Med hänvisning än en gång till Projekt Framgång, denna gång #9 ”I hissen med chefen”, funderar jag på hur jag skulle kunna göra en boktrailer utgående från mitt NaNoWriMo-manuskript. Att sälja min story, och få folk att vilja läsa den.
Vad skulle jag välja att ta med? Och vilken bakgrundsmusik? Det blir verkligen invecklat. För det första: att sälja. Det kommer jag att skriva mer om en annan gång. Jag har så svårt att tänka mig att prissätta det jag gör. Om det inte gäller sådant som det finns rekommendationer för. Jag minns inte om jag skrev om det tidigare, men jag blev en gång tillfrågad av Folkhälsan vad jag skulle kunna tänka mig att komma och föreläsa om, och hur mycket jag i så fall vill ha för det? Jag svarade snällt och rabblade upp områden som jag känner mig bekant med, och så hänvisade jag till Tehys (jag hörde till Tehy då, och var magister, inte doktor) rekommendationer som var typ femtielva gånger mer än vad jag skulle ha kommit på att begära i ersättningsväg. Nå, jag hörde ju inte av Folkhälsan igen, men det gjorde inget, för jag var inte angelägen om att få komma och föreläsa heller. Det är lite samma med boken. Jag tyckte att det var roligt att skriva. Men ska jag försörja mig på skrivande, då blir det en helt annan sak.
Varför skulle någon vilja läsa min bok? Jo, jag vet att det finns de som är intresserade, jag fick flera napp då jag efterlyste provläsare till mitt manuskript. Och jag återkommer så småningom till feedbacken, då jag hört av flera. Jag vill inte ta upp den saken än, eftersom jag vet att flera av mina provläsare också läser min blogg, och jag vill undvika att de ska påverkas av den feedback jag redan fått. Men varför vill de läsa? Bara för att det är jag som har skrivit? Nä, nog måste det finnas något mer intresseväckande än så.
Musik… då blir det ännu mer invecklat.
Kanske jag skulle ha någon lugn instrumentalmusik i bakgrunden. Och en diffus bild av en dam som sitter på en parkbänk och gråter. En flicka med rosa hår, som kommer gående längs en strandpromenad. Och ögonblicksbilder av en svart hund, som tittar på dem båda, fast inte samtidigt, om ni förstår hur jag menar.
Illustrera sorg. Glädje. Gemenskap. Och godhet. Hur gör man det, och dessutom på några få sekunder eller i en minut?
Se där något att bita i.