 plastkassar fulla med mat. Där skulle jag kunna göra bättring. Hur jag ska få till den bättringen vet jag bara inte.
  3. Koka vatten i vattenkokare i stället för på spisen. Check. Även om jag tyckte att vattenkokare var något av världens onödigaste lyxpryl innan jag hade någon. Nu sklle det aldrig falla mig in att koka tevatten på spisen.
  4. Släck lampor när du inte är i rummet. Ok… här finns utrymme för förbättring. Men då jag Inte Gillar Att Det Är MÖRKT!!!
  5. Återvinn. Check.
  6. Cykla eller gå. Check. Ibland. Inom rimliga gränser, alltså.
  7. Duscha effektivt. Check.
  8. Stäng av TV och dator när du inte använder dem. Check. TV använder jag inte, så för mig får den alltid vara stängd (och jag HATAR när folk har på TV i bakgrunden… men, ”folk” måste ju få ha det som de vill hemma hos sig). Datorn stänger jag oftast av när jag inte använder den. Fast det beror på hur snart jag ska använda den igen. T.ex. min jobbdator tar minst 10 minuter på sig att starta upp och komma in på e-posten…
  9. Lämna inte en kran droppande. Check. Åtminstone nästan-check. ”lär dig byta packning”, skulle vara följande steg. Nu går det till så att jag ber nån annan byta packning om jag märker att en kran droppar.
  10. Köp energisnåla prylar. Öh? (låt bli att köpa prylar, skulle jag säga, men grejen var visst den att när man ska köpa en ny ska man kolla energiförbrukningen på den nya. Suck. Mer att tänka på.)
  11. Köp lokalproducerade varor. Ganska-check. Men jag vill ju gärna ha kaffe, bananer, choklad…
  12. Kompostera. Nåja. Det gör vi väl. Lite iaf.
  13. Drick kranvatten i stället för flaskvatten. Check. Om det finns att tillgå. Men inte går jag törstig bara för att jag glömt att ta vatten med mig. Och ibland vill jag t.ex. ha vichyvatten till maten för att det känns festligare med lite bubblor.
  14. Köp ekologiska varor. Semicheck. Jag köper en del ekologiskt, inte allt.
  15. Åk tåg i stället för att flyga. Check, om det gäller t.ex. Helsingfors. Men jag vill gärna resa ut i världen ibland, och då funkar det inte med tåg till t.ex. Gran Canaria…
  16. Slösa inte med papper. Semicheck. Jag undviker att printa ut en massa dokument. Men jag vet inte hur jag skulle klara mig utan hushållspapper eller massor med toalettpapper.
  17. Skräpa inte ner i naturen. Check. Jag skulle aldrig slänga t.ex. godispapper i naturen.
  18. Köp miljövänliga transportmedel. Hm. Där är det nog priset som avgör mest…
  19. Köp second hand-kläder. Semicheck. Jag köper kläder på loppis ibland. Och ärver av dottern. Över lag köper jag rätt lite kläder.
  20. Odla egna grönsaker. Det gjorde jag förr. Nu hör det till sådant jag faktiskt prioriterar bort pga. bristande ork.
  21. Använd miljövänliga diskmaskiner. Håhåjaja. Jag antar att vi beaktade den saken också när vi bytte diskmaskin senast… men visst är priset och effektiviteten mest avgörande.
  22. Använd uppladdningsbara batterier. Semicheck. Det gör jag ibland.

Lärde jag mig något nytt? Egentligen inte. Det här visste jag redan.

Vad borde jag ändra på? Släcka lamporna…. *vill int*

Wonnes adventskalender lucka 14 – bokreleasen

Nu känns det att det är ”på riktigt”, det här med boken. Då jag har en fysisk bok att hålla i handen och sälja – och att folk också köper den!

Jag fick hämta boken från tryckeriet idag efter kl. 12. Hittills har jag bara öppnat två boklådor, men de innehåller rätt bok, så jag utgår ifrån att de andra lådorna också levererar rätt 🙂

Efter det begav jag mig till Folkhälsans Loppis och Retro Bazar i Smedsby. Bazaren är min första återförsäljare av boken. Jag säljer den också själv. Om du köper boken direkt av mig kostar den 20 € (+ ev. postningskostnader), far du till Smedsby och köper den, så kostar den 25 € eftersom Bazaren ska ha provision. Jag kommer eventuellt också att så småningom anlita andra försäljningskanaler. E-boken säljer jag tillsvidare själv för 15 €. Beställningar emottages med glädje och tacksamhet 🙂

Så blev det till att införskaffa lite smått och gott att bjuda på under bokreleasetillfället. Jag hade bestämt att jag skulle ha det enkelt, bara att plocka fram samt brygga kaffe och koka tevatten. Och det funkade bra.

Blommor fick jag också. Och två lyckönskningskort!

Nu ska jag tillbringa resten av kvällen med att känna mig tacksam och glad <3

Vonnes adventskalender lucka 14 – skriv en vänlig kommentar

Skriv en uppmuntrande/vänlig/kärleksfull kommentar på nätet, uppmanar den alternativa julkalendern idag. Också lätt för mig. Det gör jag ju varje dag, oavsett årstid 🙂 Eller åtminstone så gott som varje dag.

Uppmuntran, vänlighet och kärleksfullhet tenderar att smitta av sig. Minst lika mycket som negativitet.

Övervinn det onda med det goda och sluta fly <3

Jag HAR försökt övervinna det onda med det goda mer eller mindre i hela mitt liv, men det är egentligen först nu som jag inte längre flyr. Däremot väljer jag mina strider. Det har du också rätt att göra!

Wonnes adventskalender lucka 12-13 – det är mänskligt att fela, men gudomligt att förlåta

Hoppsan, i går glömde jag skriva något inlägg. Jag kom på det när jag redan gått och lagt mig, och så ivrig är jag inte att jag skulle stiga upp tillbaks för att skriva. Jag prioriterar vila och sömn om det bara låter sig göras.

Errare humanum est, ignoscere divinum

heter ordspråket på latin. Det är ett fint ordspråk, tycker jag. Hur gärna man än vill göra rätt och göra gott, missar man ibland, glömmer, gör fel, ställer till det både för sig själv och för andra.

Att glömma att skriva ett blogginlägg är inte ens något man behöver ha dåligt samvete för. Men om det är viktigare saker man glömmer?

Efter mina sjukskrivningar har jag periodvis varit oerhört rädd för att göra fel eller glömma saker. Jag vill ju att folk ska kunna lita på mig. Och jag vill kunna lita på mig själv. Det är kusligt att inte ha koll på vad man sysslar med. Att inte minnas var man är, vem man pratar med, eller vad man pratar om.

Lyckligtvis har jag det inte så längre. Men alla små, vardagliga misstag kan så lätt få stora proportioner, när man verkligen vet hur det är att inte kunna.

Jag antar att det är ett sundhetstecken att jag inte låter mig uppröras eller få dåligt samvete i första hand nu. Att det är ett tecken på att jag nästan är ”återställd”, som psykiatern uttryckte saken.

För jag vill ju inte bli åter-ställd. Jag vill inte tillbaka till en ohållbar situation. Jag vill må bra, och orka med det lilla jag gör.

Det gör jag nu. Och om jag inte orkar, om jag inte klarar av, om jag glömmer… då finns förlåtelsen. Liksom jag förlåter andra. Förlåtelsen ger en möjlighet att börja om. Gör om, gör rätt.

Och ibland är det inte så farligt, det man missat. Ibland behöver det inte ens förlåtas, det räcker med ett finländskt ”åhå” 🙂

Från det ena till det femte: i morgon får jag hämta min bok från tryckeriet. Välkommen på bokrelease!

Vonnes adventskalender lucka 12-13 – att glömma är mänskligt

Ooops, i går GLÖMDE jag skriva något kalenderinlägg. Lite för mycket på gång just nu. Men ändå hanterligt.

I går lydde uppmaningen: ”Le mot någon idag”. Inga problem, jag ler mot någon varje dag.

I dag: Be en bön/tänd ett ljus för någon/något i världen.

IMG_0063.jpg

Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent.

Wonnes adventskalender lucka 11 – den positiva burken

Nyss läste jag ett inlägg från Power of Positivity på facebook, ett inlägg som jag verkligen gillade.

This January, why not start the year with an empty jar and fill it with notes about the good things that happen. Then, on New Years Eve, empty it and see what awesome stuff happened that year.

Vilken bra idé! (Och när jag skrev det där, exakt som det står, började jag, småaktig språkpolis som jag är, reta upp mig på att apostrofen saknas i Year’s…. men låt oss bortse från den saken nu.)

För mig fungerar faktiskt också sociala medier som en sån där positiv burk. I samband med presidentvalet i USA basunerade media ut att det är negativt med algoritmer osv. som styr vad man ser på internet, därför att den som gräver i falsk information och extrema åsikter också matas mera med sådant, och inte får en mera nyanserad bild av sakernas tillstånd. Jag antar att det är därför jag ser så lite negativa saker. Jag väljer helt enkelt bort dem, på gott och ont, och matas med en optimistisk, positiv syn och små glädjeämnen i stället.

Ändå är jag inte så där 100 %-ig anhängare av ett überpositivt tänkande. Sådant kan snarast kännas som ett hån, om allt i tillvaron går åt skogen. Ännu mer hånfullt känns det, om man som jag till sist bryter ihop totalt, på riktigt, och folk tycker att det är väl bara att rycka upp sig och tänka positivt och vara tacksam för allt som ändå är bra.

Som om man inte vore det. Egentligen gör det bara saken värre. Att man mår så dåligt fastän man har det så bra, och det finns de som har det mycket sämre. Det ger en ännu mer dåligt samvete för att man inte klarar av sin tillvaro.

Vilken tur att det finns olika typer av hjälp att få. Och nej, det är inte ”trendigt”. Det är utmärkt att det finns en större öppenhet när det gäller psykiska besvär av olika grad. Stigmatisering och skam har vi tillräckligt av i vårt samhälle ändå.

Tillbaks till det där med burken. När jag mådde väldigt dåligt, och tyckte att jag var världens sämsta människa, fick jag en burk te av en arbetskamrat. Hon gav mig rådet att ”plocka ut” de onda tankarna ur huvudet. Alltså, bokstavligt talat, låtsas nypa om dem, hålla fast dem, öppna det täta locket till teburken med Heavenly Scent Tea, pula ner tankarna i burken och snabbt sätta på locket igen. Så skulle jag tänka att de där onda tankarna förvandlades där inne i teburken, likt äggskalen som blev till rosa moln i Tove Janssons berättelse om Trollkarlens hatt, så nästa gång jag skulle öppna teburken hade de onda tankarna förvandlats till vackra fjärilar eller något annat som jag tyckte passade bra.

I all sin enkelhet var det en tankelek som jag kunde ställa upp på. Burken blev en sån tröst, hur fånigt det än kan låta. Det himmelska teet har jag druckit upp för länge sen, men fortfarande har jag den magiska burken på mitt skrivbord på jobbet. Nu innehåller den annat te, och det är länge sen jag behövt stoppa ner självutplånande, elaka tankar i den <3

Tyvärr råkade jag inte hitta något foto på just den burken, men den här teburken skulle passa bra för samma ändamål! En burk med ett rejält skruvlock skulle också funka bra.