dag 57 – mera vardag

Tja, varför inte ett vardagsinslag här också. Så här ser det ut på mitt skrivbord på jobbet

01ac7ce58ac03a3d98b88a1eb2c4465b9286e072ee

Mina arbetsvardagar brukar börja med att jag går igenom e-posten och snigelposten, och besvarar det som brådskar mest under den första timmen. I dag hade jag inte fått någon snigelpost, och svarade bara helt kort på ett par meddelanden (det mesta som kommer är ”till kännedom” och behöver inte åtgärdas). Sen ägnade jag en knapp timme åt uppdateringar i en kurs i Moodle, en knapp timme åt ”graduhandledning” (individuell handledning av en magisteravhandling) via e-post. Och så for jag till det vetenskapliga biblioteket Tritonia, det är också en vardaglig sak att besöka biblioteket rätt ofta. Efter det blev det dags för lunchpaus. Sedan vi skaffat en övernattningslägenhet i stan far jag ofta dit för att äta lunch i lugn och ro, det gjorde jag också i dag. Det blev kebakko, potatissallad, paprika, gurka, vindruvor, kaffe med mjölk och det sista av påskchokladen.

Snart är det dags att bege sig tillbaks till jobbet. Då ska jag göra en första bedömning av en temaseminarieuppsats, dvs. läsa igenom den och ge feedback gällande om den behöver kompletteras eller korrigeras, detaljgranska och slutbedöma en annan temaseminarieuppsats och förhoppningsvis bli klar med ett artikelmanuskript. Så kan en typisk arbetsdag se ut för mig.

dag 56 – vardag

Eftersom jag gillar att göra saker mer invecklade än de skulle behöva vara, t.ex. genom att märka ord och ifrågasätta allt möjligt, ifrågasatte jag också en populär fb-utmaning om att sätta upp ”vardagsbilder” i fem dagar. Vad är vardag?

Jag fick den där utmaningen på fredag, och funderade på om jag skulle sätta upp en bild av då jag satt på stranden, stickade, drack cider och planerade ett spinningprogram. Men det var ju fredagskväll… blir det en vardagsbild då, undrade jag, och lät bli. Fredagar är förvisso vardagar, men eftersom folk ofta är lediga över veckoslutet har det ju blivit något av ”helg” över fredagskvällarna. I vissa familjer är fredagskvällen den ”heligaste”, vet jag, den man viker för fredagsmys, god mat och umgänge med familjen. Då är det ju inte VARDAG, eller?

Och så blev det lördag. Nå, är lördagar vardagar, undrade jag vidare. Jo, när jag var barn lärde man sig att söndagar och helgdagar typ juldagen osv. är helg, må-lö är vardag. Fast det var innan femdagarsveckan infördes. Men, det handlade ju inte om att lägga upp bilder av sina arbetsdagar, utan av sina vardagar, funderade jag, och la upp en bild på utedasset (som man förvisso använder även under söndagar och helgdagar), och så skrev jag att det inte blir nån bild i dag, (alltså, jag skrev ”i morgon” i går) det skulle ju i så fall vara en söndagsbild och ingen vardagsbild, alltså får följande bild komma på måndag.

Det ledde till en liten diskussion om huruvida tanken var att dela med sig av det man gör i princip vilken dag som helst, t.ex. äter gröt, eller om det faktiskt handlar om vad man gör under vissa veckodagar. Tolkningen är säkert fri.

Men jag fortsätter att krångla till det och vägrar fotografera vardagsbilder på en söndag 🙂

dag 55 – infödingar

Ett märkligt, intressant fenomen hos oss människor är att vi så gärna vill kunna placera in varandra i olika kategorier, annars blir vi liksom så osäkra. Är en person man eller kvinna? Finsk- eller svenskspråkig? Från landet eller från stan? Hög- eller lågutbildad? osv. Häromdagen kom jag att tänka på då jag var barn och var på besök hos min faster. På tv:n visades halvnakna, målade människor som marscherade eller dansade, vad det nu var. – Usch, infödingar, sa min kusin, som tyckte att de såg skrämmande ut.

När vi kom hem frågade jag pappa vad ”infödingar” betyder. – Det betyder att man bor där man är född, man är in-född, var pappas koncisa svar. Jag minns inte hur diskussionen sedan gick, men jag fick i alla fall klart för mig att infödingar inte är synonym till människor från ”primitiva” kulturer, att det är ett arv från kolonialiseringens tid att tänka så. Vi är infödingar i Finland.

Om man håller sig till den där förklaringen, hur pass vedertagen den är vet jag egentligen inte, blir man snabbt infödd. Det är alltså ”fel” att tala om t.ex. andra och tredje generationens invandrare. De har inte vandrat in, de är in-födda.

Och det fick mig i sin tur att än en gång fundera över vad ”finlandssvensk identitet” är. Jag har på något omedvetet sätt tänkt att det är ett arv. Att t.ex. min mammas släkt har bott på samma backe i minst 500 år, och de har talat svenska, längre tillbaks finns inte skriftliga dokument så man vet inte hur det var före kyrkobokföringens tid. Men nånstans har jag läst att det är förfärligt politiskt inkorrekt att hänvisa till arv och finlandssvenska gener. Jaha. Men om man är finlandssvensk på basen av vilket språk man har angett som sitt modersmål, och som gäller i kontakt med myndigheter osv., är finlandssvenskheten synnerligen godtycklig. Då bestämmer man själv. Oavsett vad man talar hemma eller vilket språk ens föräldrar talar eller vad förfäderna talade. Oavsett om man kan finska och/eller svenska visor och hur man firar olika helger (för det är dessutom lokalt förankrade saker, inte enbart språkliga dito).

Inte är det lätt när det är svårt 🙂

I alla händelser känner jag mig som infödd finländare och svenskspråkig, utan att lägga desto mera värderingar i den saken.

dag 54 – sommarkläder

I motsats till många andra av det kvinnliga könet är jag inte särskilt intresserad av shopping och kläder. Visst kan det vara trevligt att gå i affärer ibland, antingen ensam eller i gott sällskap, men det får inte bli för ofta. I regel tycker jag att affärstraskande är oerhört tråkigt. Om jag ska ha något vill jag gå in i affären, hitta det jag ska ha och köpa det. Tid 5 minuter, typ. Att prova kläder är pest. Inte bara för att det är svettigt och bökigt, man ser allt annat än attraktiv ut i alla dessa speglar och den skarpa belysning som finns i de flesta provrum.

Men jag tittade ändå med intresse i Halens nya sommarkatalog. Jag skulle eventuellt kunna köpa något plagg med lite färg. Mina kläder är mest svarta, vita eller grå. Mest svart. Och så lite rosa, blått och grönt.

En sak som jag faktiskt skulle vilja ha, och var på jakt efter redan i fjol, är en röd bikiniöverdel. Grannröd. Jag har nämligen ett par oanvända sådana bikinibyxor (nä, jag har visst använt dem en gång när de var nya) som jag köpte 2007. Eller, jag köpte en röd bikini, men överdelen passade inte min byst. Det var inte storleken som var fel, utan modellen. Så fort jag lutade mig lite framåt, trillade brösten ut ur kuporna 🙁 Lyckligtvis använde jag den vid villan, så det var bara maken och sönerna som skrattade ut mig. Jag gav bikiniöverdelen åt dottern, den funkade bättre på henne.

Men visst är det förargligt med ett par udda bikinibyxor, i gott skick. Och varken i fjol eller i år ”ska” man tydligen ha rött… jag har inte hittat någon röd vare sig i affärer eller i kataloger…

Jo, jag skulle kunna köpa en svart överdel, och ha den vid villan. Eller använda en vanlig svart bh som överdel, vid villan. Men då jag vill ha en röd!

dag 53 – sol

Fortfarande ett inlägg på efterkälken. Det är väldigt soligt och vackert väder här, fast det blåser kallt.

Igår ”upptäckte” jag Gustavsborgs populära dambad i Vasa. Det är helt enkelt en badstrand och en veranda, eller vad man ska kalla det, som är enbart för kvinnor. Jag har flera bekanta som brukar sola där på den där verandan, men har tidigare bara gått förbi utan att titta ”in”. Det kändes som att jag ville sitta i solen en stund, och vi har ingen balkong i lägenheten i stan, så jag kom på att jag skulle promenera iväg till Gustavsborg. Vasa är för övrigt en förträfflig stad för den som gillar havet, tänk, det tog bara 15 minuter att promenera dit, det är den badstrand som ligger närmast vår lägenhet och då finns det också en annan, Sandö, dit man kan promenera utan större ansträngning.

Jag badade inte – dels hade jag ingen baddräkt med mig, dels är jag inte så tuff av mig. Det var 6 grader i vattnet, hörde jag någon av damerna säga. Men jag tog av mig jackan, satt i lä på verandan med bara armar och axlar, stickade och lyssnade på en ljudbok och njöt. Jag bestämde att om det skulle vara soligt i dag också, skulle jag inta min lunch där. Så i morse packade jag en picknicklunch, och promenerade dit från jobbet, det tog drygt 20 minuter. Jag brukar unna mig en ca två timmars lunchpaus nu då jag jobbar bara ca 6 timmar per dag, då blir arbetsdagen ändå 8 timmar, men det är mycket bra för tankeverksamheten och orken att ha en rejäl paus, helst helt utan sällskap. Tyvärr gjorde vindens riktning att det var kallare på verandan i dag, men jag satt ändå med bara axlar och armar igen, njöt av lunchen och solen och unnade mig att sluta ögonen och vila en knapp halvtimme. Mycket välgörande. Jag tror att jag ska låta det där bli en vana – lunch i solen de dagar det låter sig göras fram till sommarlovet! Om man får sitta i lä går det bra fastän blåsten är kall.

dag 52 – välgörenhetsstickning

Hoppsan, jag glömde visst blogga en gång till i går, så jag är fortfarande ett inlägg på efterkälken. Nu tänkte jag passa på att puffa för ett välgörenhetsstickprojekt, om jag skulle råka ha någon läsare som också vill sticka (enkla saker) hela tiden och gärna vill variera vem som får det man har stickat.

Länken till Nuttu Nuttu är på finska, men det lär finnas ett motsvarande projekt i Sverige också. Man stickar alltså små babytröjor, som sedan ska skickas till Etiopien.

En fri översättning av det finska mönstret, så här gör du om du vill vara med och sticka:

Mönstret är gjort för Novitas Nalle-garn, men man kan även använda annat garn, t.ex. Novita Tennessee. Det går åt ungefär 100 g till en tröja.

  • Lägg upp 70 maskor.
  • Sticka resår, två räta och två aviga, i 22 cm.
  • Fortsätt med att sticka rätstickning med 24 maskor, två räta och två aviga med 22 maskor och rätstickning med 24 maskor i 3 cm.
  • Efter dessa 3 cm avslutar man de 22 mittersta maskorna och stickar var axel för sig med rätstickning, ca 3 cm för framstycket och ca 3 cm för bakstycket, alltså sammanlagt 6 cm.
  • Följande varv inleds med 24 räta maskor, lägg därefter upp 22 nya maskor och fortsätt med att sticka de sista 24 maskorna rätt.
  • Sticka därefter 24 m rätstickning, 22 m två räta och två aviga, och 24 m rätstickning i 3 cm.
  • Sticka sedan resår, två räta och två aviga med alla maskor i 22 cm.
  • Då har du alltså en lång bit med ett hål i mitten. Hålet är halslinningen.
  • Fäst trådarna och sy ihop sidsömmarna, lämna öppningar för armarna.

Förutom detta håller jag på med två par vanliga herrsockor i tunt garn, av restgarner, och ett par damsockor med pingvinmönster, ett par damsockor med fuskflätor och så har jag två sjalar som skulle behöva blockas. Den ena ska jag ha själv, den blev lite missbildad 😀 jag stickade den redan i somras, men den har legat i en väska sen dess, den andra är ett beställningsarbete, jag hoppas att den ska bli ok.

babytröja
babytröja

Första tröjan jag stickar till projektet blir lila i olika nyanser, med självrandande garn.

Om du vill vara med, kan du gärna sticka flera tröjor innan du skickar iväg dem, eller göra ett paket tillsammans med andra som också vill bidra. Det går naturligtvis bra att bidra med bara en tröja också.

Skriv på paketet (t.ex. på baksidan) vem som har stickat, räkna upp alla namn om ni är flera. Skriv också namnet på gruppen, om ni är en grupp som bidrar.

Skriv också utanpå paketet hur många tröjor paketet innehåller, avrunda gärna om det är ett stort antal, det behöver inte vara exakt. Paketet får vara hur litet eller hur stort som helst. Man kan också leverera paketet personligen till kontaktpersonen om man t.ex. ringer och kommer överens om en tid (på finska, antar jag).

Lagret finns i Tuuri, ca 2 km från köpcentret. 

Tröjorna skickas till

HANNA SAARENPÄÄ

APILAPOLKU 1

63610 TUURI

TEL 040-7692077

dag 51 – glömsk eller vad

Åhå, i går GLÖMDE jag skriva något blogginlägg, det var inte så att jag inte skulle ha hunnit. Det var en trevlig dag. Den soligaste och varmaste under hela påsken. Liiite ”pärttade” det mig att jag hade anmält att jag skulle komma på påskzumba i Kvevlax kl 15-17, jag skulle annars ha kunnat stanna kvar i skären ända tills i kväll. Men det var roligt att zumba, och välbehövligt för överkroppen, kände jag. Jag motionerar ju en hel del, och försöker träna också, men det blir lite ensidigt ibland med promenader och styrketräning (BodyPump, jag prioriterar ”pumpandet” eftersom jag numera även är instruktör och då måste man kunna programmet utan och innan). Orken räcker inte alltid till att dessutom röra mycket på överkroppen. Och så sitter jag och stickar och stickar och stickar… Igår stickade jag tydligen så mycket att jag fick träningsvärk i vänster tumme. Märkligt, jag har liksom inte tänkt på att man stickar med den.

På kvällen fick vi kärt besök – dottern och hennes sambo kom på besök med sin nya valp. Våra hundar har inte träffats tidigare. Det blev liv och rörelse, minsann!

Och nu vill inte bloggen låta mig ladda upp någon hundbild för att de är för stora. Hur skulle de kunna vara större än de bilder jag tidigare laddat upp, från samma telefonkamera? 🙁  Höh. Ni får tänka er en blandrastik som möter en Berner Sennen-valp, men det är ju inte riktigt samma sak som att se en bild…

 

dag 50 – täcken

Att det finns strumptroll som äter strumpor så att man kan ha hur många udda strumpor som helst i sin strumpkorg är allmänt bekant. Att det finns något som äter täcken torde vara ovanligare, men jag har en känsla av att det kanske bor något sådant hos oss.

I förrgår, när vi begav oss ut till villan, tog jag med mig en sovsäck utan att kolla om den var i skick. Jag tänkte att det kunde vara bra att ha en sovsäck att krypa in i när man skulle sova i en stuga som inte varit uppvärmd. Det var första natten jag sov i bastustugan, tidigare har vi ju bott i lidret (som troligen kommer att få tjäna som gäststuga i stället för som lider, vi har trivts så bra där). Att vi (hunden och jag) sov i bastustugan berodde på att det gick så mycket snabbare att få upp värmen där, då man eldar i kaminen, än i lidret, där man är hänvisad till elvärme. Den dunderförkylda maken for hem till natten.  Jag ville prompt sova över, och tänkte att folk (åtminstone scouter och beväringar) sover i tält på vintern, alltså måste det gå utmärkt att sova i en stuga på våren.

Bastustugan är inte helt färdigbyggd ännu, men jag lyfte in en tältsäng och ställde madrassen nära kaminen så att den skulle värmas upp. Jag behöver inte så mycket för att vara nöjd, en stol och ett trädgårdsbord och en tältsäng räcker bra. Plus stickning och böcker och dator, då är tillvaron helt perfekt. Jag tänkte att det skulle kunna vara bra att vädra sovsäcken lite, och hängde ut den på verandan. Då visade det sig att sovsäcken blivit fuktskadad, antagligen i samband med någon tältövernattning. Äsch då. Den var alltså möglig här och var. Jag hade ingen större lust att ligga och dra in mögelsporer hela natten, så det blev till att ta till Plan B. Plan B var inte att fara hem, därtill var jag alltför ivrig att sova i skären. Plan B blev att ta de lyckligtvis omögliga terrassfiltarna till täcke den första natten. Terrassfiltarna hade vi haft hemma under vintern, de var varma och torra och jag sov gott. Men till följande natt ville jag ha ett påslakan och ett täcke, då det inte blev som jag tänkt med sovsäcken.

Maken försökte leta efter villatäckena där hemma, men hittade bara stortäcket, som han och jag brukar ha då vi sover i 120 cm-sängen. Sönernas villatäcken lyste med sin frånvaro. Antagligen är det så att de har villatäckena vid sina respektive internat. Fast jag tycker ändå att det är konstigt. Jag köpte nyligen två täcken till att ha i dotterns rum, så att det skulle finnas täcken åt henne och hennes sambo när de vill sova över hos oss. Jag antar att sonens flickvän har dotterns f.d. täcke, eftersom hon var utan i höstas. Och nu är det bara ett täcke kvar i dotterns säng. Vart tar alla täcken vägen? 😀

Nå, maken hittade i alla fall ett gammalt täcke från min barndom, vi brukar ha det till strand- och picknicktäcke, det var rentvättat och fick duga. Och så hade han i misstag tagit storpåslakanet som skulle vara till stortäcket, men det gjorde inget. Jag sov gott med det gamla, tunga, klimpiga vaddtäcket instoppat i storlakanet över mig.

Har jag sagt att jag älskar skärilivet?

dag 49 – man lär så länge man lever

Om jag minns rätt, har vi diskuterat korsordslösande både på facebook och på bloggen. Vissa tycker att det är fusk att slå upp det man inte kan. Andra tycker att det är onödigt att slå upp, löser det de kan och är nöjda så.

Jag tycker inte att det är fusk, jag tillämpar också i övrigt levnadsregeln ”det man inte vet, det kan man ta reda på”. Och det gäller även korsordslösande. Fast vissa saker är hopplösa att ta reda på, när det gäller korsord, då ledtrådarna kan vara så kryptiskt formulerade att det helt enkelt inte går (?) att få reda på vad man borde slå upp eller googla på.

I dag har jag lärt mig tre nya saker, tack vare ett korsord. ”Är högt uppsatt” blev TAKREGEL. Utan att slå upp kom jag fram till _AKREG_L. Då kunde jag ju tänka mig att det handlade om någon regel, inte om någon överkucku av något slag, som jag hade tänkt först. Att fylla i ett E och få _AKREGEL gjorde att ”Gurion” blev BEN. – Inte omöjligt, tänkte jag. Ibland brister det rejält i min allmänbildning, och inte minns man alla saker man lär sig heller, så det kan ju hända att jag glömmer det jag lärde mig i dag också, men jag tänkte att _AKREGEL skulle kunna vara TAKREGEL, såvida det finns något sådant, eller SAKREGEL, om det skulle kunna vara så att det finns en rangordning av regler där Saken liksom är viktigast. Men jag chansade och googlade på takregel först. Och minsann, där fick jag både text och bilder på sådana, och drog alltså slutsatsen att takregel var rätt och att BEN också var rätt. Men jag visste inte om Gurion var ett namn, eller om det fanns någon sorts ben som kallas så, alltså googlade jag på Gurion också. Och lärde mig att det fanns en israelisk politiker som hette David Ben-Gurion (1886-1973). Det hade jag ju inte vetat, om jag inte kollat. Den tredje saken jag lärde mig var att ”Rasmus på fotbollsplan” blev ELM. Det lyckades jag få till utan att slå upp, men för säkerhets skull ville jag kontrollera att det faktiskt finns en sån fotbollsspelare. Och jodå, Rasmus Elm är en svensk fotbollsspelare, född 1988. Så nu vet jag även det 🙂

dag 48 – krokodilen

Från pingviner till krokodiler. Jag tog en skapande paus från pingvinsockorna och gick och lade mig efter att jag skrivit föregående inlägg.

I dag är det långfredag. Då ska man tänka på Kristi lidande och död. Men det har redan så många som är klokare än jag skrivit om, så jag ska skriva om krokodilen i stället.

När vi skulle på södernresan fick vi en katalog med tax free-produkter som man kan beställa och få på flyget, på tur-resan eller på retur-resan. (Kan man säga ”en katalog med tax free-produkter”, eller låter det då som att produkterna bokstavligen skulle vara inslagna i den i stället för presenterade i den?) Jag beställde lite vin, och ett armband som jag skulle få på hemresan. Och så tänkte jag beställa en krokodil. En sån där grön, stor uppblåsbar krokodil som man kan ha när man badar. Maken trodde att jag tänkte köpa den på tur-resan, och såg en aning tveksam ut inför tanken på att gå omkring, utan barn, med en hustru som släpar på en stor grön krokodil… men det var inte så jag hade tänkt, utan jag skulle köpa krokodilen på hemresan, och ha den att leka med vid villan i sommar.

– Tror du att det är en bra idé, Diiva kommer att ha sönder den direkt, sa maken. Äsch då. Det hade jag ju inte tänkt på. Han hade så rätt. Jag kunde se framför mig hur jag skulle komma glatt gående mot stranden med krokodilen under armen, och hur hunden skulle komma och hoppa och nafsa efter krokodilen och vilja vara med och leka…. och så *poof*

Jag beställde ingen krokodil. Men varje gång jag såg såna där krokodiler i sou… hur stavas det där nu igen? Souvenirbutiker eller ”supermarkets”, så var jag frestad igen.

Det blev ingen krokodil. Äsch. Jag ångrar mig redan lite. Kanske de finns att köpa i Finland också? Om jag åtminstone skulle hinna bada med den en eller ett par gånger innan den skulle gå sönder…