Jag undrar varför man förväntas ha så bra koll på sina egna fickor? Det finns ju nämligen ett uttryck som säger att man känner något ”som sin egen (bak)ficka” om man känner till något riktigt bra.
Jag känner inte till mina fickor så bra. Det händer alltid då och då att jag hittar de mest oväntade saker i fickorna, i synnerhet på plagg jag inte använt en tid. Och det kan jag inte vara ensam om. När dottern var i mopedåldern hade hon tappat sitt mopedkörkort så vi måste skaffa ett nytt. Och tror ni inte det återfanns sen… i fickan på storebrors flytjacka som hon hade lånat en gång. Nå, det var ju inte hennes ficka, förstås.
Undrar vad jag i stället skulle vilja jämföra med om jag skulle skapa en metafor för det jag känner verkligt bra… Känner jag något verkligt bra, när allt kommer omkring? Hos mig själv eller över huvud taget…
Sin mammas gata brukar man ju känna bra också, även om det är en byväg i mitt fall. Och den är sig lik än i denna dag.
Å, det har du rätt i, Kicki! Det blir inte så enkelt för mig, det heller. Undrar vilken som räknas: gatan där vi bodde när jag var ca 2-12 år eller gatan där vi bodde då jag var 12-17 år eller där mina föräldrar bor nu… Knappast det senaste. Och de två andra är sig verkligen inte lika… 🙂
sin ”handväska” kanske man känner…eller så int. Åtminstone om man använder samma hela tiden. Jag tror mig veta rätt bra vad jag har i min formlösa axelväska..Men ibland tror man förstås att där finns saker som sen inte finns när man behöver dem och tvärtom. Det skulle vara roligt att veta vad folk (kvinnor) har i sina väskor. Hur klarar sig män (de flesta) utan handväskor?
Haje
Klarar mig bra utan handväska, för man har ju fickor:) Telefonen och nycklarna i fickan och plånboken i handen är min modell. Handväskor är bara till besvär.
Kicki, om jag skulle ha allt jag har i handväskan i fickorna skulle jag nog se ut ungefär som morbror Jan i Povel Ramels text… Tyvärr hittade jag den inte på youtube, annars skulle jag ha länkat till den. Men här kommer texten:
”Min släkt var full av särlingar,
av alla slags besvärlingar.
Men värst var ändå morbror Jan för han var kleptoman.
Han nallade som allra mest,
när släkten hade juldags fest.
Så när den led mot uppbrott,
sjöng min farfar som var präst:
Du ska ingenting ta med dig när du går,
se så ytterrocken putar där du står.
Ställ tillbax vår vackra vas,
Och kamma guldet ur ditt hår.
Man ska ingenting ta med sej när man går.
Mopsen där är också vår.
Bestört han stod på tröskelns kant,
vår släkting slagen helt i slant.
sen gick han våningen ikring att åter ställa ting,
men när han skulle gå till slut,
såg rocken lika pösig ut.
Vi ungar dansa honom kring och sjöng med enad trut,
du ska ingenting ta med dej när du går,
morbror Jan kleptoman.
Du har farmors syskrin mellan dina lår,
spotta fram tant Almas brosch med ädelstenen koniosch.
(Fast jag brukar ju inte sno folks saker, jag har redan så många egna bra-att-ha-grejor som jag släpar omkring…) 😉
man ska ingenting ta med sej när man går,
köksan där är också vår.”
Det tyckte jag förr också…det är väl åldern 🙂 Nu ska man ha läsglasögonen nånstans och öronpluggarna till telefonens musikspelare, Ibumax, batterier till hörapparaten, klövervaselin, min kära kvinnokniv med skida av masur som är skön att skåda & bra att ha till allt, tobak + filter + papper, gärna en av mina analoga kameror så man kan ta lite snygga bilder genom bilfönstret…digikameran också om det kniper..
Några nycklar har jag däremot inte i väskan. Husnycklarna hänger bredvid ytterdörren som sig bör och bilen glömmer jag fortfarande ofta att låsa.
Haje, jag minns att det för något år sedan cirkulerade en ”utmaning” här på bloggen att man skulle redogöra för vad man har i sin handväska. En titt i min just nu: tuggummi, trosskydd (två modeller), näsdukar, pennor, nagellack, paraply, nycklar till jobbet, anteckningsbok, desinfektionsmedel för händer, läsglasögon, diverse papper, laktas, värkmedicin, våtservetter, engångsrakhyvel, nagelfil, tandpetare, nyckel till mina föräldrars hus, plånbok, diverse medlemskort, bibliotekskort, kreditkort. Så brukar telefonen vara där också, men den är i en annan väska nu. Ibland har jag kameran med också, men oftast är det telefonen som får stå för de spontana fotografierna.
Ett av villkoren för att jag ska köpa en kjol, ett par byxor eller en jacka/kappa är att plagget har rymliga fickor! Även om jag använder handväska också, så vill jag ha möjlighet att förvara en del prylar i kläderna. Eftersom jag har och använder ett flertal olika väskor beroende på övrig klädsel så pågår en ständig flytt av innehåll mellan de olika väskorna. På så sätt så kan jag varje gång rensa bort en massa skräp jag alltid stoppar ner: tomma förpackningar, använda biljetter och annat som jag inte vill strö ut i naturen. Men förekomsten av fickor innebär ofta också att jag saknar viktiga ting ibland, just nu letar jag febrilt efter nycklarna till huset. De har varit försvunna sen i somras, och jag fattar inte var jag petat ner dem!
En sån utmaning borde ju cirkulera på fb också 🙂
Vid en dykning i väskan upptäckte jag att där också finns papper & penna, av någon okänd orsak också ett litet kuvert med sytillbehör samt ett verktyg som jag inte vet vad det heter men som jag gör hål i kaffepaketsväskor med där jag ska fästa handtag med nitar. Och kvitto från veterinären för borttagande av Paavos bollar. Det sistnämnda kanske jag borde rama in…
Jag brukar också byta väska ibland, Mobilamamma. Men då försöker jag ha så lite som möjligt i de där ombytesväskorna. Nu har jag emellertid varit lite splittrad, eftersom jag med viss tvekan bytte ut min portfölj som varjedagsväska mot en rosa blingblingväska köpt i Texas, för att jag tyckte så mycket om Texasväskan. I regel vill jag nämligen att mina vardagshandväskor ska rymma häften och sånt av storlek A4. Det gör inte Texasväskan.
Ombytesväskorna kan tyvärr ställa till med problem ibland. En gång åt jag på restaurang i Jakobstad, ensam, och märkte först då jag ätit färdigt och skulle betala att plånboken var i en ”finväska” hemma hos mina föräldrar i Öja, då vi varit på kalas kvällen innan och jag glömt att överföra plånboken till vardagsväskan….
Hoppas du hittar nycklarna!
Haje, jag för min del kom på att det saknas vissa tillbehör i min handväska, just av den där orsaken som jag berättade om som svar på Mobilamammas kommentar – att jag inte riktigt helhjärtat hade flyttat över allt till Texasväskan. Det får jag bättra mig med nu. Jag brukar nämligen också ha bindor, tändstickor, ölöppnare, plåster och ett sånt där litet sybehörskuvert i vardagshandväskan.
Och till 2012 har jag beställt en mindre kalender så att den också ska rymmas där… nu har jag en stor, präktig A4-kalender där man kan skriva mycket, och som man inte tappar bort i första hand, men den ryms ju inte i handväskan, så jag får släpa med mig en ryggsäck eller nåt mellan jobbet och hemmet för att få med mig den där kalendern 😀 om jag inte vill ta den i handen, förstås.
Jag glömde förresten berätta en sak om det där med män och handväskor. När jag var relativt ny som bloggare, antar att det var 2006 eller möjligen 2007, skrev bloggaren Peijo att han inte visste vad han skulle skriva om och att man gärna fick komma med förslag. Så jag föreslog något i stil med ”handväskor för män – onödigt eller det vi väntat på?” Tror inte den var exakt så där, men nåt ditåt. Och tro det eller ej, men det visade sig att Peijo faktiskt är en av de män som har handväska. Jag hade nyss läst om att det fanns såna väskor, och fnissat lite, samtidigt som jag förstod att också män behöver handväskor när allt kommer omkring. Och Peijo skrev ett underhållande och fint inlägg om hur det kom sig att han skaffade handväska efter att tidigare ha försökt smyga ner sina saker och åka snålskjuts i diverse kvinnliga vänners handväskor, och hur bra det var att ha den där karahandväskan och att han inte skulle vilja vara utan den.
Jag hittade ännu två saker i min väska; en liten spegel (!?!) och en rulle hundbajspåsar.
Maken säger att ”e ha vaari meir”, att bära på med åren..läsglasögonen då inte minst. Men han har hela bilen som handväska 🙂 Fast om vi är nånstans i smällheta sommaren då han är väldigt lättklädd brukar ett och annat smygas ner i min väska. Det beror ju på vad man lever för sorts liv detdär hur stort behovet av en väska är, oavsett kön. Förr hade jag ingen väska, men stoora fickor.
aj förresten jo så var uppfinnandet av väskan ett lika stort kulturevolutionärt fall framåt som hjulet, tämjandet av hästen, telefonen, elektriciteten, järnvägen, bilen, radion, TV:n, internet..you name it. På sin tid. Att kunna bära hem mer än man kan bära bara i sina två händer ÄR stort om man är jägare/samlare. Att vi sen kanske borde ha stannat därvid och struntat i detdär hjulet är en annan sak. Har just läst Lasse Berg och är litet indoktrinerad. Hittade ett blogginlägg om väskor, Lasse Berg mm. 🙂
http://jämställd.se/2010/10/04/vaskan-vacker-kanslor-langt-ur-det-forgangna/
Susar förbi i all enkelhet, stannar till och ger dig en Änglakram 🙂
Tack Skruttet, det kan behövas en änglakram idag… Kram tillbaks! 🙂
Här är det mufsen som måste ha (hand)väska när han skall ut med mej Men mina fickor känner jag idag, utan o innan, mobilen,näsduk kam, medicinplugg o tio €. Var glada medan ni inte vet vad som finns i fickorna det kan bli trevliga återseenden 🙂 Kram
Det har du rätt i, Mumsen, ibland hittar man trevliga överraskningar i fickorna, även om man tycker att man inte brukar ha så mycket i dem. Näsdukar och reflex har jag ofta i jackfickorna. Sen kan det ibland vara någon slant där också, men sällan annat. Kram!