Nyss läste jag ett inlägg från Power of Positivity på facebook, ett inlägg som jag verkligen gillade.
This January, why not start the year with an empty jar and fill it with notes about the good things that happen. Then, on New Years Eve, empty it and see what awesome stuff happened that year.
Vilken bra idé! (Och när jag skrev det där, exakt som det står, började jag, småaktig språkpolis som jag är, reta upp mig på att apostrofen saknas i Year’s…. men låt oss bortse från den saken nu.)
För mig fungerar faktiskt också sociala medier som en sån där positiv burk. I samband med presidentvalet i USA basunerade media ut att det är negativt med algoritmer osv. som styr vad man ser på internet, därför att den som gräver i falsk information och extrema åsikter också matas mera med sådant, och inte får en mera nyanserad bild av sakernas tillstånd. Jag antar att det är därför jag ser så lite negativa saker. Jag väljer helt enkelt bort dem, på gott och ont, och matas med en optimistisk, positiv syn och små glädjeämnen i stället.
Ändå är jag inte så där 100 %-ig anhängare av ett überpositivt tänkande. Sådant kan snarast kännas som ett hån, om allt i tillvaron går åt skogen. Ännu mer hånfullt känns det, om man som jag till sist bryter ihop totalt, på riktigt, och folk tycker att det är väl bara att rycka upp sig och tänka positivt och vara tacksam för allt som ändå är bra.
Som om man inte vore det. Egentligen gör det bara saken värre. Att man mår så dåligt fastän man har det så bra, och det finns de som har det mycket sämre. Det ger en ännu mer dåligt samvete för att man inte klarar av sin tillvaro.
Vilken tur att det finns olika typer av hjälp att få. Och nej, det är inte ”trendigt”. Det är utmärkt att det finns en större öppenhet när det gäller psykiska besvär av olika grad. Stigmatisering och skam har vi tillräckligt av i vårt samhälle ändå.
Tillbaks till det där med burken. När jag mådde väldigt dåligt, och tyckte att jag var världens sämsta människa, fick jag en burk te av en arbetskamrat. Hon gav mig rådet att ”plocka ut” de onda tankarna ur huvudet. Alltså, bokstavligt talat, låtsas nypa om dem, hålla fast dem, öppna det täta locket till teburken med Heavenly Scent Tea, pula ner tankarna i burken och snabbt sätta på locket igen. Så skulle jag tänka att de där onda tankarna förvandlades där inne i teburken, likt äggskalen som blev till rosa moln i Tove Janssons berättelse om Trollkarlens hatt, så nästa gång jag skulle öppna teburken hade de onda tankarna förvandlats till vackra fjärilar eller något annat som jag tyckte passade bra.
I all sin enkelhet var det en tankelek som jag kunde ställa upp på. Burken blev en sån tröst, hur fånigt det än kan låta. Det himmelska teet har jag druckit upp för länge sen, men fortfarande har jag den magiska burken på mitt skrivbord på jobbet. Nu innehåller den annat te, och det är länge sen jag behövt stoppa ner självutplånande, elaka tankar i den <3
