Läkande samtal – vad är det?

För en knapp vecka sedan fick jag boken Läkande samtal (Dahlberg, 2020, red.) hem på posten. Boken riktar sig enligt baksidestexten till ”barnmorskor, sjuksköterskor, undersköterskor, läkare, arbetsterapeuter, fysioterapeuter, psykologer, dietister och kuratorer, både yrkesverksamma och under utbildning. Den passar även till professionella i andra yrkesgrupper för vilka det mellanmänskliga mötet står i fokus.”

Jag fick tips om boken via min svenska kollega Lena Wiklund Gustin, som är en av medförfattarna. Bokens teoretiska grundpelare utgörs av vårdvetenskap och existensteori. Dessa teoribildningar bidrar med kunskap om hur människans hälsoprocesser kan uppmärksammas, stödjas och stärkas i hälso- och sjukvården. Alla kapitel har inte ett uttalat vårdvetenskapligt eller existensorienterat perspektiv, men ger ändå uttryck för det som kan beskrivas i termer av personcentrering eller patientfokus. Länkarna som jag angett till begreppen i detta stycke ska inte ses som uttömmande, endast som en liten introduktion för läsare som känner sig obekanta med dessa termer.

Temat kändes mycket intressant för mig personligen, eftersom jag numera är företagare i hälso- och motionsbranschen. Min förhoppning är att hälsovård och området för motion och idrott ska komma till ett allt närmare samarbete i framtiden. När jag arbetar som personlig tränare, fokuserar jag på det som kunden behöver och önskar: fysisk och mental träning, kostrådgivning och/eller livsförändringar. Vissa kunder vill enbart fokusera på träning för att nå ett visst mål, men ibland händer det t.ex. att kundförhållandet börjar med kostrådgivning eller ett träningsprogram, för att efter hand glida in allt mer på existentiella frågor och livshantering i stort. Mina kunder vet att jag är legitimerad sjukskötare och barnmorska, och även doktor i hälsovetenskaper, och har därför förtroende för mig som professionell vårdare. Jag har funderat mycket på vad jag skulle kunna kalla den form av professionellt samtalsstöd som jag ger, och såg med iver och även med viss skepsis fram emot att läsa om huruvida det är läkande samtal jag sysslar med. Själv skulle jag kalla det ”vårdande samtal”, vilket också förekommer som begrepp i boken. I boken nämns också att den officiella beteckningen för de samtal som t.ex. svenska sjuksköterskor inom psykiatrin för med sina patienter är ”stödsamtal”. Visst, det är fråga om stöd, men det är också mera än så. ”Råd och vägledning” – mja, det beror på. Det handlar mera om lyssnande och respektfull respons. Men kan samtalen även betecknas som ”läkande”?

I kapitel 1, Läkande samtal – en teoretisk introduktion skriver professor emerita Karin Dahlberg om livskraft och existentiell läkning.
”Vi människor har en stark inbyggd förmåga till existentiell växt och läkning inom oss. Det är intressant att jämföra den idén med sårläkning. Visst är det fantastiskt att se hur snabbt kroppen kan reparera en ganska stor sårskada. Det blöder i början och sedan blir det rött och svullet. Det är smärtsamt och besvärligt, men efter bara några dagar kan sårläkningen vara rejält i gång, och efter ytterligare någon vecka får man leta efter såret. Denna form av livskraft är imponerande. Vad vi alltför sällan talar om är att denna inre kraft, denna läkning, gäller hela människan. Många skador läker helt av sig själva, medan andra skador kan behöva hjälp på traven för att läka snabbare och utan besvärlig ärrbildning.
Förmågan till existentiell läkning kan understödjas genom samtal som syftar till att sätta i gång eller stärka en persons hälsoprocesser. Läkande samtal handlar om att ge stöd till en person som själv klarar av, vill undersöka och ta ansvar för sitt livsproblem och som vill hitta en egen väg för att bättre kunna hantera tillvaron.” (fet stil tillagd av mig)

Då är det precis det jag gör, ibland.

Läkande samtal kan föras under en promenad, om det känns bättre än att sitta stilla. Naturen har också en läkande kraft.
Foto: Maria Frände

Senare i samma kapitel beskriver Karin Dahlberg skillnaden mellan läkande samtal och andra samtal. ”Läkande samtal kan ha en terapeutisk effekt men är inte samma sak som psykoterapi. Läkande samtal är existentiell vägledning till en person som själv klarar av att undersöka och ta ansvar för de svårigheter som föreligger. Det kan exempelvis handla om att ge stöd så att en person får i gång en reflektion över sina livsproblem och sin livssituation och kan göra bra, hälsobefrämjande val framöver. … Läkande samtal är också något annat än vardagens samtal vänner emellan. Även sådana samtal kan ha en terapeutisk effekt på så sätt att man mår bättre eller rent av kommer till avgörande insikter. Skillnaden mellan det som i den här boken beskrivs som läkande samtal och vardagens samtal ligger i avsikten med samtalet. Det krävs också en professionalitet, en samtalskompetens och ett ansvarstagande från den som har ambitionen att bidra till ett läkande samtal. Sådana krav har vi inte på samtal med exempelvis vänner.”

Hälsofrämjande samtal.
Foto: Sandra Holmäng

Boken har 11 kapitel med lite olika fokus, men med läkande samtal som gemensam nämnare. Förutom det inledande kapitlet som nämnts ovan, finns följande teman representerade:
– Det existentiella samtalet
– Att ge utrymme för människans existentiella dimensioner i vårdande institutionella samtal
– Medicinsk samtalskonst
– Läkande samtal vid neurogen kommunikationsstörning
– Samtal som inkluderar närstående
– Samtal som gör livet med bipolär sjukdom mer hållbart
– Samtal för återhämtning i livets ytterkanter
– Att stödja reflektion som främjar lärande, läkning och ansvarstagande vid långvarig sjukdom
– Att lära sig genomföra vårdande samtal
– Det meningsbärande samtalet – ett psykoanalytiskt perspektiv.

Alla teman är i sig inte aktuella för alla som tillhör bokens målgrupp, inte heller för mig, men varje kapitel bidrar med någonting som läsaren kan ta till sig, oavsett kontext. För mig är det t.ex. inte aktuellt med samtal med patienter som är suicidala eller som lever med bipolär sjukdom. Inte för att jag har något emot dessa patientkategorier, utan för att min kompetens inte räcker till. När jag möter en människa med den typen av problem vet jag att jag på ett medkännande sätt ska hänvisa personen vidare till rätt typ av vård.

Däremot känner jag att jag på ett rent privat plan har nytta av mera kunskap om t.ex. läkande samtal vid neurogen kommunikationsstörning. Att umgås med personer med kommunikationsproblem pga. minnessjukdom har länge utgjort en del av mitt liv, och jag tar tacksamt emot mera kunskap om hur jag kan göra den typen av samtal mera givande för motparten.

Som helhet betraktad är boken ett utmärkt, tankeväckande komplement till övrig utbildning och fortbildning inom hälso- och sjukvården. Jag tackar författarna för detta bidrag, och kommer helt säkert att ha nytta av boken också framöver.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *