httpv://www.youtube.com/watch?v=8v_4O44sfjM&feature=branded
– Vem tror du att du är, sjunger Christina Perri. Det är en sorgsen sång om en hjärtekrossare, och jag vill inte förminska sorgen hos den som känner sig sviken. Men uttrycket i sig gör mig väldigt fundersam.
Samma sak med ”vad tror du att du är”, ”tror du att du är något”. Eller varför inte ”hur kunde du göra så”.
Frågar någon mig vem eller vad jag tror mig vara, kan vederbörande vara säker på att få ett tämligen torrt och näsvist svar, där jag så sakligt som möjligt redogör för just det – vem eller vad jag är. För alla är ju något eller någon, eller hur?
Poängen är väl att frågeställaren insinuerar att man utger sig för att vara något eller någon annan än man egentligen är. Eller kanske snarare, att man på något sätt tror att man är bättre eller förmer än andra. Visst, det kan säkert finnas självgoda människor som tänker så.
Men för det mesta tror jag att uttalandet snarare avspeglar en helt obefogad känsla av underlägsenhet hos den som frågar ”vad tror du att du är”. Att frågeställaren vill påpeka att ”du är inte bättre än andra”. Och det är man ju inte. Alla har vi våra fel och brister. Och för det mesta ”hade vi ingen tävling”. Jag är bra på en sak, du är bra på en annan, och båda sakerna behövs, det är inget vi behöver överbevisa varandra om.
Och det här för mig också in på var gränsen för ”moraliserande” går. För visst måste man väl få säga att man tycker att något är orätt, fastän man själv gör andra (eller i värsta fall samma) fel? Annars skulle det t.ex. vara helt onödigt att vi har stiftade lagar…
Människovärdet är ju detsamma hos alla oberoende av vad vi anser om varandra, hur olika ”begåvningar” vi har och hur bra vi ”lyckas” i våra liv … Men visst måste det finnas lagar och regler att rätta sig efter!
Håller så med!!!
Tack ska ni ha för kommentarerna, jag tror att det är nog så viktigt att komma ihåg att människovärdet är detsamma och att de flesta nog faktiskt tycker det också.