Förra helgen Åbo, denna helg Pargas, nästa helg San Antonio, följande helg Karleby… Nu måste jag verkligen ta en dag i taget. Ibland kör det ihop sig innan man riktigt hinner tänka efter. (Vilket påminner mig om att jag måste ringa ett samtal idag och säga att jag inte kan göra en viss sak som jag borde göra en viss dag för att jag inte är hemma.)
Upplevelserna radas på hög och det skulle behövas lite mera tid för att sätta sig ner och låta tankarna och själen hinna ifatt. Men den tiden kanske jag får under flygresan, om jag kan få den att fungera som en tid för avslappning och eftertanke. Under det gångna veckoslutet har jag besökt Väståboland för första gången i mitt liv. Jag har bott på hotell i Pargas, träffat bloggvännen Sussi (som inte bloggar längre, eller ska vi säga, inte för tillfället). Vi har ätit dagens fisk, gått på pub (inget jag gör varje dag eller ens varje år, skulle jag tro :)), kört omkring i skärgården i regnet (med bil), tittat på utsikten, ätit sniglar i Nagu (och där slog jag två flugor i en smäll, jag har varken ätit sniglar eller besökt Nagu förr), åkt färja… Och sen, som grädde på moset, besökte jag en ungdomskamrat som jag inte sett på ca 15 år för att vara med om hennes 50-årskalas. En upplevelse- och minnesrik helg, minsann.
Det var lite segt att köra hem ensam på kvällen. Men det gick det också. Två pauser höll jag. Och på den här resan har jag minsann varvat en massa radiokanaler. Man kan köra ungefär till Närpes innan det börjar spraka i radion om man lyssnar på sina vanliga, förinställda kanaler. Så sen blev det att jag lyssnade på en skiva en stund, men jag börjar bli rätt trött på den, så jag bläddrade på måfå bland frekvenserna och hann lyssna på Radio Pori, Suomipop, Iskelmä och YleX innan jag var i Pargas. På hemvägen blev det återigen YleX och Iskelmä och så hittade jag nån RadioDei som tydligen enbart kör andliga program. Där sändes fina andliga sånger på finska, men de var så långsamma och vemodiga att de i längden inte motsvarade mitt behov av något uppgiggande, så jag rattade in RadioRock i stället. Och så småningom hittade jag Radio Vega också. Och när jag närmade mig hemmet och kunde använda mina vanliga kanaler blev det Voice. Ett digert utbud. Jag tänker på min barndom och på hur lite radio- och tv-kanaler det fanns då. Och på hur auktoritärt utbudet styrdes. Antar att det är en tydlig generationsväxling som har skett, då populärkulturen har blivit rumsren. Och för all del, kanske en generationsväxling till då man också har infört… skräpkultur eller vad man ska kalla det. Kanske det är nästa generations normalkultur? Nåja, det var inte det jag skulle skriva om.
Nu är jag hemma. Idag ska jag göra de sista finslipningarna på min konferenspresentation, och så ska jag packa. Puh. För i morgon bär det av. Jag ska på konferens, ordnad av The International Association for Human Caring, i San Antonio, Texas. Och jag har ju inte rest så långt förr. Det blir ovant att byta så många tidszoner. Nåja, hur det än går med den saken och med konferensen och allt så blir det ju nog en upplevelse. Där är det uppenbarligen varmt. Undrar vad jag ska packa… Inget paraply, åtminstone, om man får tro väderleksprognosen. En stor stad verkar det vara också.
”Nåo vaar e braa bara e vaar måola” brukar man säga. Nog blir det bra bara det blir målat 🙂
Bra bil du har som hittar hem med dej. Hoppas du får en fin resa till Texas. Glöm inte cowboy-hatten o sporrarna, man vet ju inte vad de hittar på. Sniglar är gott, smaskens. Kramis
Svar: Tack, kram till dig också! Ja, bilen hittade hem, när jag ska till Texas får jag hoppas att andra hittar åt mig… Jag tyckte också att sniglarna var helt ok. Som musslor, ungefär.