Lucka 7 – änglar

Vem eller vad är en ängel? En julängel, en skyddsängel, ”du är en ängel”… Något som man pryder sitt hem med t.ex. till jul? Ett andeväsen, sänt från Gud, som beskyddar människorna? En medmänniska som råkar komma i precis rätt situation eller göra precis rätt sak, just det man behövde?

Änglar är väl allt det där, och har olika betydelse för olika människor. Det där med änglabilder är intressant. Ibland är de ”vuxna” personer med vingar, ibland tjocka bebisar med små vingar. Undrar varför de har vingar, för det lär t.ex. inte stå i Bibeln att de skulle ha vingar. Antagligen för att de kan förflytta sig och dyka upp lite hursomhelst och varsomhelst i berättelserna. Eller så är det där med vingarna hämtat ur någon helt annan tradition? Nämen vänta nu, det står nog visst något om keruber som har vingar… Som vanligt måste jag väl Ta Reda På.

Inga av de tidiga änglarna har vingar, men senare beskrivs bevingade änglar i mer poetisk mening, till exempel i Jesaja där han beskriver serafer med sex vingar. Varje par hade sin funktion: med ett par täckte de sina ansikten, med det andra sina fötter och med det tredje flög de. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Ängel)

Jaha, serafer, inte keruber. Nå, hursomhelst. Och de hade t.o.m. sex vingar, inte illa.

När herdarna såg änglarna som talade om för dem att en Frälsare blivit född, blev de jätterädda. Det skulle jag också ha blivit. Lyckligtvis har jag aldrig sett något övernaturligt väsen eller haft någon profetisk syn. När jag var yngre var jag rädd att jag skulle råka ut för något sådant. Och jag försökte tappert tänka att Vår Herre förmodligen vet vem han skickar såna syner till, för jag skulle nog flippa ur totalt om jag såg något sådant. Men änglarna säger visst ”var inte rädda” 🙂 så kanske man skulle klara av det också. När dottern var liten, berättade hon en gång att hon sett sin skyddsängel. – Vad trevligt, svarade jag med ett tillkämpat glättigt leende, för hon verkade inte rädd alls, bara nöjd.

En ängel, angelos, är också en budbärare. Det betyder att vi alla, åtminstone i överförd bemärkelse, ibland kan vara änglar för varandra. Idag, när jag handlade mat till veckoslutet och gick och kände mig totalt borta och hjärnsläppt medan jag försökte komma på vad jag skulle kunna behöva köpa hem, mötte jag en ängel i form av en bekant som jag inte sett på länge. En som av egen erfarenhet faktiskt förstår och vet hur det är att vara burnout och deprimerad. Det var ett möte som värmde hjärtat och kommer att stanna länge i minnet. Kram till dig, om du råkar läsa det här!

Ibland kallar patienter också vårdare för ”änglar”. En del gillar inte att bli kallade änglar, eftersom de tycker att det låter som om man skulle vara närapå dumsnäll och oprofessionell, och att man, om man är en ängel kanske inte ens skulle behöva få lön. Andra har inget emot att bli kallade änglar. Vårdarna kommer ju till patientens hjälp, och är också på sitt sätt budbärare.

Jag är gärna en ängel, även om jag inte är vare sig genomsnäll eller dumsnäll. Bara lagom naiv, godtrogen och välvillig 🙂 Och lite mänskligt elak ibland. Och ofta rätt orkeslös och handfallen… men jag hoppas att jag kan gripa in när det verkligen behövs!