Tja, i stället för september utan nya kläder nappade jag i min iver på gymkollegan Ainos utmaning ”sokeriton syyskuu”. Fast jag såg utmaningen först i går kväll, då jag redan hunnit äta en glassportion och ett kex.
I princip har jag inte så svårt att låta bli att äta så mycket socker. Inbillar jag mig. Åtminstone om man inte hårddrar och räknar alla kolhydrater som ”socker”. Jag sockrar sällan på maten (bara på risgrynsgröt, ungefär och det äter jag inte så ofta), och jag har aldrig ätit särskilt mycket godis. Jag skrev om det där med socker en gång tidigare också, här.
Hursomhelst märkte jag ”problem” redan i dag. Det är sällan jag köper t.ex. sockrad yoghurt, men förra veckan fick jag av nån anledning för mig att jag skulle köpa två burkar nyponfil. Aja baja, nyponpurén är sockrad. Och ingen annan i Familjen vill ha nyponfil. Inte kan jag ju slänga bort mat bara för att jag nappat på nån utmaning heller. Så jag åt den ena i dag till mellanmål, och i morgon lär den andra ryka.
Inte nog med det, sen insåg jag att min relativt nylagade müsli också för ovanlighets skull innehåller lite socker. Efter att jag läst i gymkollegan Eves blogg att torkade frukter kan vara sockrade har jag börjat lusläsa på förpackningarna. I min enfald har jag tidigare trott att torkad frukt är torkad frukt, punkt slut. Underligt nog är torkade fruktbitar ofta sockrade. Torkade bär också! Jag har försökt titta på påsar med torkade blåbär eller torkade tranbär, och nog 17 är de också sockrade 🙁 Så onödigt.
Nå, när jag skulle laga müsli förra veckan så gjorde jag ett avsteg från regeln ”köp inte sockrade torkade frukter” helt enkelt för att de enda alternativ som i så fall stod till buds var fikon, plommon, aprikoser eller russin. Helt ok, men då jag använt dem flera gånger av nämnda orsak och ville ha omväxling… så jag tog en påse med blandade fruktbitar (minns inte om den hette Paradise mix eller nåt liknande) fastän det stod att den innehöll socker. Så min müsli innehåller lite socker den här gången. Äsch då.
Skämt åsido, jag ska förvisso försöka hålla igen mer än vanligt med sockret under september. I synnerhet när jag själv lagar maten. Jag tror däremot inte att jag kommer att fråga ”inte är det väl nåt socker i den här?” om jag äter i lunchrestaurangen på jobbet eller blir bjuden på något gott hemma hos någon.
För mig är det inte så att jag skulle ha något stort behov av ersättande ”delikatesser” om jag inte ska äta socker. T.ex. äter jag hellre en banan som sådan än lägger den i frysen för att inbilla mig att den ska kännas som glass. Det gör den inte. Glass är glass, så är det bara. Och hemgjord glass är inte god. Inte så värst god i alla fall.
Huvudsaken är att jag får äta TILLRÄCKLIGT så att jag är MÄTT. Fast visst sneglade jag på örfilarna idag när jag var till butiken, det skulle ha smakat så bra med en sån (och nej, jag köper inte sockerfria örfilar i stället).
Den utmaningen skulle jag ha svårt med. Gillar sött lite för mycket och som avslut på veckan brukar det bli någon form av choklad, som slinker med i shoppingvagnen. Varför ska man späka sig så länge sötsakskonsumtionen håller sig på en måttlig nivå?
Det har du rätt i, det viktigaste är att det är måttligt. Och min sockerkonsumtion ÄR måttlig. Ändå tycker jag att det är bra (för mig) att periodvis vara mera uppmärksam på tillsatt socker, inte bara det som jag själv skulle sätta till utan också det socker som finns tillsatt i olika livsmede. Det känns inte som någon späkning, bara som en hälsosam eftertanke.
Jag läser också alltid innehållsförteckningen för jag vill inte ha tillsatt socker i min mat, men ibland är det verkligen svårt att hitta helt sockerfritt :/ Tycker det är så onödigt i mat! Mat ska vara mat och sen när jag väl vill ha något sött då bakar jag eller köper choklad 🙂
Precis, så tänker jag också!