En intressant ”bifunktion” med pulsklockan jag köpte för en dryg månad sedan (Polar M400, inlägget är inte sponsrat av Polar) är att den på något konstigt sätt vet när jag sover, om jag sover med klockan på armen. De första nätterna kändes det lite störande med klocka på armen, men jag vande mig fort. Jag antar att den har nån form av rörelsedetektor, så att den känner när jag är i vågrätt läge, och att jag rör mig mycket eller lite, eftersom den tror sig veta när jag sover ”rofylld sömn”.
Man laddar över data från klockan till sin dator eller till sin telefon (det senare behagar krångla, men jag tror att det helt enkelt är så att min iPhone dessvärre börjar bli för gammal – come on, den är bara TVÅ ÅR – så att den inte riktigt orkar med alla nymodigheter), och så kan man se statistik över det ena och det andra.
De som känner mig eller har följt med min blogg en längre tid vet att sova är nr 1 i mitt liv. Efter utbrändheten, när jag funderade på vilka fem saker jag vill satsa på då jag överhuvudtaget började orka röra på mig mer än det allra nödvändigaste, blev det ”sova, äta, träna/motionera, handarbeta och läsa/lyssna på ljudböcker”. Allt eventuellt annat gör jag i små portioner om och när jag orkar.
Och klockans statistik visar att jag lyckas hålla det där med sovandet rätt bra.
Så här ser mars månads ”sovstatistik” och lite till ut. Jag har lovat mig själv, att jag de allra flesta kvällar, om det alls låter sig göras, ska gå och lägga mig senast nio timmar innan jag ska stiga upp. Detta för att jag ska kunna känna mig lugn och förvissad om att jag får sova minst 7-8 timmar, så att jag ska orka med följande dag. Jag har aldrig kunnat somna direkt jag lägger huvudet på kudden. Antagligen är en del av de ljusblåa staplarna tid då jag ligger och slappnar av och väntar på att somna.
Vissa nätter har blivit i kortaste laget, men i snitt har jag legat/sovit 9 timmar och 11 minuter per natt, vilket motsvarar mina målsättningar. De där morgnarna då jag farit till gymmet för att hålla spinning kl. 06:45 har nätterna blivit lite kortare, det är inte alltid så lätt att komma sig i säng över 9 timmar före kl. 05:30… i synnerhet inte om man har födelsedagskaffe i familjen som i torsdags… Natten mellan måndag och tisdag blev också lite kort, men då kände jag mig ovanligt pigg på måndag kväll och ville så gärna sitta och sticka lite längre.
Om någon undrar vad som föranleder ”inaktivitetsstämplar”, så är det om man sitter för länge. Polaren gillar inte sittande. Ligga eller stå eller röra på sig får jag göra utan att den klagar, men om jag sitter i en timme piper den till och säger ”dags att röra på sig”. Det lär vara bra att sträcka på benen då och då, men det låter sig inte alltid göras efter en timme, och ibland har jag helt enkelt inte lust att lyda 🙂
Jag kunde inte låta bli att fnissa åt en notis (eller vad det nu heter, jag lär mig aldrig de där begreppen) i Vasabladet, där japanska råd från 1927 om hur man skulle kunna leva i 200 år hade listats. Nr 5 på listan lyder ”sov minst sex, högst sju och en halv timme varje natt. För öppet fönster och i mörkt rum.”
Fönstret är oftast öppet, men jag sover alltså alltför mycket för att leva länge. Vem bryr sig, hellre sover jag mera och orkar leva bättre de år jag har kvar 😉
Känner du någon stress av att bli avläst hela tiden? Känner på mig att jag skulle bli olustig av att se att jag sovit bara någon timme ibland. Det vet jag i och för sig redan, men att få det svart på vitt är något annat. Går nog och lägger mig i tid men ibland hittar jag inte sömnen eller vaknar onödigt tidigt. Vägrar att börja med sömnmedicin.
Nä, inte än. Om jag skulle börja känna stress skulle jag sluta ha klockan på mig hela tiden. Hittills är det bara med positiv nyfikenhet som jag ser vad den har för sig. Jag har sömnmedicin att ta vid behov. Min terapeut har tipsat mig att en dålig natt gör inget, det klarar man bra, men om det blir två dåliga nätter i rad ska jag ta sömnmedicin den tredje kvällen utan att vänta på om det är lätt att somna eller inte, för att jag inte ska hamna i en ond cirkel. Jag har inget emot att ta den, vilan och återhämtningen är så viktiga för mig. Periodvis klarar jag mig länge utan, men i höstas, när det körde ihop sig på jobbet sov jag dåligt fyra nätter i rad och då bad jag om att få receptet förnyat.
Tillägg till ovanstående: mitt ”problem” är snarare att jag skulle kunna sova hur mycket som helst. Men om jag vet att jag inte hinner sova tillräckligt blir det svårt att somna. Och jag led i så många år av att inte få gå och lägga mig när jag var trött, eftersom jag behövde vänta ut barnen eller förbereda nästa morgons kläder åt dem eller göra hushållssysslor. Nu är det sällan jag är uppe för någon annans skull.