Tack vare, eller snarare ska man väl säga ”på grund av” densamma förbaskade hostan har jag fortfarande problem med rösten. Jag går i talterapi för att lära mig använda rösten på ett skonsamt sätt. Förutom röstuppvärming och högläsningsövningar har jag fått lära mig att använda ett resonansrör för att slappna av i musklerna kring stämbanden. Resonansröret ser ut som ett stort sugrör av glas. Fast man ska inte suga med det, man ska blåsa. Man sticker ner röret ca 2 cm i en skål eller mugg med vatten, och så placerar man röret mellan tänderna och blåser så att det bubblar i vattnet och kinderna vibrerar. Det känns lite olydigt, fastän det är… lydigt. För jag har varit sträng med mina barn med att de inte får leka med maten. Alltså får man inte bubbla med sin dryck fastän man skulle ha ett sugrör i och vara frestad att blåsa i stället för att suga. När mina äldsta barn var hos dagmamma, hade hon principen att det var bara utomhus man fick bubbla med saften eller lemonaden eller vaddetnuvar som man drack. Petiga Yvonne var inte helt överförtjust i denna tillåtande attityd (usch vad kinkig man har varit i sina dar), men gav efter och tänkte att det är väl en rimlig kompromiss, så man fick på nåder börja bubbla hos oss också. Utomhus.
Och här sitter jag och bubblar. INOMHUS. Inte nog med att jag bubblar, jag ska säga oooooooo också med röret i munnen. Bubblar och oooar. Tur att jag inte har små barn längre när jag utgör ett så dåligt föredöme 😀