När jag stod och vek handdukar för några minuter sedan, vek jag bl.a. en nött kökshandduk som det står ”Milka 50 år” på. Milka, det var vårt lokala mejeriandelslag, som var stationerat i Vasa. Numera saligen avsomnat. Inte finns Österbottens kött heller. Det känns lite märkligt att sådana institutioner har försvunnit, så där utan vidare. […]

Länge sen jag satt in någon bild på bloggen, men jag hoppas att jag ska få in en bild nu, som jag lovade Lillsickan. Jodå, en bild fick jag in. Men varför jag inte kan skriva bredvid bilden vet jag inte. Undrar om det här fungerar lika dumt som Word, att bilden liksom ockuperar hela

På sista sidan av dagens Vasablad kan man läsa om ”Husmorsdröm på nya villkor”. Det tycks ha blivit något av en evighetsfråga – och kanske också ett i-landsproblem – att dividera om huruvida det är ok att inte vilja satsa på en karriär eller inte. I alla händelser är det ett tema som berör och

Inte såna där lådor som vissa finländare vill ha på julbordet och eventuellt tillreder själva. (Är ingen vän av sådana.) Utan skrivbordslådor och sånt. Jag har svårt att ha ordning i lådorna. Även om jag tänker att den lådan är till för det, och den lådan är till för det osv. så är det svårt

Dagarna rinner iväg, tänk att vi redan har tredje söndagen i advent idag. Några dagar till, så får jag jullov. Det är en fördel med ett jobb som mitt, att få ha jullov. (Fast arbetsuppgifter finns det nog. Vill man inte ha jullov, har man nog sysselsättning… men… man måste se till att man får andhämtningspauser ibland

Ser man på, jag fick in en snögubbe i bild här bredvid. Det var bara det att allt annat jag hade i balken försvann… nå, jag får försöka fortsätta grubbla över hur det kan komma sig en annan dag. Nu blir det zumba och jobb! Känns som en facebookstatusuppdatering, inte som ett blogginlägg 🙂 Men

Den här tiden på året är verkligen festernas tid. Som en av mina vänner konstaterade, egentligen skulle det här sociala livet få vara mer utspritt under hela året… Än är det den ena konstellationen, än den andra som ska ha fest. Eller så ska man ha gäster. Och allt detta är visserligen mysigt, men ibland

Som mina läsare säkert har märkt är jag mera radioaktiv än tv-passiv. Jag lyssnar på radio minst en timme per dag må-fr, mera sporadiskt under veckosluten, medan jag tittar på tv kanske en timme per vecka. Vissa dagar lyssnar jag på radio i flera timmar (heter det ”lyssnar på”? fastän jag har rätt bra språkkänsla

Skulle alla arbetsveckor vara som den här veckan har varit skulle jag nog vara tvungen att byta jobb. 10-12 timmar full rulle i fyra dagar… sen var fredagen lugn och bra. Det är intressant, det här med vad som är (för) mycket och/eller (för) tungt. Det varierar både från person till person och från tid

I dag är det alltså Fars dag. En dag att fira för oss som har pappor i livet, eller är gifta/samboende med en pappa. Eller en dag för minnen för den som inte längre har sin pappa hos sig. Alla har inte glada, eller enbart glada minnen av sina pappor, och det är givetvis tragiskt.