mens och sånt

I dag lyssnade jag på podden Söndagsöppet med Silje och Christina. Temat var mens. Jag har skrivit om mens tidigare också, och det har flera andra bloggare också gjort, bl.a. Caroline. Hursomhelst är det ett ständigt aktuellt tema för oss kvinnor, så jag kan gärna skriva några ord om saken igen, med risk för att jag upprepar mig.

Det förvånar mig att unga flickor fortfarande tycker att det är genant att tala om mens. Jag funderade förstås på mina egna erfarenheter när jag lyssnade till berättelserna. Och det kan ju faktiskt hända att det är annorlunda nu, då barnen går längre i det som kallades lågstadiet (vad heter det nu, förresten? Den grundläggande utbildningen, men mer?) än de flesta gick i det som kallades folkskolan när jag var barn (jag vet, det var på dinosauriernas tid, ungefär). Vi började alltså i läroverk som 11-åringar, och då gick vi i samma skola som 18-åringarna som skulle skriva studenten.

Hursomhelst, jag minns faktiskt inte att det skulle ha varit pinsamt att tala om mens med andra flickor. Nog att man smög med sina bindor osv., men jag skulle nog tänka mig att det var att man inte ville att pojkarna skulle se dem. Inte att man brydde sig om ifall andra flickor såg att man hade bindor i väskan. Men kära hjärtandes vad genant jag tyckte att det var sen långt senare i livet när jag måste upplysa min pojkvän om att jag hade mens *ryys*

Pinsamt var det i alla fall på sätt och vis att vara sent utvecklad. Jag minns då jag var 12 år, och vi stod utanför klassen och en av flickorna frågade av alla i tur och ordning om vi använde tamponger. – Nej, svarade jag synnerligen sanningsenligt, när frågan väl kom till mig. – Nä, hon har ju inte ens fått mens än, flinade min ”kompis” som själv nyligen fått mens. Och alla flickorna skrattade. Det var inte kul.

Jag var 14 då jag fick mens. Det måste ju ha varit samma sommar som jag gick i skriftskolan. Jag vet att jag hade med mig bindor både till skriftskollägret och när jag var på ridläger sommaren innan, det var mamma som sa att det var säkrast, då man aldrig vet när det börjar.

Mamma råkade vara borta, var hon nu var, när jag fick min första mens, så jag fick lov att berätta det för pappa. Och pappa sa sakligt och vänligt att det var viktigt med hygien och att byta bindor tillräckligt ofta, och att jag fick tala mera med mamma om det sen. När hon kom varifrån-hon-nu-hade-varit och jag berättade, kramade hon om mig i bästa ”välkommen till vuxenvärlden”-stil. Jag blev bara irriterad. Som på det mesta den där tiden. Usch, vad otrevlig jag var. Och jag hatade att bli mens och att få bröst och att bli ”tjock” ( = få kvinnliga former). Tjock var jag inte. Men jag gick upp 10 kg på ett drygt år, från sisådär 38 till 48 kg och det kändes gräsligt. 

Annars, i podden diskuteras en artikel som handlar om ifall man borde få vara borta från jobbet om man har svår mensvärk. Jag kan ju passa på att påpeka att det får man. Om man har så ont att man inte kan jobba, får man sjukledigt, oavsett orsak. Men, i regel försöker läkaren också hitta något som lindrar så att man ska kunna jobba och leva som vanligt och slippa de värsta smärtorna. Ofta hjälper det med p-piller, och sen kan man pröva med olika receptbelagda värkmediciner, som helst ska tas innan värken riktigt hinner komma igång. (Jag är utbildad barnmorska och har träffat många med mensvärk, samt själv haft värkmedicin på recept av den orsaken.)

Själv fick jag som 40-åring en hormonspiral insatt, inte för att jag ville ha preventivmedel utan för att jag hade så vansinnigt ont då jag fick mens och min mage tog stryk av all värkmedicin. Oftast blir mensvärken lindrigare efter att man fått barn, men för mig var det snarare tvärtom.

Och nu väntar jag bara på att slippa eländet, kom igen, Moder Natur, inte ska jag ha fler barn nu då jag är 53, varför i all sin dar ska jag ha mens då? Spiralen togs bort i höstas, eftersom hormonprover visade att jag inte längre är fruktsam. Och så hölls menseländet borta i fyra månader (längst hittills, ibland har det gått 3,5 månader)  men kom igen med förnyad styrka. Utan vidare värk, dessbättre. Hoppas det var sista gången.

Bilden har jag snott från http://intl.target.com/p/always-ultra-thin-slender-pads-36-count/-/A-13369117?lnk=rec|pdp|related_prods_vv|pdpv1

Såna här med vingar är absolut bäst om du frågar mig! Menskopp har jag inte provat, jag tycker det låter krångligt och kladdigt, och tampong har inte passat mig eftersom jag har haft så sparsam mens och är så infektionskänslig.