httpv://www.youtube.com/watch?v=HrnoR9cBP3o
I en svensk översättning av den här sången sjunger Mary Poppins ”lite socker i botten, så går medicinen ner”. Jag gillar Mary Poppins, men är inte särskilt förtjust i socker. Helt utan socker tror jag ändå inte att jag skulle vilja vara.
Varför är människan (i alla fall de flesta människor) förtjust i sött? Jag har läst att det är något man vänjer sig vid redan som spädbarn, modersmjölken innehåller mycket socker. Annars antar jag att det är individuellt. Att den söta smaken, eller effekten av det höjda blodsockret osv. är sådant som man lär sig uppskatta efter hand av egen erfarenhet. Eller för att man blir socialiserad till att det ska vara sött för att det ska vara gott.
Vissa av oss kämpar med att minska fettintaget, andra med att minska sockerintaget. Andra äter mera fett för att bli mätta, och lämnar bort socker helt och hållet, inte bara tillsatt socker utan aktar sig också för mat som innehåller naturliga sockerarter. Vad som är ”rätt”, därom tvista de lärde. Det tänker jag inte ta ställning till. Jag föreställer mig att det viktigaste är att må bra. På alla sätt. Och då kan för mycket socker vara en källa till kortvarig njutning och till långvarig plåga, om man säger så. Faktum är att (tillsatt) socker inte finns i nationella rekommendationer och kostcirklar och kostpyramider och sånt. Man behöver inte tillsatt socker för att kroppen ska fungera.
Härförleden hörde jag ett mycket enkelt och bra tips på radion: om man inte vill lämna bort sockret helt, men ändå vill minska på eller ge akt på sitt sockerintag, kan man börja med att läsa innehållsförteckningarna på det man handlar och undvika att köpa sånt som innehåller mer än 10 % tillsatt socker. Enkelt, eller hur?
Hur gör jag då själv, om det kan intressera någon? På bilden har jag plockat fram de sockersorter jag har hemma här i skären. Strösocker, bitsocker och honung. Strösockret använder jag framför allt till bakning. Inte varje dag, inte ens varje vecka. I fredags bakade jag emellertid en kladdkaka, som jag nyss avnjöt sista biten av (maken har också fått ett par bitar). Den är verkligen söt, den innehåller 3 dl socker. Mera socker än vetemjöl. Men den är god *slurp*. Den hör alltså till sånt som man ska undvika, och endast äta ibland. För nån vecka sen använde jag också strösockret. 1 msk till en sats vaniljsås, som främst består av mjölk (4 dl). Vaniljsåsen hör alltså inte till det där som ska undvikas, ur den synvinkeln sett. Maken, som inte är lika näringsläraintresserad, brukar äta corn flakes på morgonen och strö socker på flingorna. Det är hans val.
Bitsocker använder jag inte alls. Maken brukar dricka sista kaffeslurken på bit och en av sönerna lägger socker i kaffet. Socker i kaffet använde jag också i tonåren, men slutade med det när jag var 18. Däremot vill jag ha lite mjölk i kaffet.
Honungen använder jag när jag lagar müsli, och ibland ringlar jag ca 1 tsk honung över en portion naturell kvarg med bär, om bären är extra syrliga, som vinbär eller krusbär. Det blir alltså mindre än 10 % tillsatt socker i en sån portion också.
Det jag däremot tillsätter mer än 10 % socker i är sylt och mos. I dag ska jag koka en liten sats äppelmos. Jag har prövat att smaka på osockrat äppelmos, men trots att det inte skulle falla mig in att sockra på råa äpplen, smakar osockrat äppelmos helt enkelt inte gott i min mun. Just äppelmos brukar jag bara sockra efter behag, kanske ca 1 dl socker per liter mosade äpplen. Så om man sätter 2 msk sånt mos på sin grötportion blir det i alla fall mindre än 10 % tillsatt socker i grötportionen som helhet 🙂
Hursomhelst, sockret känns inte och har inte känts som ett problem för mig, men jag tycker inte att det skadar att vara uppmärksam på sånt som är mer eller mindre onödigt. Men det irriterar mig att man ibland inte gör skillnad på tillsatt socker och naturligt socker. Jag kan ha fel, om man har problem med blodsockret är det säkert bra med en tankeväckande jämförelse i form av ”ett äpple innehåller socker motsvarande xx sockerbitar” och så har man en bild av ett äpple och en hög sockerbitar bredvid, precis som om nån skulle ha stått och pressat in såna där bitar i en frukt. För de flesta av oss tror jag att det skulle vara åtskilligt viktigare att notera just det tillsatta sockret.
Jag håller just på att röra ner kilovis med socker i lingonsaft. Är jag samvetslös då, eller…?
Annars tycker jag nog att det gav – åtminstone första gången jag såg det – en aha-upplevelse just med sockerbitarna. Äpple är ju annars nyttigt, men t.ex. antalet sockerbitar i läsk är ju fruktansvärd och vad ger läsken för övrigt?
En annan bild som gav en tankeställare var tallriken med vanlig mat och en tallrik bredvid med samma kalori-innehåll med chips – det var inte många chips det.
Du är absolut inte samvetslös, Lena 🙂 En av tankarna med mitt inlägg var just att visa på det där att alla inte MÅSTE låta bli att använda socker (eller kolhydrater) om man mår bra ändå. Men OM man vill minska på onödigt socker tycker jag att den där 10 %-regeln är en bra måttstock. Att man blir mera uppmärksam just på tillsatt socker. Jag hade t.ex. inte föreställt mig att torkad frukt kan vara sockrad, men så är det tydligen, när man börjar läsa på förpackningarna får man leta en stund innan man hittar osockrad torkad frukt.
Vad bra att få läsa att någon tyckt att den där sockerbitsjämförelsen är upplysande och inte bara irriterande, som jag tyckte… Däremot gillar jag de där tallriksjämförelserna, även om de då gäller kaloriinnehållet och inte näringsinnehållet i övrigt. Jag vill ju gärna äta mycket, jag har svårt att nöja mig med det där ”lite och av god kvalitet”, då är det bra att veta vilka saker man kan fylla magen med och vilka man för all del kan fylla magen med, men då kan det få oönskade konsekvenser i längden (som med chipsen).
Jag uppskattar också den där 10 %-regeln för att jag tror att det är bättre att unna sig lite socker (om det är det man vill ha) än att helt låta bli. Men det är väl för att jag inte är sockerberoende. De som har problem med sockret kan säga att de måste låta bli helt och hållet, och att även kolhydrater som inte är ”tillsatt socker” kan trigga begäret. Det låter jobbigt, och är svårt att föreställa sig för den som inte har det besväret.
Litet svårt med sylt utan socker. Äter frusna jordgubbar som är lätt sockrade och…. tycker det behövs 😉 Äppelmos utan socker tror jag någon annan får äta 😛 men inget socker i kaffet, näpp. Gammaldags ohomogeniserad mjölk ska de va 😀
Jordgubbarna brukar jag däremot inte sockra, Mumsen, men annars håller jag med dig om att det liksom inte är sylt om det inte är socker i 🙂