Ur gropen viskar jag:
Det är ingen fara med mig
jag bara orkar inte
En dag kommer jag nog att orka igen
orka lyssna
orka trösta
orka engagera mig
orka vara den glada
orka diskutera
orka vara den som är stark och bär dig när du är svag
Men inte just nu
Be mig inte förklara
jag är ingen förklaring skyldig
inte gällande de val jag gör
inte gällande det jag låter bli
inte gällande det jag tycker är viktigast i livet
Jag står för dem
det räcker
just nu orkar jag bara inte
jag måste få vila här
och titta på molnen
och äta tårta
Jag kommer nog igen
sen
Visst hör vi viskningen. Kanske en viskning säger mer än tusen ord. Men visst är det också fina ord.
Ingen fara! Jag kan komma och ligga i gropen med dig. Och ta det lugnt! 😉
Allt har sin tid…arbeta har sin tid, vila har sin tid…
Ät du tårta nu när det är tid för att äta tårta, och tack för att du ändå orkar viska hit upp!
Vila Yvonne så länge tills du är redo att pyssla om oss igen, till dess skall vi pyssla om dig i tankarna. Kram!
Titta på molnen och äta tårta låter bra <3
Tack ska ni ha!
Jag har ett kort vid arbetsbordet som ständig påminnelse till mig själv.Det föreställer ett par nötta skor och där står det:Ibland måste ambitionen få vila.
Ha det gott i sommarvärmen!
Svar: Tack för de orden! Om bara allt annat i livet också kunde vila ibland… men just nu känns det bra, jag lever i nuet.
allt har sin tid….låt molnen och vindarna bära dej nu tills du återvänder. Kramar om!!!
Svar: Tack Gilla, det känns lite bättre nu, men jag fortsätter nog mest med att titta på molnen än. Kram!
Det verkar som att du har det jobbigt just nu.
Har varit dålig att läsa bloggar på sistone men jag tänker på dig.
Tack Katarina, det är lite jobbigt, jo, men det blir bättre. Så småningom orkar jag säkert skriva och läsa blogginlägg igen…
Verkar som att du har det jobbigt just nu. Tänker på dig.