att tänka för mycket – igen

Ivrig som jag kan bli ibland, läste jag nyss boken jag fick av Miisu igår. Den heter ”Kvinnor som tänker för mycket – om destruktiva tankemönster och hur du tar dig ur dem” och är skriven av Susan Nolen-Hoeksema år 2003. Boken är en s.k. självhjälpsbok, skriven i USA som så många andra liknande böcker.

Det var synnerligen intressant att ta del av bokens budskap. Och jag fick närapå genast nöjt konstatera att mitt s.k. för myckna tänkande sällan är av den destruktiva sorten, som i boken benämns ”hypertänkande”, där man fastnar i att älta än det ena, än det andra, utan att komma sig ur det. Visst känner jag igen den typen av tänkande också hos mig själv – det har funnits med i mitt liv i större och mindre grad – men faktiskt inte såå mycket. Mitt myckna tänkande är det som författaren benämner ”djupa tankar”, men som hon inte går närmare in på.

I alla händelser var det givande att läsa om hypertänkandet, inte minst med en del av facit i hand när det gäller mitt eget liv, nu när jag gått i terapi i över ett år. Många av de strategier, som finns beskrivna i punktform i boken har jag redan anammat. Och faktum är att flera av dem har jag aldrig ens behövt. Lyckligtvis är min grundsyn på livet faktiskt riktigt positiv. Sen är det en annan sak att för mycket kan bli för mycket, av det ena eller det andra, och att det kan uppstå situationer som måste förändras. En fin beskrivning är att det finns saker som man inte kan ”komma över” men man behöver kunna gå vidare.  Jag har ju funderat väldigt mycket på var gränsen går för sund bearbetning och osunt ältande, och det är en av sakerna som tas upp i boken.

Boken är som sagt var amerikansk, vilket syns bl.a. på den starka konkurrensinriktning och tävlingsmentalitet som beskrivs som rådande i samhället. Visst finns det liknande tendenser också här, men det är helt klart att olika samhällssystem kräver eller förväntar lite olika saker av individen.

Oavsett om och i vilken mån man låtit sig dras med i konkurrenstänkandet, håller jag helhjärtat med författaren om att det ligger nära till hands att vilja ha snabba lösningar på det ena och det andra. Ett piller för att bli bra… eller ett effektivt schema med handlingsstrategier som tar bort bekymren… eller dieter eller vitaminer eller annat stärkande som gör att man liksom får ett ”nytt liv” i en handvändning. Vilket förstås bidrar till att både man själv och omgivningen kan ha lite svårt att orka med att saker och ting måste få ta tid, trots att man får medicin, går i terapi, förändrar sin vardag osv.

Tack än en gång för presenten!