bastubad

Det har tagit några år, men nu har vi äntligen kommit så långt med bastustugan att själva bastun är klar för användning. Den invigdes på lördag, villaavslutningen till ära. Visst har det gått bra att vara i skären utan bastu också, men nog blir det åtskilligt lättare att tvätta sig, då man har ett utrymme för detta. Jag tror faktiskt att jag ska elda bastun idag också, här i min relativa ensamhet (hunden är med). Om jag lyckas göra upp eld, vill säga. Det brukar vara lite knepigt, men förr eller senare brukar jag få fjutt på brasan, och än en gång förundras över hur i all sin dar eldsvådor kan uppstå, då det är så svårt att avsiktligt göra upp eld.

När maken eldade bastun i förrgår, fylldes bastun av ett otäckt os. Tydligen berodde det bara på att det var någon substans som avdunstade från kaminen då den blev varm för första gången, för lukten och röken gick att vädra ut, och sen uppförde sig nog kaminen som normala bastukaminer gör, och det rykte inte in från luckan eller skorstenen. (Heter det rykte eller rök i imperfekt?)

Och jag tänkte på att det är bra då man fått vara med på ett hörn så att man vet hur man ska använda en sån där vedeldad bastu med vattenbehållare och utan vattenledning. För det är inte givet att man genast förstår sånt. Åtminstone tyckte jag att det var bra att man har fått bada bastu hos någon annan och sett att man kan ha ämbar med kallvatten, inte fulla, som man sen fyller på med varmvatten ur den där tanken så att man får lagom temperatur på tvättvattnet. Självklart, tycker säkert många, men om man inte är van med vedeldad bastu och är van med att vatten alltid kommer ur kranen, i lagom temperatur, är det inte helt klart att man genast kan räkna ut alternativa sätt att handskas med tvättvatten.

Vi har också tänkt att man ska förvara vedkorgen utanför själva bastun, vis som jag är av skadan som (nästan) inträffade när de äldre barnen var små och barnen och jag var tillsammans med min syster och hennes dåvarande sambo vid sambons familjs skäriställe. Vi skulle elda bastun, och jag tittade in för att se om läget var under kontroll, att det brann i kaminen. Det var väldigt rökigt inne i bastun, röken stack och sved i ögonen, så jag stängde bastudörren igen och sa eftertänksamt till min syster: ”Det är väldigt rökigt i bastun, jag tror att vedkorgen håller på att fatta eld”. Jag insåg liksom detta faktum när jag sa det (vikten av att klä sina tankar i ord?), inte när jag såg det, eller hur jag nu ska förklara saken. Min syster sa några väl valda ord om min handfallenhet, ryckte upp bastudörren och slet ut den rykande vedkorgen… den brann inte, men var kolsvart på ena sidan, så nästa steg hade nog varit en rejäl brasa 🙁

Undrar om det är så vettigt att jag gör upp eld nu i mitt smått förvirrade tillstånd? Fast när jag har skrivit ner det här, är jag säkert extra försiktig, så det ska nog gå bra…