Frukost har jag skrivit om tidigare, minns jag. Men förmodligen inget inlägg om gröt.
Gröt är en intressant företeelse. Att någon har kommit på att man kan koka mjöl eller gryn och sen äta den röran. Ibland äter jag gröt till frukost, t.ex. i dag. Oftast blir det havregrynsgröt, fiberhavregrynsgröt med vetekli i. Den kokar jag på vatten, utan salt. Jag vande mig av med salt i gröten då jag fick barn. Det går utmärkt. Sen hoppar man ju till då man äter saltad gröt som andra har kokat… men det går det också.
Gröten äter jag helst med äppelmos på. Två matskedar äppelmos. Och fettfri, laktosfri mjölk. Utan äppelmos går, men utan mjölk vill jag inte äta gröt. Och eftersom jag har laktosintolerans blir det laktosfri mjölk. Gröt utan mjölk är så trögt att svälja, tycker jag.
Mina barn vill ha havregrynsgröt utan vetekli, kokt på mjölk. Så varje söndags- till torsdagskväll frågar jag gossarna om de vill ha gröt nästa morgon. (Dvs. om jag kommer att vara hemma på morgonen när de stiger upp. Det är jag ofta, men inte alltid.) Oftast vill åtminstone den ena ha gröt. Och så kokar jag skild gröt åt dem och skild gröt åt mig. Gossarna vill ha hallonsylt på gröten, och ingen mjölk.
När jag jobbade hemma som jordbrukare kokade jag ibland också andra sorters gröt, som tar längre tid att koka. Nu blir det risgrynsgröt till jul, ungefär, som är den enda variationen. Risgrynsgröt gillar jag. Och också andra sorters grötar. Men INTE makaronivälling *yäk* Häromkvällen hade vi en animerad diskussion om makaronivälling då jag skjutsade yngste sonen och två av hans kompisar på fotbollsmatch. Kompisarna talade lyriskt om hur gott det är med makaronivälling. Jag talade, omoget nog, om hur gräsligt det är med makaronivälling. Och sonen, som aldrig smakat nämnda anrättning, lyssnade intresserat och förvirrat…
I vår familj är vi inga grötätare, inte ens då barnen var små gillade de gröt utan den kom ut på en gång med tungan. Då slutade jag med gröten och gav dem välling i stället som gick mycket bättre. Numera kokar jag gröt en gång om året, på julafton, och då är det mest för att den hör till traditionerna.
På jobbet får vi gröt till lunch nu och då och det går väl an att äta, men inte är det någon lunchmat som växande ungdomar står sig på hela dagen.
Samma hände med ett av våra barn när det gällde välling… jag tror jag prövade alla tänkbara sorter, men de kom ut lika fort som de kom in. Men han åt gröt. De andra tre har ätit både gröt och välling med god smak.
Gröt till lunch får de också t.ex. här i byskolan, och det underliga är att det är den populäraste lunchen. Jag tycker inte heller att man hålls mätt så länge av gröt, men å andra sidan är det där med vad man hålls mätt av så relativt. Det beror ju också på hur mycket man äter. Själv äter jag inte mycket om maten är av sås-och-potatis-typ, så då blir jag jättefort hungrig…
Hos oss vill barnen om det finns ha havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk i, för det är så moffa äter sin gröt. Men för det mesta blir det flingor eller smörgås och/eller omelett på morgonen här. Kokar jag gröt går det ibland åt bara en halv tesked och resten får slängas, så jag kokar inte så ofta gröt.
Här varierar det faktiskt också, fastän barnen säger att de vill ha gröt är det inte säkert att de äter upp den. Flingor eller smörgås förekommer ofta här också. Men omelett har vi aldrig haft på morgonen. Däremot lagade jag nog omelett ibland på dagen när jag jobbade hemma. Det är verkligen länge sen sist, man borde nog ta och göra en omelett…
Omelett höll Francine bra mätt under Spartadagen, då de sportade 8 timmar och fick skinksmörgås, äpple och jogurt i pauserna. Hon orkade till och med simma efteråt.
Vi äter också kokt ägg på morgonen ibland. Och om jag ska på nån ”maratondag” med en massa motion brukar jag äta bl.a. ägg och bacon på morgonen. Men som sagt var inte omelett. Brukar du fylla frukostomeletten med något?
Nej, bara en gnutta salt. Hos min mor får man den fylld med lök och bacon och min make fyller den med tomat och lök (afrikansk stil), men min är så enkel den kan bli.
Pingback: Frukost | Helena
När jag har lagat omelett till lunch brukar jag alltid fylla den med något, så det blir förstås lite annorlunda. Antingen med en fyllning i den färdiga omeletten, med fyllning i smeten eller med en stuvning som fyllning i den färdiga omeletten.
Bållagröjtin!
Bållagröjtin är bra! Men den tar flera minuter att koka, och det ger jag mig inte tid till på morgonen…