livstecken

Det blir inte mycket bloggat här inte, ser det ut som. Jag som har varit ledig sedan skärtorsdag har inte skrivit en enda rad förrän idag. Nå, det har varit, och är fortfarande en skön ledighet, med sol och vackert väder som det tycks ha varit på de flesta håll. God mat och dryck och skön samvaro.

Och vad bra det är då man hade bakat mycket till jul, men inte ”doppat” så mycket, nu har vi avnjutit dadelkaka till påsk tack vare den saken 😉 Egentligen borde jag baka på nytt nu, för att få lite åtgång för all mjölk och grädde som inte verkar gå åt under helgen. Men jag har ju inte plats nu, då jag bara har en frys igång… Kanske det kan bli plättar eller våfflor eller nåt.

Drömmar har ju varit på tapeten här tidigare också. Inte kakorna eller önskedrömmarna, utan såna där ofrivilliga som kommer när man sover. I natt drömde jag en lite otäck, men intressant sak. Jag skulle gå nerför en trappa, men vågade inte, då jag såg att den var så brant, och trapphuset så djupt, och trappan mer eller mindre bara en ranglig metallstege, som inte såg särskilt stabilt förankrad ut heller. Så jag stod där i den otäcka trappan och vågade varken gå ner eller tillbaks till den avsats jag kom ifrån. Jag väntade på att någon skulle komma och hjälpa mig, samtidigt som jag inte förstod hur det skulle gå till och hur jag skulle våga ta mig till den hjälparen eller lita på att han skulle få mig därifrån utan att vi skulle falla. Men så vände jag mig om, och såg att jag hade en lucka eller ett fönster bakom mig. Jag klev in genom luckan, och vips var jag på ett stadigt golv utan problem.

Tja, det brukar sägas att när Gud stänger en dörr så öppnar han ett fönster. Det här kanske var en ny variant. Titta bakom dig, där kan det finnas en utväg som du inte tänkt på tidigare….

God fortsättning på helgen!