Eller om man skulle stava det ”sijand arbejt”? Ibland är det svårt att veta om man ”ska” skriva vissa dialektord med i eller j eller både och. Hursomhelst, nu får jag igen erkänna att jag missat ifall Kicki skrivit om den saken, men siiand arbeit betyder ungefär att ett arbete inte är så svårt (att lära sig) eftersom resultatet blir synligt, så att man i princip kan räkna ut hur man ska göra, och så ser man snabbt om det blev som man hade tänkt, och kan försöka klura ut hur man ska göra det bättre, ifall det inte blev så bra.
Nu minns jag inte om jag har berättat här på bloggen om att vi har köpt en övernattningslägenhet i Vasa, att användas av de familjemedlemmar som gärna övernattar i stan ibland pga. jobb eller studier. Vi ska alltså inte flytta, utan ha den som en extra lya. Jag har länge önskat mig den möjligheten, och är oerhört glad och tacksam över att vi har kunnat förverkliga den saken. Lägenheten är en liten trähustvåa, som är i beboeligt skick som sådan, men äldste sonen och jag passar på att fräscha upp vissa ytor innan det blir möbler och sånt i vägen. Maken har så mycket annat att göra (jobb, plöjning m.m.) att han avsa sig detta renoveringsarbete. Det går långsamt, sonen har sina studier och jag tar det lugnt och målar inte mer än 1-2 timmar per dag, och inte alla dagar i veckan, men vi har inte bråttom någonstans.
Att måla är sånt där siiand arbeit. Man har färg, pensel eller annat redskap och en yta som ska målas, alltså vet man att nu ska man på något sätt applicera färgen på den där ytan och smeta ut den så att ytan blir någorlunda jämnt färgad. Målat har jag gjort förr, jag har bevars t.o.m. haft teknisk slöjd som valbart ämne, när jag var 12 år och så när jag var 20 år och klasslärarstuderande. Men jag har inte målat med roller förr, så det blev en ny erfarenhet.
Allt som borde gå att se är emellertid inte så enkelt. Vi hade köpt ett litet set med en roller, ett handtag och en vad-nu-en-sån-där-låda-kan-heta som man häller färg i och rullar runt rollern i för att få färgen jämnt fördelad. Och så skulle jag ta mig an verket att måla taket i kokvrån, hur svårt kan det vara, tänker man, högst två kvadratmeter, det ska jag nog fixa. Men då stötte jag på ett oväntat problem. Rollern skulle träs på handtaget, kunde jag räkna ut. Men hur? Den hade ju för smal öppning! Jag funderade och grubblade, försökte trycka/vrida/experimentera och tänka om det var något som skulle skruvas bort för att man skulle få dit eländet. Gissa om jag kände mig korkad och snopen, här skulle jag så stort måla och så hänger det upp sig på en sån här liten men ack så förarglig och viktig detalj. Jag gav upp och började måla köksluckorna i stället, dem skulle jag ändå måla med pensel, och det var inte svårt att knapra ut penseln ur det tunna, omgivande plasthöljet 😀 I detsamma ringde en av mina vänner, som är en hejare på det här med inredningsarbeten. Jag berättade för honom om min förlägna belägenhet, och han skrattade gott. Men innan vi hann vidareutveckla ämnet, kom sonen, som hade slutat studierna för dagen, så jag fick säga att han kanske fixar det.
Jodå, det gjorde sonen. Inte för att han heller hade gjort sånt förr. Han tryckte helt enkelt dit rullen med milt våld. Hrmpf. Det kunde säkert jag också ha gjort, OM jag hade vetat att det var så det skulle gå till. Men det fanns ingen bruksanvisning på rollerförpackningen, tillverkaren har säkert utgått ifrån att de som ska rolla redan har den typen av baskunskap… Att jag inte tryckte på så hårt berodde på att jag har lyckats fördärva ett och annat under årens lopp genom att tänka ”MEN VAD 17) och tryckt/slitit/rivit det som inte har velat som jag har velat… Alternativt har jag kunnat fördärva det genom en välriktad spark. Och något sånt ville jag inte ställa till med, det om något hade känts fånigt.
Nå, nu är taket målat i kokvrån, väggarna också… stommarna och hyllorna i köksskåpen samt kakelplattorna är kvar. Vi ska alltså måla kakelplattorna, att kakla skulle vara lite för stor bit att svälja för oss noviser, antar jag. Och så ska vi tapetsera om sovrummet. Vi har inte tapetserat förr heller, men nog varit med nån gång vid sidan om då andra har tapetserat. Det jobbigaste är att få loss de gamla tapeterna, nu har jag köpt en apparat som ska lösgöra dem med ånga, den ska jag testa idag, det får bli dagens insats. Undrar om jag lyckas förstå hur den ska användas? 😀
Tack Yvonne för din beskrivande text 🙂 Känner igen mig, tror ändå att jag tryckt dit rullen med makt…för att:SKA GAA!!!
Lycka till i fortsättningen med renoverandet- finns sådana som inte IDS prova ens. Blir nog bra å så roligt att ni gjort det själva 😀
Tack Greta 🙂 Som sagt var, om jag hade vetat att e ska gaa skulle jag nog ha tryckt hårdare, men jag såg liksom framför mig att jag skulle ha spräckt något och det ville jag ju inte göra…
Det är ju jättejobbigt att få bort gamla kakelplattor så om det finns målfärg som passar kakelplattor så är det mycket lättare att byta färg på dem genom att måla dem!
Det är tur att det finns karar ibland:) Jag har genom åren fått en del skäll för att jag har ”brånga” sönder saker då jag försökt göra något med våld. Men det tar jag med ro då det bara är gobbin som varit missnöjd. Tålamod är inte min starka sida, ”e ska gaa straxt”!
Jag har målat mina kakelplattor o det gick bra, det finns enkom färg för dem. Lycka till!
Tack, Karita, det är sån där enkom färg vi har köpt också, det ska bli intressant att se resultatet!
Att ta bort gamla tapeter brukar vara lika med vansinne upphöjt till tre. Det som egentligen funkar bäst är att stryka på tapetklister, låta det verka en stund och sedan dra bort de gamla lagren. Den nya tapeten får gärna vara strukturerad 😉
/ Linda
Tack för tipsen, Linda 🙂 Nu har jag inte varit till lägenheten på flera dagar av olika orsaker, men sonen har hunnit pröva tapetborttagningsapparaten jag köpte, och den lär fungera bra. Förutom på ett ställe där det tydligen var gipsskivor under tapeterna, den blöter upp gipsskivan… så nu får vi fundera på hur vi löser den saken.
jag har egentligen inget vettigt att tillägga men jag kom att tänka på…för typ 12 år sen målade jag och dottern nogsamt väggarna i den enrummare(i Lovisa)som min morbror testamenterade åt dottern, eftersom en ny hyresgäst skulle flytta in och det såg lite sunkigt ut. Den nya snubben sku börja jobba som hamnkapten i Valkom och ha lägenheten som övernattningsplats, och vi tänkte han sku trivas med havsblåa väggar. Samma dag han flyttade in ringde han och frågade om han får måla om i någon lugnare färg. Äschdå.
😀 söis kan e gaa, Haje. Det där har jag också funderat på, då vissa målar om lägenheter som de ska sälja. Lägenheten ser för all del fin ut vid visningen, men det är ju stor risk att köparen ändå vill måla om, och då har man liksom målat i onödan. Eller?
nå det är ju en hel industri numera detdär att pimpa lägenheter/hus inför försäljning..men vi hade iaf tur med vår hamnkapten, istället för att bo i vår havsblå håla i fem år som han sagt att han skulle så bodde han tio år (i lugnare kulörer).
Det var ju bra, Haje 🙂 det var nog tur att ni sa att han fick måla om lägenheten trots att ni själva gjort er besvär med att fräscha upp den så att han skulle trivas…