Ser man på. Längre än så där tog det inte förrän föresatsen att blogga något varje dag i 100 dagar sprack. Jag GLÖMDE blogga igår 🙂 Och nu kommer jag inte ens ihåg vad det var jag hade tänkt att jag skulle skriva om, medan jag ännu tänkte att jag skulle skriva. Sen satt jag och stickade och lyssnade på en ljudbok, som så ofta om kvällarna. Dessutom gosade jag för ovanlighets skull med sonens frass Ozzy i stället för med hunden.
Mitt minne är bra, men det är kort, brukar man skämta ibland. Jag läste nyligen en artikel om att det är normalt att glömma. Det är en lättnad för den som alltid varit disträ och glömsk. Och visst märker man ju att andra också glömmer. Men det stod också i artikeln om hur det kan bli då stressen osv. tar överhanden så att man faktiskt får minnesproblem. Mina minnesproblem de senaste åren har faktiskt påmint om de problem man har då man drabbas av någon demenssjukdom, på riktigt. Numera mår jag mycket bättre, så bara jag tar det lugnt och gör en sak i taget (och inte för många saker per dag eller vecka eller månad) funkar det rätt bra. Fast det behövs så otroligt lite för att rubba den balansen. Sen när närminnet verkligen sviktar, vilket hände mig senast för två veckor sedan, kan jag t.ex. tystna mitt i en mening och stå och tänka på annat medan den jag talade med väntar på en fortsättning. Och när jag inser att jag höll på att berätta någonting vet jag inte alls vad vi talade om. Men det gör inte längre ont att tänka, och jag blir inte olycklig av att märka att jag inte minns. Jag tar det mesta med godmodig ro. Lyckligtvis är det länge sen jag drabbats av minnesförlust i den meningen att jag inte vetat var jag är eller hur jag ska hitta därifrån. Det är verkligen obehagligt.
Nu menar jag inte att det att jag glömde skriva ett blogginlägg i går skulle vara något uttryck för mitt försämrade minne. Det var nog helt enkelt så att jag var glad och nöjd och tänkte på annat. Vilket är helt ok. Kanske jag kan skriva ett inlägg till idag så att jag hinner ikapp. Vem vet, jag kanske t.o.m. kommer på vad det var jag hade tänkt skriva om igår….