Tja, så här kunde det se ut då det begav sig… jag har jobbat i sammanlagt 8 år med djur och jordbruk. Ungefär 3 år som lantbruksavbytare och 5 år som jordbrukare. Slutade, därtill nödd och tvungen, då vi inte kunde utvidga produktionen pga. makens allergi. Det var ett vemodigt beslut, en sorg som kanske aldrig blir färdigbearbetad. Men visst, vi har det bra så här också, nu då båda har jobb… livet blev bara så mycket annorlunda än vi tänkt oss.
Förstår nog att många bönder gärna hade den avbytaren,
undrar om dom orkade vara borta ur fähuset varje pass 😉 ?
🙂 Det var faktiskt oftast så att det var antingen den ena eller den andra av makarna som hade ledigt, om det var en gård där båda var aktiva jordbrukare. Så oftast var jag alltså tillsammans med husbonden eller värdinnan i fähuset. Om båda hade ledigt var vi två avbytare. Några år efter att jag hade slutat som avbytare blev det krångligare med den saken, och samma avbytare kunde tvingas ha två gårdar samma dag för att få längre arbetstid, och det är inte bra för djuren, då de inte får ha sina vanliga tider…
Men oj då va det ser trevligt ut! Får riktigt ”dryft” till flydda tider, att få sätta mig på en pall med ämbar mellan knäna och mjölka för hand. Mjölkmaskin hade vi inte för våra fyra eller fem kor.
Jo, det var trevligt. Mjölkat för hand har jag inte gjort. Visst får jag det att komma strilar, men jag tror att jag skulle ha ett verkligt sjå med att lyckas handmjölka en ko så att juvret skulle bli tomt på mjölk. Och ajaj, vad ont i handlederna man skulle få…
Det där ser ju riktigt mysigt ut! Tyvärr har jag ingen erfarenhet alls av bondlivet, skäms nästan lite för att säga att jag aldrig någonsin mjölkat en ko, varken för hand eller med maskin.
Det var mysigt, jag trivdes bra med det jobbet. Men att man inte har mjölkat är inget att skämmas för, det är det säkert många som inte har…
Jag brukar säga att skulle jag skola om mig så skulle jag bli lantbruksavbytare 🙂
Att vara lantbruksavbytare var helt ok. Men det var nog roligare att sköta egna kor. När man är avbytare har man ett så tungt bekymmer då man ska ha hand om andras värdefulla produktionsdjur. Dessutom är vissa djur lite blyga för främmande så man får akta sig så man inte t.ex. blir sparkad eller stångad. Och så var det fysiskt tungt på många ställen. Nå, numera är ju allt fler ladugårdar synnerligen moderna, jag skulle få lära mig en massa ny teknik om jag skulle börja om.
På min tid var det flera som hade rätt små ”föus” och en massa ”handarbete”. Och det var nästan svårast, för en stadsflicka, att göra upp eld för att få varmvatten till disken eller att slå grönfoder med lie… inte hade jag gjort upp eld eller slagit med lie tidigare, bara sett då andra gjorde det 🙂