Vad är du mest stolt över?

…är dagens fredagsfråga hos Fina Christina. Det känns onekligen mera konstruktivt att fundera över den saken än att fundera över vad jag skäms för…

Skämt åsido, visst har man rätt att vara glad och stolt över att man har lyckats med det ena och det andra. Jag tycker att det är en helt annan sak än att skryta. Om jag tänker skryt, då tänker jag att man framhäver det man själv har på bekostnad av andra. Som när jag hörde berättas om en person som var glad över att hon sytt om begagnade lakan till gardiner, och var så nöjd med resultatet. Då berättade hennes arbetskamrat om sina nya gardiner, som en inredningsexpert hade gjort…

Jag menar förstås inte att inte arbetskamraten skulle ha fått glädjas över sina inredningsexpertfixade gardiner. Men. För den som var glad över att ha kunnat återvinna kändes det den gången som att hennes gardiner inte var något värda.

Fast det skulle ju också kunna vara den som återanvänder som skryter. ”Jag har minsann sytt mina gardiner själv, och dessutom återanvänt material.” Underförstått ”hur slösaktig kan man vara, sätta pengar och resurser på nya gardiner och inredningsexpert och allt när det finns barn som svälter och naturresurserna är begränsade”.

Inte är det lätt om man gör det svårt.

Hursomhelst, jag är mest stolt över att jag har fått fyra underbara barn. Om det sedan är något som jag kan ta äran åt mig av vet jag inte, men de är i alla fall det absolut bästa jag gjort och det käraste jag har <3

Sen är jag förvisso också stolt över att jag har klarat av att genomföra tre… fyra… fem? utbildningar. Fem, får jag väl säga. Eller fyra. Och över att jag har lyckats få bodypumpinstruktörslicens och zumbainstruktörslicens på ”äldre dar”.