Wonnes adventskalender lucka 1

Varför göra det enkelt, när man kan göra det invecklat? Skämt åsido, jag gillar ju att skriva, även om jag inte skrivit så flitigt i den här bloggen än. Jag beslöt mig alltså för att försöka köra två bloggjulkalendrar i år. Den ena i min privata blogg, Vonnes välsignelser och vedermödor, och den andra här. Min privata adventskalender är inspirerad av Svenska kyrkans alternativa julkalender och handlar om något som kan liknas vid en god gärning om dagen fram till jul. Att göra andra gott är bra också för dig själv. Och för hela samhället, eller åtminstone för den mänskliga gemenskap där du befinner dig.

Det är få som kan förhålla sig helt neutralt till det som har med julen och väntan på julen att göra. De flesta känner antingen en viss stress, en viss glädje och förväntan eller en blandning av alltsammans. Stress i någon mån kan vara bra. Att känna en positiv press på att få något gjort, något som man verkligen vill göra. Negativ stress, när det roliga och/eller det tråkiga bara blir för mycket, är däremot inte bra. Det går inte att undvika stress helt och hållet, men oftast finns det något man kan göra för att minska den onödiga stressen. (Vad som är ”onödigt” är en definitionsfråga, något som var och en får ta ställning till själv.)

Enklast är det att ta sig själv som exempel, trots att det kan verka en smula egocentriskt. Oftast är det ju ändå så att man känner sig själv bäst. Nu stressar jag inte för att det ska bli jul. Jag tycker om julen. Jag ser inte ”julen” som ”julafton”, utan egentligen som hela den fina tiden från och med advent fram till tjugondag Knut. För någon känns kanske den tanken jobbig, och jag har både läst och hört att det finns de som tröttnar på julståhej och julpynt och tycker att sådant pågår alltför länge. Jag tröttnar inte på ljus och pynt, jag tycker tvärtom att sådant behövs för att pigga upp den här mörka årstiden. Hursomhelst, att se julen i ett längre perspektiv har åtminstone hjälpt mig att inte stressa.

  • Julafton kunde stressa mig tidigare. Om vikten läggs vid att det är Synnerligen Viktigt att ”alla” (vem det nu är) ska vara tillsammans just den 24.12 är det bäddat för ett potentiellt problem. I synnerhet om ditt ”alla” är många personer. Min mormor ville att ”alla” skulle samlas hos henne på julafton, och svärföräldrarna ville också träffa ”alla” på julafton och ville att vi skulle vara hos dem. Själv hade jag gärna önskat att få välja vilken typ av julafton jag ville fira med min familj. Vem är ”själv” i det här sammanhanget? Det är inte lätt att förena allas önskningar. Sista julafton som vi har firat utanför kärnfamiljen (eller senaste, ska vi väl säga) var året då äldste sonen var 6 månader, han är född 21.6. På den tiden hade vi kor, och skulle också hinna sköta dem, oavsett datum. Vi flängde som skållade råttor mellan mommos och svärföräldrarnas och fähuset (jag tror ändå att vi skippade julkyrkan), och den julnatten sov vår bebis uruselt, han som annars sov tryggt och utmärkt. Så jag satte ner foten. Julafton firas hädanefter i vårt eget hem, därmed basta. Det finns andra (helg)dagar då man kan träffa övriga släktingar och fira jul med dem. Mitt beslut resulterade i vissa besvikna miner, men det var absolut rätt för oss, och rätt för mig.
  • Så, om du är förälder, syskon, mor- eller farförälder osv., du har givetvis rätt att önska att dina barn, syskon och barnbarn ska vara hos dig och fira jul. Men du får också acceptera att de väljer vad de vill och orkar göra. Och att de kanske hellre vill att du kommer till dem på julafton, eller att ni träffas en annan dag. Det går faktiskt utmärkt, om ni ställer in er på det. Förväntningar kan justeras. Lägg inte onödiga bördor på varandra. Julen är gemenskapens högtid, ja, men det ska inte vara en påtvingad, uppoffrande, i värsta fall martyraktig gemenskap.
  • Tänk också på det omvända: kräv inte att ni ska få fira julafton t.ex. hos mormor, för att ni ”alltid” har gjort så, om mormor inte orkar eller vill bjuda hem alla till sig. Kanske mormor hellre vill komma hem till er? Eller att ni turas om? Eller att ni hjälps åt med maten? Eller så vill mormor faktiskt på riktigt fira julafton ensam eller på tu man hand med morfar osv. Våga diskutera, våga ta emot besvikelser utan att börja slå varandra i skallen med förväntningar, klappar och julskinka <3

Fridfull advent! Om det är något med julförberedelser och julfirande som Verkligen Stör Dig – fundera på varför, och vad du kan göra åt det för att må bättre i juletider. Skriv gärna en kommentar eller ett mail till mig om du behöver stöd i ditt funderande och i dina val <3

img_1731

2 thoughts on “Wonnes adventskalender lucka 1

  • 4 december, 2016 at 16:51
    Permalink

    ”Så, om du är förälder, syskon, mor- eller farförälder osv., du har givetvis rätt att önska att dina barn, syskon och barnbarn ska vara hos dig och fira jul. Men du får också acceptera att de väljer vad de vill och orkar göra. Och att de kanske hellre vill att du kommer till dem på julafton, eller att ni träffas en annan dag. Det går faktiskt utmärkt, om ni ställer in er på det. Förväntningar kan justeras. Lägg inte onödiga bördor på varandra. Julen är gemenskapens högtid, ja, men det ska inte vara en påtvingad, uppoffrande, i värsta fall martyraktig gemenskap.”

    Så bra sagt, just vad jag tänkt och kännt!!! Att bara få vara, utan alla förväntningar från alla håll!
    Men hur ska man framföra saken så att de inte blir ”sårade”? Typ ”du ä alltid så myskå”. Men jag struntar i det nuförtiden….försöker åtminstone. Nästa veckoslut far jag till Kokkola och då är förldrana ”avklarade”.

    Skön advent till Dig.

    Reply
    • 4 december, 2016 at 18:43
      Permalink

      Tack Anna, skön advent till dig också! Hoppas du får minskat på förväntningarna och kan njuta av helgerna.

      Kanske det viktigaste i det där framförande-ärendet är att acceptera att bli betraktad som myskå. – Nån ska ju vara det också, brukar jag konstatera.

      Reply

Lämna ett svar till wonneswellness Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *