Undrar om det finns en infinitivform av ”måste”? Heter det i så fall ”att måsta”? Det låter jättekonstigt, men för ovanlighets skull har jag inte lust att slå upp ordet för att kolla. Och man måste inte slå upp om man inte vill 😉

Det här med måste, borde osv. är en outtömlig källa till funderingar. Så här är det, har jag tänkt. Man måste inget annat än dö. Med borde är det en annan sak. Man väljer kanske att göra det man ”borde”, och hur man än väljer får valet konsekvenser, både på lång sikt och på kort sikt.

Igår diskuterade några arbetskamrater och jag det här med att liksom fösas in i sådant man inte riktigt är beredd på. Sånt som man föralldel är intresserad av, men inte riktigt än, inte riktigt just nu osv., men låter sig övertalas till. Sånt stressar, även om det också har sina goda sidor att bli uppmuntrad till det ena och det andra och komma sig för att våga satsa.

När jag tänker tillbaka, finns det mycket sånt i mitt liv. Sånt som jag liksom puffades in i, trots lama protester (åtminstone invärtes). Så jag fick lov att börja tänka på vad jag faktiskt har börjat på utan något sådant yttre skyfflande. Glädjande nog finns det många saker jag har valt själv, utan yttre påtryckningar. Att göra en sån lista i tankarna kändes bra, så bra att jag gärna också skriver ner något av den listan.

Jag gick i Värdinneskolan, helt på mitt eget initiativ, snarare trots än tack vare omgivningens åsikter. Det var en underbar studietid och jag är verkligen glad över att jag gjorde det.
Jag utbildade mig till kontrollassistent som en fortsättning på den studietiden. Det är jag också glad över, även om jag inte fick jobb som kontrollassistent efteråt. Men jag gjorde det helt av eget intresse, och utbildningen var till nytta när jag sedermera jobbade som lantbruksavbytare och som jordbrukare med egna mjölkkor.
Jag avbröt mina klasslärarstudier. Det var helt och hållet mitt eget beslut, ett beslut som fordrade råg i ryggen och som jag aldrig ångrat. Att bli klasslärare var helt enkelt inte min grej.
Jag jobbade som lantbruksavbytare. Det hade ingen förväntat sig. Det var tungt och bekymmersamt, men trevligt på många sätt. Jag gillar djur, det var roligt att få jobba med djur som yrke.
Jag förlovade mig och gifte mig, helt av egen fri vilja. Hoppas att maken också gjorde det 😀
Jag sa upp mig och började jobba med vårt eget jordbruk, också det helt frivilligt och snarare emot omgivningens åsikter än pga. dem.
Jag ville få, och fick barn. Fyra barn, eller minst två och högst sex hade jag önskat mig. Jag fick fyra. De är en verklig välsignelse, det käraste jag har och det bästa jag har gjort.
Jag började blogga.
Jag började dansa samba.
Jag började gå på gym.

Allt det här har jag alltså gjort för att jag verkligen ville det, ur djupet av mitt hjärta. Tio saker, och det finns säkert fler. Jag får försöka tänka på de här sakerna, och bearbeta de saker jag forcerats in i, för att bättre lära mig leva med dem. De är ju ändå också resultat av mina egna val, trots yttre påverkan.

Vad har du gjort för att du verkligen vill?