jullovsstickning

 

 

Det här garnet fick jag i julklapp av en av sönerna. Det kanske inte syns så bra på bilden, men det är lite rosa glitter i det. Trevligt!

Och så skönt att det kommer att gå att fortsätta sticka trots att (halv)ledigheten tar slut. I morgon är det en nästan vanlig vardag för mig. ”Nästan” eftersom en av vårterminens kurser, Må Bättre 2019, som jag ska hålla för Folkhälsan i Vasa, börjar först den 21.1, så jag får en mjukstart på terminen.

 

Stickningen som jag påbörjade i dag. Det ska bli ett par syltasockor. Få se om garnet räcker till.

läsutmaningen 3/50

Årets tredje (ljud)bok är utläst, färdiglyssnad, avlyssnad, välj själv. ”Levande död” av Mikael Ressem. Jag råkade ramla in på Ressem genom att jag lyssnade på hans julkalender ”Brustna hjärtans död”, där jag fick bekanta mig med personerna som jag nu får följa från berättelsernas början, då jag satte igång med att beta av romanserien. För den som är vårdutbildad och har jobbat på sjukhus är det extra intressant att läsa böcker med en ambulanssjuksköterska, Erik Sandström, som huvudperson. (Trots att det skär i finlandssvenska öron att en sjukskötare kallas sjuksköterska, inte minst när det gäller en manlig sådan.) En pikant detalj är att Fredde Granberg har läst in böckerna. För den som älskar Ronny och Ragge, och storligen har låtit sig roas av Hem till Midgård känns det lite märkligt att Ragge/Lillsnorre är en seriös uppläsare, men man vänjer sig. Han gör det bra!

Skärmavbild 2019-01-05 kl. 23.31.23.png

Yvonne Språkpolis har förstås synpunkter även på Ressems texter, men jag gillar böckerna så pass mycket att jag kan stå ut med a) att personerna säger ”vart” när de menar ”var” (i sammanhanget känns det närmast dialektalt), b) att det ofta står ”hans” när det borde stå ”sin” och att c) (värst) det står ”denne” och andra maskulina former av epitet som gäller kvinnor.

När jag googlade Mikael Ressem kunde jag konstatera att han själv är ambulanssjuksköterska. Det var inte överraskande, han visar på en omfattande kunskap om sjukhusvärlden. Jag var ändå tvungen att kolla upp att det faktiskt finns något som heter ”internmedicin” i Sverige (i Finland talar vi om inre medicin, och jag trodde att det heter invärtes medicin i Sverige, vilket också tycks användas) och att det faktiskt är så att neonatalavdelningar kan kallas nyföddhetsavdelningar. Märkligt ord i mina öron. Ni ser, jag stör mig på det ena och det andra…

Hursomhelst, jag ser fram emot att följa Erik Sandström m.fl. på vidare äventyr i kriminalgenren! Nästa bok heter ”När det tysta tar över”. Få se om jag hinner börja på den innan vi är inne på ett nytt dygn.

Ja, förresten – var platsar den här bland de 50? Det är svårare att placera in den här boken i något fack om jag jämför med de två förra jag läste. Möjligen 36, Erik Sandström är en rätt ensam person. Då bestämmer jag det. Nummer 36.

Läsutmaningen 1-2/50

Det är faktiskt första gången som jag stött på Helmets läsutmaning, trots att fenomenet tydligen kom till redan 2015. Eftersom jag är en bokslukare av rang (sen är det säkert inte så viktigt att notera att jag glömmer en massa som jag läst) passar en sån utmaning utmärkt för mig. Inte för att jag skulle ha några problem med att komma upp i 50 böcker per år, det blir nog åtskilligt flera, utan för att det är roligt att tänka efter och kanske variera sig lite mera.

Så här ser utmaningen ut:

Helmets Läsutmaning 2019

1. På bokens pärm finns människoansikten
2. I boken letar man efter en försvunnen mänska eller ett försvunnet föremål
3. En bok i en genre du i allmänhet inte läser
4. Den enda bok författaren skrivit
5. Boken har varit kandidat till ett inhemskt litteraturpris
6. En kärleksroman
7. Boken berättar om en plats där du har varit
8. En bok det enligt dig hör till allmänbildningen att läsa
9. En bok som någon som inte fyllt 18 år rekommenderat
10. En bok av en rasifierad författare
11. Boken behandlar kvinnans ställning i samhället
12. Boken har med Storbritannien att göra
13. En inhemsk barn- eller ungdomsbok
14. Författarens släktnamn börjar på samma bokstav som ditt
15. I boken behandlas någonting som är tabu
16. I boken rör vi oss på gränsen mellan verkligt och overkligt
17. I boken förekommer tvillingar
18. En bok skriven av en europeisk författare
19. Du gillar inte bokens titel
20. Boken berättar om en kultur som du inte känner från tidigare
21. En bok skriven av en kändis
22. En bok som behandlar klimatförändringen
23. I bokens titel finns något land
24. En bok du tagit ur hyllan utan att titta
25. En bok av en författare du inte tidigare läst något av
26. En bok du ser att en person du inte känner läser
27. En bok som tar sitt stoff ur den nordiska mytologin
28. På bokens pärm finns en måne
29. Någon drömmer i boken
30. På bokens pärm finns ett stadslandskap
31. I boken rör sig någon med metro
32. I bokens titel finns ett yrke
33. Du har sett en film som baserar sig på boken
34. I boken finns texter av många skribenter
35. I boken finns ett företag eller en företagare
36. I boken är någon ensam
37. En publikation ett litet förlag gett ut
38. En bok som är förbjuden någonstans i världen
39. En bok som berättar om förhållandet mellan mänska och djur
40. Boken behandlar psykiska problem
41. Boken utspelar sig i en tid då du velat leva
42. Författarens namn fascinerar dig
43. Boken följer ett barns uppväxt
44. Boken berättar om Berlin
45. I bokens titel finns ett nekningsord
46. I boken finns en transperson eller en icke-binär person
47. Boken har mindre än 100 sidor
48. Boken berättar om en person med syn- eller hörselskada
49. En bok som kommit ut år 2019
50. En bok som bibliotekets personal rekommenderat

Nu får jag fundera på var de böcker jag avverkat hittills i år (i ljudboksformat) skulle kunna platsa. Den första är boken ”Snödrev” av Helene Tursten.  Snödrev är den tredje boken i serien om kriminalinspektör Embla Nyström. Jag har läst de första två böckerna under 2018. Böckerna är intressanta och underhållande, som de flesta kriminalromaner. Möjligen en smula ungdomsboksaktiga i sin framtoning, men inte så mycket att det stör en så här pass gammal och garvad läsare. Snödrev skulle kunna platsa som nummer två, det är inte bara en försvunnen människa man letar efter, eller som nummer sex, en kärleksroman(även om det inte uttryckligen är en sådan), eller som nummer 18, skriven av en europeisk (svensk) författare, eller som nummer 29, någon drömmer i boken. 2-6-18-29. Jag får använda uteslutningsmetoden för att se var den platsar!

9789176795804_200x_snodrev.jpeg

Den andra boken är ”Förföraren”, den tjugonde boken av 40 i serien om Hannah – en släktsaga av Laila Brenden. Tyvärr får jag lov att vänta ända till sjunde februari innan följande del i serien kommer ut. Jag skulle så gärna ha slukat alla 40 på raken. Serien om Hannah följer en släkt i Norge och Danmark under 1800-talet – och kanske senare, det lär visa sig. Jag tycker om att läsa böcker som utspelar sig i historiska miljöer, och berättelserna är såpass fängslande att jag lyckas ha överseende med de ibland konstiga (dåliga eller ålderdomliga?) översättningarna från norskan. Om de är ålderdomliga känns de tyvärr inte heller helt konsekventa, eller så är det originaltexten som inte förmått hålla samma språkstil genom hela berättelsen. Vissa meningar som bokpersonerna säger stiger helt klart ur stilgenren. Men, böckerna är både romantiska och spännande, och jag kan gärna rekommendera dem. Alla läsare är ju inte heller lika språkkritiska som jag…

Var platsar den boken då? Den är nummer sex, en kärleksroman (men mycket mer än så), nummer 11, den behandlar kvinnans ställning i samhället, nummer 16, i boken finns gränser mellan verkligt och overkligt, nummer 17, i boken förekommer tvillingar, och nummer 18, boken är skriven av en europeisk (norsk) författare. 6-11-16-17-18.

Blev du nyfiken på gränsen mellan verkligt och overkligt? I det här fallet är det inte märkligare än så att två personer, far och son, har förmågor utöver det vanliga – att se varsel och att ha en stark intuition som gör att de kan se syner om vad som har hänt eller vem som är skyldig till det ena och det andra, samt att sonen även kan stämma blod och i vissa fall bota sjuka eller sätta sjukdom eller lyte på någon.

Jag fortsätter lyssna och läsa och ska försöka komma ihåg att rapportera och rekommendera vidare!

Mitt 2018

Så många oskrivna texter. Så många tankar. Så många idéer som väntar på att förverkligas. Välkommen, 2019! Året då åtminstone en del av texterna ska skrivas, flera tankar ska tänkas och några idéer ska förverkligas.

För att summera mitt obloggade 2018 väljer jag att följa listan som jag hittade hos Celma med ursprung hos Linn. Mitt hittills obloggade 2019 är ett oskrivet blad. Eller två oskrivna blad? Ska jag fortsätta med en personlig blogg och en företagsblogg (som jag knappt börjat på), eller ska jag slå ihop dem till en? Vill mina potentiella kunder läsa en massa personligt trams? För jag vill ju fortsätta skriva personligt trams. Det är liksom tanken med mitt ursprungliga bloggande – Att Få Skriva. Och att nån eventuellt läser. Företagsbloggande – då borde det ju vara Fakta och Inspiration som gäller. Är jag tillräckligt motiverad till det? Hm.

Årets bästa dag

Fanns det dåliga dagar? Bättre och sämre, förstås… men bäst? En av de bästa måste ha varit dagen då yogalärarutbildningen avslutades. Hela utbildningen var en fantastisk resa, och trots att det på sätt och vis kändes som att vi bara skrapade på ytan av all kunskap som finns inom området så omfattade den oerhört mycket.

44052868_10155641288791366_6287343607468785664_n.jpg

Utbildningen avslutades med en veckoslutsretreat vid Tuomiston kartano, ett helt fantastiskt ställe – där skulle jag ha kunnat stanna i flera veckor och bara njuta. Jag gick min utbildning på finska vid HIMA Happiness i Helsingfors. Det är också ett ställe som jag varmt kan rekommendera. Trots att det är oerhört skönt att slippa åka till Helsingfors en gång per månad för närstudier, saknar jag lärarna, studiekamraterna och den rogivande miljön.

Årets händelse

Jag kan ju knappast välja yogalärarutbildningen till ytterligare ett tema, så det får bli evenemanget Teatro goes Zumba den 28.12.2018, då min zumbakollega Satu Korpi firade sin 40-årsdag bl.a. med att ordna detta förtjusande evenemang. 60 deltagare som zumbade på nattklubb, och sju instruktörer som hjälptes åt att hålla ångan uppe. Tyvärr kan jag inte bjuda på riktigt fina foton därifrån ännu – vi hade en proffsfotograf som fotograferade, och han är inte riktigt klar med redigeringen av materialet, men det blev otroligt bra bilder! En ”efter”-bild kan jag visa, tyvärr hade en del deltagare redan hunnit smita så alla syns inte på bild.

49422437_312407099376968_3207641693033594880_o.jpg

Satu i mitten och jag längst till höger i främsta raden. De övriga instruktörerna från vänster till höger är Jaana Lalli, Maiju Schrey, Lena Paxal, Sarita Sihvonen och Katri Martinvuo-Helo.

Årets kulturella upplevelse

Hm, jag känner mig inte så förfärligt kulturell, trots att jag t.o.m. hör till Svenska Österbottens Litteraturförening, men – det måste bli Gambämark av KAJ. Det är sällan jag går på teater eller konserter. Gambämark var en fantastisk upplevelse!  Det finns så många bottnar i budskapet, förutom de musikaliska och humoristiska poängerna.

Ajjo, jag var ju på Sound of Music också. Den var också jättebra!

IMG_0814.jpeg

Hoppas det var enda gången jag behöver se nazistsymboler IRL… Det kändes faktiskt skrämmande. På riktigt. Fastän man visste att det bara var teater. Det händer så mycket otäckt i världen…

Årets bästa middag

Oj, det var också svårt. Jag tycker om nästan all mat, och äter sällan sånt som jag inte tycker om. IMG_1287.jpeg

Nyårsmiddagen, som gjordes enligt knytkalasprincip var god, inte minst denna efterrätt – Crème brûlée med havtornsparfait, tillagad av min kära syster.

Årets bästa kvinnor

Det måste vara många, det – vad svårt att välja. Jag som avskyr tävlingar. Men, t.ex. de båda tidigare nämnda – Maria Norrlin-Asplund och Linn Jung är goda kandidater. Båda jobbar på sitt sätt för att lyfta andra kvinnor, vilket kan behövas också i vårt relativt jämställda samhälle. IMG_0574.jpeg

Eller varför inte dessa? Nypromoverade doktorer. Åsa Larsson till höger, med bara underarmar och värja i bältet, är ”min” första doktorand som disputerat. Doktor i hälsovetenskaper med vårdvetenskap som huvudämne. Det var andra gången i mitt liv som jag deltagit i en doktorspromotion – första gången var 2011, då jag själv promoverades efter att ha disputerat 2010.

Årets mat

Mat igen. IMG_0535.jpeg

Tja, jag gillar ju sallader… Och då kan vi ju låta vitt vin vara Årets dryck. Även om jag kanske dricker mera rött. Torrt och svalt ska det vita vinet vara.

Årets plagg

…kunde ha fått bli bikini eller shorts, men jag väljer den här fina klänningen, som jag beställde från e/s design inför vårens festligheter.

IMG_0578.jpeg

Här är jag på väg in till Åbo slott för att delta i den festliga galamiddagen. Och det var varmt redan i maj.

Årets skratt

Det går knappast att välja ut – månne det har gått en enda dag utan att jag har skrattat?

IMG_0626.jpeg

But first – let us take a selfie. Med hundbarnbarnet Hugo.

Årets YES

Kanske att jag fick mitt undervisningsprov inför docenturen i socialpolitik godkänt med ”utmärkt undervisningsförmåga”? Det är ju skönt att få ”bevis” på att jag kan undervisa, efter alla år som universitetslärare…

Årets idrottsupplevelse

Vad synd att det var redan 2017 som jag deltog i Valhalla Obstacle Run, det hade platsat här… jag tror inte att jag idrottat alls under 2018. Och inte tittar jag på när andra idrottar heller. Jag bara promenerar, gympar och yogar.

IMG_0832.jpeg

Yogamatta på tork.

Årets gråt

Jag minns inte när jag skulle ha gråtit senast. Knappast var det under 2018. Jag är inte särskilt pyylande av mig.

Årets projekt

Det kan inte hjälpas, nu skulle jag vilja komma dragande med yogalärarutbildningen igen… men om vi tänker mera Riktigt Projekt, så blir det nog projektet med att göra en grundläggande kartläggning av hemsjukvården i Korsholm och Vörå, som mina kollegor och jag gjorde tillsammans med en grupp studerande.

Skärmavbild 2019-01-03 kl. 10.26.54.png

Årets insikt 1

Ahimsa. Principen om icke-våld. Wikipedia:

Vissa uttolkningar av ahimsa-begreppet gör gällande att det inte enbart handlar om att avstå från rent fysiskt våld mot till exempel andra människor, utan att det därutöver handlar om att man också bör kultivera ett sinnelag som vägrar befatta sig med exempelvis illvilliga och hatiska tankar (och känslor) riktade mot andra personer. Detta samtidigt som man avstår från att tala illa om andra människor, eftersom man då begår ”verbalt våld” genom att de ord man använder ger uttryck för negativa tankar och känslor. I samband med denna mer psykologiska tolkning förekommer det också i vissa kretsar att man propagerar för att en människa rent allmänt bör leva sitt liv ”så bra som möjligt”; vara god och ärlig genom att exempelvis inte ljuga eller utnyttja andra människor, vara kärleksfull etcetera. Vissa menar att ”där det finns kärlek, finns det ahimsa”.

Årets insikt 2

…är egentligen en redan tidigare insedd insikt:

Ångra aldrig något som har fått dig att le.

Årets insikt 3

…är också en gammal favorit:

Stå på dig, annars gör någon annan det.

Så här minns jag året 2018

Ett fantastiskt år. Det har varit jobbigt att skaffa två nya utbildningar på två år, men oj, vad de har gett mig mycket! Nu är det bara att tuta och köra vidare. Och komma ihåg de fem viktigaste sakerna, som fortfarande är top 5 för mig:

Sova, äta, motionera, läsa och handarbeta. Så. Självisk. Är. Jag. Annars orkar jag inte finnas till för mina medmänniskor <3