Bäst att jag redan på förhand ber Kicki om ursäkt ifall jag upprepar sådant som du har skrivit. Jag är ju tyvärr inte någon regelbunden bloggläsare eller bloggskribent nuförtiden, jag läser med intresse inläggen om dialektuttryck när jag är inne och tittar här, men det har inte blivit av att jag har gått tillbaka i historien för att läsa alla inlägg.
Min svärmor brukade säga det där ”e ska tagas som e ji lagt”, det ska tas som det har lagts. Det handlade om hö, inte balar, utan löst hö som hade torkats på störar. Höet blev hårt packat inne i ladorna, man brukade ha folk att trampa till det när man lastade in torrhöet, allt för att få det att rymmas så mycket som möjligt (och kanske det också stod sig bättre mot t.ex. fukt om det var hårt packat). Så när man sen skulle ha hö ur ladan, gick det inte särskilt bra att börja riva och slita i vilken tåt som helst. E sko tagas som e va lagt, man skulle alltså börja med det som var överst och lättare att få loss.
Det där gäller många saker. Varje gång jag tar i något som fastnar i något annat, t.ex. om man ska ta en mugg ur diskmaskinen, kommer svärmors ord för mig ”e ska tagas som e ji lagt” och så får man plocka undan det ena och det andra för att få fram den mugg man vill ha.
Egentligen är det där väl en självklarhet, skulle man kunna tycka. Men för människor med kort stubin (jo, jag ÄR en sån, även om jag medvetet har övat mig i tålamod och saktmod i åratal) är det inte så självklart. Spontant skulle jag nämligen tänka ”men vad 17….” bli arg, riva och slita för att få loss det jag vill ha. Eventuellt utan att lyckas, eventuellt så att någonting går sönder. Så det är nog så bra med såna där citat som fastnar… 🙂