distanspaket med onlinetjänster

Pernilla  ville gärna höra mer om hur rådgivning på distans funkar, och jag berättar gärna om mina egna erfarenheter av att anlita en distanstjänst, och hur jag har tänkt lägga upp mina egna onlinetjänster. Framtiden får utvisa vad som fungerar, och vad jag vill vidareutveckla eller ändra på! För närvarande har jag bara en distanskund, hon får fungera som en sorts försökskanin <3 och det gör hon så gärna, tack och lov!

Själv anlitade jag en Personal Trainer på distans för flera år sen, och jag var mycket nöjd med den tjänsten. Jag hittade min tränare Eija Holmala via tidskriften Kunto Plus, som jag prenumererade på då. Nu tycks hon samarbeta med Hyvä Terveys. Hennes onlinekoncept har alltså fått fungera som inspiration för mig, när jag har planerat mina egna tjänster.

Vårt samarbete började med att jag skrev ett mail och berättade lite om mig själv och vad jag skulle behöva hjälp med. Jag var 40 år, om jag minns rätt, och ganska så slutkörd av att försöka kombinera familjeliv med snuttjobb, studier, allmän osäkerhet och otillräcklighet åt alla håll. Jag har alltid gillat att motionera, men hade svårt att hitta tillfällen till motion i min vardag. Jag var trött jämt och blev förkyld stup i kvarten, alla bobbor fastnade på mig. Däremot tyckte jag att jag hade rätt bra koll på vad jag skulle äta, och jag hade inga problem med att hålla vikten.

Eija var mycket uppmuntrande, och menade att det säkert skulle funka bra att hjälpa mig på distans, även om det skulle ha varit bra om vi hade kunnat träffas IRL. Det kunde vi inte, eftersom hon bodde i Helsingfors och jag i Västerhankmo i Korsholm, utanför Vasa. Så det här med distans var en ypperlig lösning. På den tiden fanns det inte på kartan att jag skulle ha haft tid eller råd att anlita en lokal PT eller gå till något gym. Den lilla fritid jag hade gick åt till hushållsarbete och till att roada mina fyra barn från ett ställe till ett annat (dagis, fotboll, fotboll och fotboll, och kompisar och yon name it). Att leva sex personer på en (makens) inkomst, plus det lilla jag skrapade ihop inbjöd inte till några extravaganser, det tog tid innan jag vågade erkänna för maken att jag hade gjort något så själviskt som att ”kasta 80 €” på en personlig tränare bara för mig… För 80 € kostade det då att bli coachad i en månads tid.

Och ja, det hjälpte mig mycket, det var definitivt värt pengarna och besväret! Trots att jag hävdade att jag åt rätt vettigt, ville Eija granska min kost, så jag förde kostdagbok i någon dag och skickade snällt en rapport till Eija över vad jag åt. Risken med en sån korttidskostdagbok är förstås att man smörar för sin tränare och äter extra hälsosamt just då. På gott och på ont. På gott, eftersom man då visar att man kan om man vill. På ont, eftersom man inte får hjälp med sina problem om man inte lägger korten på bordet. Jag VAR ärlig. Och Eija höll med om att jag åt rätt bra. Det var egentligen bara två saker hon ville korrigera: mera proteiner, och mindre kex och bullar. På den tiden blev det kaffebröd till eftermiddagskaffet varje dag. Den vanan blev jag av med utan större problem, och det där med att smyga in mer protein i maten var inte heller svårt.

Med Eijas hjälp lyckades jag också hitta små motionsluckor i vardagen. Eija ville också veta vilka träningsredskap jag hade tillgång till. Plötsligt hittad jag tid för promenader, antingen i hemtrakten, eller medan jag väntade på fotbollstränande barn. Och för hemmaträning enligt programmet som Eija gjorde upp. En gång i veckan deltog jag i Korsholms vuxeninstituts motionsgymnastik, det hade varit mitt andningshål i många år.

Sen blev det så småningom så att jag hoppade in som ex tempore vikarie när vår gympaledare blev sjukskriven… jag började jobba på sjukhuset och fick en helt annan tillgång till ledda timmar och personalgym… men det är en annan historia. Jag skulle ju skriva om den där onlinerådgivningen.

Efter att jag fått mina grundläggande råd av Eija, hade vi uppföljning en gång per vecka via e-post. Det passade mig utmärkt, jag älskar ju att skriva. Så jag skrev ett mail varje vecka och berättade om hur veckan varit. Vad som funkat, vad som varit svårt osv. Och så fick jag ett utförligt, uppmuntrande svar av Eija, där hon bekräftade det som gått bra, och varsamt ledde mig vidare där jag behövde stöd. Eija var dessutom så generös att hon lät mig fortsätta uppföljningen ett bra tag till fastän min månad hade tagit slut <3

Så, det är så här jag har tänkt göra. 1) bekanta mig med kunden och ta reda på vilken typ av hjälp hen behöver, för att kunna överväga om jag är rätt person. Jag kan t.ex. inte åta mig att hjälpa någon med allvarliga psykiska störningar eller missbruksproblem, där räcker inte min kompetens till. Jag kan inte heller skriva ut mediciner eller skriva remisser till specialister. Då försöker jag i stället hänvisa personen vidare till rätt instans. 2) Om det visar sig att jag kan vara ett gott alternativ, ger jag ett skriftligt förslag på vilka saker vi kan fokusera på tillsammans under en månads tid. Kunden får läsa detta, och fundera i lugn och ro. Om hen tycker att vi ska ändra eller tillägga något, funderar vi på det tillsammans. Sen skriver vi under på vad hen ska göra och vad jag ska göra de kommande veckorna. 3) Jag gör upp ett detaljerat förslag, och så tar vi en sak i taget – eller flera, om kunden så önskar. Min provkund har sagt att jag får använda henne som exempel om jag vill (annars har jag givetvis tystnadsplikt), så i hennes fall handlade punkt A om att börja äta lunch varje dag. Det kan alltså vara en så enkel sak, som sedan har möjlighet att sätta igång en positiv spiral av händelser som förbättrar välbefinnandet och livskvaliteten.

Därefter följer alltså en uppföljning varje vecka. Per e-post, hade jag tänkt. Provkunden ville hellre tala i telefon. Och jag har ju skaffat en firmatelefon, så visst går det också an. Vi har alltså talats vid i telefon varje vecka, på en överenskommen tid, och då har vi diskuterat hennes situation, vad som har funkat och vad som visat sig inte funka, och så har vi kommit överens om vad hon ska fokusera på till nästa gång. Hon är nöjd, och har ett avslutande samtal kvar innan månaden är över.

Det jag inser att jag måste vara tydlig med, för att bevara min egen hälsa, är att framhålla att jag inte är tillgänglig 24/7. Det skulle jag aldrig klara. Visst får man skriva till mig närsomhelst, men jag svarar under de dagar som är vikta för Wonnes wellness-jobbet, dvs. främst torsdagar och fredagar. Måndagar är också Ww-dagar, men då har jag så fullt upp med mina ledda timmar. Tisdagar och onsdagar är vikta för mitt jobb vid Åbo Akademi i Vasa, och lördag-söndag behöver jag vara ledig.

Det här blev långt, men jag är en vän av många ord… 🙂

img_8546
Den som i stället vill komma hem till mig för samtal, träning eller Reiki bör inte vara allergisk mot pälsdjur 🙂 jag har två katter och en hund som gärna vill vara delaktiga… 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *