tågblogg

Än en gång styr jag kosan (! Elovena, såg du 😉 ) mot Helsingfors i arbetets tecken. Idag ska jag delta i en kurs ”Eettinen ennakkoarviointi ihmistieteissä” och onsdag-torsdag ska jag undervisa i Forskning och utveckling inom hälsovårdsadministration. Som jag tidigare har skrivit, brukar jag oftast åka tåg på dessa arbetsresor. Det är bara om jag inte skulle hinna i tid om jag åker tåg, som jag brukar flyga i stället. Vilket inte alltid hjälper, för då brukar morgonflyget kunna vara försenat, och så kommer jag för sent i alla fall till vad jag nu ska på.

Tågresorna är så bra, då man kan göra både det ena och det andra. Nu har jag hunnit läsa vetenskapsteori, ta en liten tupplur, hämta kaffe m.m. i restaurangvagnen, läsa och svara på jobbmail, läsa och kommentera på facebook och på bloggen… och det är en dryg halvtimme kvar tills jag kommer fram.

Det knepiga, om man nu ska klaga, är ju att det är lite trångt då man tänker jobba på tåget. Ibland, då jag sitter och skriver, och skulle behöva få ha både det ena och det andra framme, är det besvärligt att få ställt till det så att det funkar. I synnerhet om man har en medpassagerare bredvid sig. Idag har jag fått sitta ensam. Sen är det lite obekvämt då man tänker vila. Ibland brukar jag ha med mig en filt och en kudde för ändamålet, då går det bättre. Men idag har jag så mycket annat med mig att filten och kudden fick stanna hemma. När man är så här pass kort som jag, är det svårt att få det bekvämt. Det finns visserligen en liten nackstödskudde fastmonterad på sätet, men när man är kort sitter den ju för högt. Och fotstödet sitter för lågt. Jag skulle nästan rasa av sätet om jag skulle spjärna fötterna mot det. Idag hade jag i alla fall lyckats få en rätt bra position, så att inte huvudet skulle ramla åt sidan, man brukar ju vakna till av sånt. I stället vaknade jag av att jag ”tappade hakan”, upprepade gånger. Men en liten vilostund blev det, och visst gjorde den gott. Är det inte underligt, att folk så gärna sitter och sover på tåg och i buss? Inte sover man ju om man är på jobb vid samma tid på dygnet… alla är tydligen väldigt trötta egentligen. Eller så är det bara så att tröttheten slår till då man sätter sig ner och slappnar av. Plus att man kanske har sovit dåligt också, om man ska iväg tidigt, som jag idag.

Jag har också hunnit reta upp mig på mitt mobila internet, som krånglade en massa innan jag fick uppkopplingen att fungera. Man måste inte ha mobilt  internet, men om man har det, vill man ju att det ska funka, eller hur. Jag skaffade ”mokkulan” åt min dotter, men hon behöver den inte längre, så jag har övertagit den tills det tidsbundna avtalet går ut, då kommer jag nog att säga upp det. Eller eventuellt kolla om man kan få ett avtal där man bara betalar för den tid man använder funktionen, inte för den tid som mokkulan ligger sysslolös. Fast då kanske det är jättedyrt. Nå, det går väl att kolla, som sagt var.

För visst är det roligt att kunna sköta internetbaserade arbetsärenden (och privata ärenden också) on the go. Så länge det inte blir ett måste. Men, blir det ett måste, då måste ju arbetsgivaren förse mig med en laptop med åtföljande internetuppkoppling också, eller hur, man kan ju inte förvänta sig att folk använder sina privata grejor till sånt… gratis. Egentligen skämmer man bort sin arbetsgivare då man gör det, fastän man gör det för sin egen bekvämlighet. Det kan ha sina sidor.