Från julgrönt till julgröt. Alla har förmodligen något som bara ”måste” finnas på bordet på julafton. För både maken och mig är det lutfisk och gröt som gäller. Risgrynsgröt med fruktsoppa. Man kan säkert äta risgrynsgröt fastän det inte är jul, men för mig är gröten framför allt förknippad med julafton. Mommo brukade sitta bredvid spisen och röra och röra i gröten tills den var färdig. Så gjorde jag också då jag flyttat hemifrån och kokade risgrynsgröt. Rörde och rörde, och satt och myste med en bok i handen. Det är med blandade känslor jag numera kokar risgrynsgröten i en grötkokare med vattenbad. Då behöver man inte röra hela tiden. Dit for den mysstunden. (Sen finns det rationella människor som hävdar att man inte måste röra hela tiden i en vanlig kastrull heller, om man kokar på riktigt svag värme. Dem valde jag att inte lyssna på då.)
Mina barn gillar inte fruktsoppa. De vill ha socker och kanel på risgrynsgröten. Konstiga ungar jag har fått. Inte gillar de lutfisk, sill, spenatsoppa, fruktsoppa, memma eller likörkarameller. Undrar vad jag gjort för fel? 😀 Allt sånt där smaskens. Nåja, jag får väl lov att erkänna att jag inte heller tycker att lutfisk är speciellt gott. Men det skulle inte kännas som julafton om inte huset skulle stinka lutfisk. Jag säger som pappan i familjen Svensson, Svensson: den ska stå där! Sill är jag inte heller så förtjust i. Men någon enstaka liten bit är ok. Framför allt på sommaren. Med nypotatis, lakadopp, knäckebröd och ost. Helst också snaps. Helst kryddad snaps. Skåne eller Aalborgs. Någon snaps brukar vi inte ha på julafton, alkohol hör inte till våra jultraditioner. Julmust, eller mjölk.
Julmusten har kommit in på vårt bord under de senaste 20 åren, skulle jag tro. Innan dess var det enbart mjölk som gällde som måltidsdryck hos oss. Innan jag fick veta att jag hade laktosintolerans, var jag en riktig ”såpasipp”. ”Såpan” (med kort å-ljud) betyder mjölk, och en ”sipp” är en kalv. Man säger såpasipp om en person som gillar att dricka mjölk. Sen fick jag vänja mig med att dricka vatten till maten, för mjölk med låg laktoshalt smakar inte likadant, och dessutom tål jag inte så mycket av den heller. Numera finns det laktosfri mjölk som smakar helt ok, men jag hade hunnit vänja mig vid att äta mera då jag började dricka vatten i stället för mjölk, och jag föredrar att äta kalorier framom att dricka dem, så jag dricker fortfarande oftast vatten. Men de tre första veckorna utan mjölk till maten var verkligen inget vidare, jag höll nästan på att tappa matlusten, inget smakade då jag inte fick hinka in mjölk på maten… Man vänjer sig.
Såna där finskt traditionella lådor på julbordet klarar jag mig däremot bra utan. Det går att trycka i sig någon matsked av dem, men goda är de inte, om du frågar mig. Och någon jättestor skinka brukar vi inte heller ha. En och annan skinkskiva, jo, och ibland en liten skinka i ugnen, men inte någon sån där stor som ska stekas hela natten. Eller kokas, som man visst gör i Sverige.
Ja, det var ju den där fruktsoppan, då. Den ska kokas på blandade, torkade frukter. Och jag brukar inte lägga russin i soppan, fastän mommo gjorde det ibland. De där russinen var ständigt föremål för en jo-nej-diskussion, där en del släktingar tyckte att de SKA finnas med, medan andra tyckte att de förstörde soppan. En skvätt saft brukar jag lägga i när jag kokar soppan, och så får en kanelstång koka med för att ge den där riktiga julsmaken. Och frukterna ska ligga i blöt över natten, så behöver de inte koka så länge.