Då och då har jag funderat på det där med att man talar om ”sjön” fast man menar ”havet”. Det kan hända att jag berört ämnet tidigare också. Jag påmindes om saken på nytt bl.a. via Pappan och havet, och via ett citat ur en film om Jönssonligan, då en tysk affärsman säger ”Sehr schön” (= mycket vackert) när han tittar ut över skärgården, och Sickan svarar en smula förvirrat ”ja, man ser sjön”. Men det kan ju inte vara fel att säga sjön? Man talar ju om att fara ”till sjöss”, nåja, man kan fara ”till havs” också, åtminstone om man heter Jussi Björling. Och så kan man vara en sjöman. Inte en havsman 😀 Men på finska heter det faktiskt merimies. Undrar om en som jobbar på en insjöbåt också är en merimies eller om han är en järvimies….
Finland är fullt av sjöar, och ändå är det liksom havet som gäller, åtminstone för de flesta som bor vid kusten. Visst skulle man kunna ha en stuga vid en insjö också, men det känns inte riktigt… riktigt. Även om det av förklarliga skäl är en stuga vid en insjö som de flesta finländare har, om de har en stuga vid vattnet, alltså. Det där med insjöar är något som jag har väldigt liten erfarenhet av. Inte för att jag har stor erfarenhet av hav heller, men det är i havet jag har lärt mig simma. Jag kommer ihåg vilken chock jag fick första gången jag simmade i Mälaren, och fick lite vatten i munnen. Urk och fy och blä så illa det smakade, då det inte var salt… Fortfarande har jag badat så sällan i insjöar att jag tycker samma sak. Och då är ändå vattnet i Kvarken inte särskilt salt.
Det ser ut att bli ännu en varm dag. Dags att lägga sig i solen, så länge den får vara framme, för den dagliga sol-och-vila-timmen. Kanske jag lyssnar på sommarprat, eller på Pappan och havet, eller läser ur Idioten… Så skönt att kunna välja. 
Vi har alltid pratat om att vi far ut på sjön,eller ”ti sjuööss” på dialekt.Om nån skulle ha talat om att bege sig ut på havet,eller till havs, skulle jag ha föreställt mig ett stort fartyg på ett stort hav, inte en båttur inomskärs.
Jag har nog,då vi rest i Finland,badat i insjöar,tycker inte det är nån större skillnad. Sandgropen i Maxmo är också helt ok!Där är det sand i bottnen hela vägen. Det är ofta dyig botten i skären och det tycker jag inte om. Man behöver ju inte ”jytjigrääv” förstås,men ändå.
Det kan du ha rätt i, Måsa-mållon, att ”till havs” känns längre ut, liksom. På Atlanten, kanske. Jag gillar inte heller dyig botten, så jag undviker att trampa i botten överhuvudtaget här vid vår villa. Ett par kliv bara, eller hopp direkt från bryggan. Ändå vill jag helst inte simma där jag inte bottnar. När jag var barn blev jag så varnad för sandgropar (antagligen för att jag inte skulle besöka såna och trilla i och drunkna) att jag fortfarande är väldigt skeptisk mot dem som badplatser. Fast det är säkert ok, eftersom man t.o.m. kan ha simskola i sandgropar ibland.
Vi far nog också ”uot ti sjöön”, fast det är havet egentligen. Sjömän säger ju också att de går till sjöss, eller har jag fel?
Det där funderade maken och jag på också, Kicki, och kom fram till samma sak som du. De går till sjöss, och har jobbat ”på sjön”. Knepigt.
Och så finns det ju sjöjungfrur, det är bara i Danmark man har den lille havfrue! 🙂
Så sant, lma7! Jag kommer ihåg när Disneyserien om den lilla sjöjungfrun gick på SVT då mina barn var små, där fanns också manliga ”sjöjungfrur”. Jag tror att de kallas för tritoner i serien. Jag hade tidigare funderat på om det ”finns” manliga varelser med fiskstjärt, och fnissande tänkt att en sån borde vara en ”sjösven”, för att motsvara ”jungfru”, men jag har inte hört att någon skulle tala om sjösvenner 🙂 (-svennar? vad heter en sven i pluralis?)