Den färg man kanske framför allt förknippar med jul är rött. Egentligen vet jag inte varför? Undrar om det har att göra med den liturgiska färgens symbolik, juldagens liturgiska färg är rött? För det kan väl inte ha med jultomten att göra, den traditionella nordiska tomten är rätt grå? Ibland förknippas rött med jul så till den grad att ”folk” t.ex. ifrågasätter om man har gardiner med rött i fastän det inte är juletider. Som när maken och jag var nygifta, och hade gardiner med röda hjärtan i köket. Det var kärleksgardiner, inte julgardiner. Jag hade sytt dem själv, så det visste jag väl 🙂 Men jag hade en lång, animerad diskussion med min kära mommo, salig i åminnelse, om detta, eftersom hon hävdade att de var julgardiner och sålunda borde bytas ut då tjugondag Knut hade passerat. Gardinerna fick hänga kvar, såheså.
Men nu var det inte rött jag skulle skriva om, utan grönt. Det var en grön julgransprydnad, en sån där som vi finlandssvenskar kallar boll men sverigessvenskar kallar kula, som tydligen på något sätt verkligen symboliserade julstämning för mig. Det märkliga är att nu då jag försöker återkalla minnet av den gröna bollkulan, så hamnar den på fel plats. Jag t-r-o-r att det var i mitt barndomshem vi hade den, men nu då jag ser den framför mig hänger den i granen i mina föräldrars nuvarande hem, och där bodde vi inte när jag var barn, så det är alltså ”fel”. Hursomhelst upptäckte jag den gröna, skimrande färgens betydelse för min julstämning en gång då jag tittade på ett lock till en mjukostförpackning när det inte alls var jul. På den tiden fanns det en mjukost (jo, vissa kallar det smältost, men för mig heter det mjukost, jag vet inte om smältost är en finlandism eller en korrekt synonym) som hette Mökki. Jag tror inte att den finns längre, åtminstone inte i den förpackning som den fanns då. Kanske det var Enigheten som tillverkade mjukosten? Nå, den där Mökki-osten salufördes då det begav sig i glas, som man kunde använda som dricksglas efter att osten var uppäten. Mommo samlade på de där glasen, så att hon skulle få 12 likadana. Och Mökki-ostglasen hade ett mjukt plastlock med en bild av en liten stuga (mökki är finska för stuga) och en kort text på. Stugan och texten var tryckta med sån där julgrön färg. När jag tittade på den skimrande lilla stugan på Mökki-ostglaset fick jag sån julstämning, oavsett årstid.
Men jag kommer faktiskt inte ihåg om jag har någon grön bollkula nu. Annars kanske det skulle vara läge att skaffa en. Grönt band att knyta kring julklapparna har emellertid också samma julstämningseffekt… Kanske jag skulle ta och paketera in någon julklapp idag?
Jag kommer också ihåg de glasen med mjukost. Likaså fanns det senap i glas, som man kunde samla på och använda som mjölkglas. Det var inte någon märkeshysteri på den tiden.
Undrar om jag minns fel då jag minns att mommo också samlade på sillglas, Kicki, eller minns du såna? Kanske det var senap och inte sill. I glas med mönster som liknade en labyrint? (har folk märkeshysteri t.o.m. när det gäller glas nuförtiden, det har jag missat…)
oj nää…är jag månne för ung (!) för att minnas dendär Mökki-osten? Mamma samlade minsann på allsköns dricksglas-in-spe. En liten julgrön stuga är ju precis vad jag har. Men jag hittade ingenting när jag försökte googla heller :/
Konstigt att inga bilder finns på Mökki-osten, Haje. Och nej, du är inte för ung 🙂 så liten var jag inte då det begav sig. Glasen var av rätt tjockt glas och helt släta.
Sillglas minns jag inte, men senapen minns jag till och med hur den såg ut. Ganska mörk och mustig.
Märkeshysterin kanske inte gäller vardagsporslin och glas, men nog är det mycket Iittala, Arabia och Rörstrand som byter ägare.
helt släta rätt tjocka glas minns jag, kanske det var såna då. Måst fråga mamma, sån hamster som hon är ruvar hon kanske på nåt sparat lock :). Jag minns grönaktiga glas som var liksom delvis bredare nertill..jag tyckte glasen var vackra när jag var liten. Antar det var senap. Likaså var det väl senap i de mycket ståtliga mörkbruna ölstopen som vi hade en hel drös av..