Undrar om det finns en infinitivform av ”måste”? Heter det i så fall ”att måsta”? Det låter jättekonstigt, men för ovanlighets skull har jag inte lust att slå upp ordet för att kolla. Och man måste inte slå upp om man inte vill 😉
Det här med måste, borde osv. är en outtömlig källa till funderingar. Så här är det, har jag tänkt. Man måste inget annat än dö. Med borde är det en annan sak. Man väljer kanske att göra det man ”borde”, och hur man än väljer får valet konsekvenser, både på lång sikt och på kort sikt.
Igår diskuterade några arbetskamrater och jag det här med att liksom fösas in i sådant man inte riktigt är beredd på. Sånt som man föralldel är intresserad av, men inte riktigt än, inte riktigt just nu osv., men låter sig övertalas till. Sånt stressar, även om det också har sina goda sidor att bli uppmuntrad till det ena och det andra och komma sig för att våga satsa.
När jag tänker tillbaka, finns det mycket sånt i mitt liv. Sånt som jag liksom puffades in i, trots lama protester (åtminstone invärtes). Så jag fick lov att börja tänka på vad jag faktiskt har börjat på utan något sådant yttre skyfflande. Glädjande nog finns det många saker jag har valt själv, utan yttre påtryckningar. Att göra en sån lista i tankarna kändes bra, så bra att jag gärna också skriver ner något av den listan.
- Jag gick i Värdinneskolan, helt på mitt eget initiativ, snarare trots än tack vare omgivningens åsikter. Det var en underbar studietid och jag är verkligen glad över att jag gjorde det.
- Jag utbildade mig till kontrollassistent som en fortsättning på den studietiden. Det är jag också glad över, även om jag inte fick jobb som kontrollassistent efteråt. Men jag gjorde det helt av eget intresse, och utbildningen var till nytta när jag sedermera jobbade som lantbruksavbytare och som jordbrukare med egna mjölkkor.
- Jag avbröt mina klasslärarstudier. Det var helt och hållet mitt eget beslut, ett beslut som fordrade råg i ryggen och som jag aldrig ångrat. Att bli klasslärare var helt enkelt inte min grej.
- Jag jobbade som lantbruksavbytare. Det hade ingen förväntat sig. Det var tungt och bekymmersamt, men trevligt på många sätt. Jag gillar djur, det var roligt att få jobba med djur som yrke.
- Jag förlovade mig och gifte mig, helt av egen fri vilja. Hoppas att maken också gjorde det 😀
- Jag sa upp mig och började jobba med vårt eget jordbruk, också det helt frivilligt och snarare emot omgivningens åsikter än pga. dem.
- Jag ville få, och fick barn. Fyra barn, eller minst två och högst sex hade jag önskat mig. Jag fick fyra. De är en verklig välsignelse, det käraste jag har och det bästa jag har gjort.
- Jag började blogga.
- Jag började dansa samba.
- Jag började gå på gym.
Allt det här har jag alltså gjort för att jag verkligen ville det, ur djupet av mitt hjärta. Tio saker, och det finns säkert fler. Jag får försöka tänka på de här sakerna, och bearbeta de saker jag forcerats in i, för att bättre lära mig leva med dem. De är ju ändå också resultat av mina egna val, trots yttre påverkan.
Vad har du gjort för att du verkligen vill?
Bra sak att fundera på. Jag kom fram till att jag nog har fösts in i det mesta jag gjort eller så har det bara blivit. Bloggen och fb var bara infall inget jag egentligen planerat. Det mesta har blivit ganska bra ändå – med Guds hjälp.
Vävning är däremot något jag valt. Så till den grad så jag sparat material länge innan jag haft någon vävstol. Just nu är jag glad åt den verksamheten.
Vävning tycker jag också om, Lena. Det är något som jag valt själv, även om jag inte vävt sen 1986. Jag tänker liksom att det ska komma en dag igen då jag tar mig tid att väva, så jag samlar mattväft år efter år… En dag ska det nog bli av.
Det mesta haer jag nog gjort av min egen fria vilja: Utbildat mig till det jag ville, gift mig och fått barn, byggt hus och sökt de tjänster jag ville. Är nog en viljestark person som det är svårt att tvinga till något.
I jobbet är det förstås sådana uppgifter som man mer eller mindre tvingas till på grund av sakens natur, men det får man ju vara inställd på och det får ju lov att gå då. Arbetet ska ju skötas bra och det är också något jag vill.
Enda grejen av privat natur var väl när vi skulle bygga villan. Jag var emot det från början då jag tyckte det skulle bli för dyrt med köp av tomt och sedan själva byggandet, men då fick min man sin vilja igenom och med facit i hand var det världens bästa grej. Annars tror jag det är viktigt att följa sin egen vilja för att må bra i livet.
P.S.Det går inte att säga ”att måsta” utan då blir det ”att vara tvungen”
Där ser man, ibland kan det vara bra att låta sig övertalas, Kicki 🙂 Men annars tror jag nog du har rätt att man ska följa sin egen vilja. Risken finns att man börjar må mindre bra, eller att man blir bitter och gnällig och förfaller till martyrskap om man känner sig tvingad till ett och annat.
Jag tänkte också på det där ”att vara tvungen”. Vad konstigt att det finns verb som inte har infinitivform?!?