Redan på lördag eftermiddag smög sig en rejäl huvudvärk på mig. Det hjälpte inte mycket att jag tog värkmedicin. Under morsdagen var jag ganska slak av att jag inte mådde bra. Det var tur i oturen att mamma var förkyld, så vi hade skjutit upp att träffas, det skulle ha varit tungt att fara till Öja i det skick som jag var.
Det var tredje gången på en månad som jag drabbats av sån där kanonhuvudvärk. Ett tydligt tecken på att jag haft för många järn i elden.
Knappt hann jag förresten lova mig själv det där att inte fara på något som börjar före kl 18 någon arbetsdag innan jag kom på att vi fått en kallelse till bolagsstämma för husbolaget där vi har vår övernattningslägenhet, och det mötet börjar 17.30… Nåja, en halvtimme hit eller dit *suck*, nog vill jag vara med på mötet. Lyckligtvis är det först nästa vecka. Den här veckan har jag inga ”extra saker” alls. Skönt.
Man får ju lyssna på kroppens signaler och då tar det stopp ibland. Inte blir ju saker och ting lättare med åren heller. Då krävs det vila och återhämtning, innan man igen är fit for fight.
Så sant, Kicki, och det som man förr återhämtade sig från på 1-2 dagar tar numera 3-4 dagar, åtminstone för mig…
Och så har du ju en extra (frivillig) press på dig med blogg 100! Hoppas du inte slutar skriva inlägg när du nått målet..
Jag har också funderat lite på det, lma7, om det blir en undermedveten press också med den saken. Men det känns inte så, eftersom jag inte blir (i alla fall inte medvetet) stressad av att jag fuskar och skriver ifatt ibland. Det känns inte som att jag MÅSTE skriva. Visst ska jag fortsätta sen också, men det kan bli lite sporadiskt.