bokrecension: Kauluksessa kultainen hämähäkki

Som omväxling till allt ljudboksslukande läser jag en pappersbok då och då. Gärna på olika språk, eftersom jag är språkintresserad och tycker om att smaka på formuleringar och tänka på alternativa sätt att skriva samma budskap samtidigt som jag läser. Boken Kauluksessa kultainen hämähäkki  av Seija Leivo köpte jag redan för några månader sedan, men det är först nu under min semester som jag kommit mig för att läsa den.

Boken är en roman, där verkliga händelser blandas med fiktion. Historien bygger på berättelser som Seija Leivo hört av äldre släktingar, kombinerad med släktforskning och idéer från gamla fotografier. Huvudpersonen Anni föds i Brahestad, blir så småningom föräldralös och flyttar till släktingar i Villmanstrand. Efter många om och men landar hon i Vasa.

Annis liv och de olika miljöer hon vistas i beskrivs med värme och känsla för detaljer. Över lag är jag litet skeptisk mot finländsk litteratur (förlåt denna generalisering, alla finländska författare) eftersom den ofta har en dyster underton som mitt sinne inte kan förlika sig med. Emellertid har just den här boken en positiv underton av livsglädje och ”det ordnar sig”, av människor som bryr sig om varandra och av gemenskapens betydelse, som gör mig varm om hjärtat. Trots att bokpersonernas liv många gånger är tungt och strävsamt, går livet vidare med tillförsikt och man tar emot varandra med inställningen ”sopu tekee sijan”. Det gör att boken känns som något av det trivsammaste jag har läst på finska.

Visst förekommer det också ovilja, ovänlighet och klasstänkande i historien. Att få känna att man inte duger, för att man inte hör till samma samhällsklass. Och som så många gånger förr, känner jag mig främmande inför detta, samtidigt som jag förstår att det har varit – och fortfarande säkert är – en del av många människors liv. Även om det känns oerhört bakvänt att tänka sig att jag själv t.ex. inte skulle ha blivit godkänd av potentiella svärföräldrar för att jag inte kommer från en tillräckligt fin familj. Eller förstås tvärtom, för att jag kommer från en för fin familj, jag antar att både och skulle vara teoretiskt möjliga scenarier för den som liksom befinner sig i en svårdefinierbar ”medelklass”.

Jag rekommenderar verkligen boken för den som är intresserad av att läsa historiska berättelser om kvinnors liv och villkor, det är svårt att lägga den i från sig när man väl börjat läsa! Att den innehåller en hel del ålderdomliga och dialektala ord ger extra krydda och övertygelse åt texten, och är inspirerande för oss som gillar språk och begrepp.