förfördela

Efter att ha grubblat på det förra, kontroversiella ordet fortsätter jag med ett ord som börjar likadant. Jag funderade på om man kan förfördela någon, eller om man bara kan känna sig förfördelad. Jag tänkte att det är sällan, om ens någonsin, jag läst ordet i betydelsen: ”nu ska jag ge en åtskilligt mindre bit av kakan åt person X, jag tycker att jag ska förfördela honom till förmån för person Y och person Z”. I stället brukar det vara så att man läser att X känner sig förfördelad, oavsett om det är objektivt konstaterbart eller inte att X fått mindre än han borde vara berättigad till.

Men enligt SAOB kan man faktiskt förfördela, och det på fler sätt än jag kunde ana:

tillfoga (ngn) en skada l. oförrätt, göra (ngn) ngt för när, förorätta (ngn) äv.: förnärma l. förolämpa, (djupt) kränka l. såra.

Där ser man. Det var inte riktigt så där som jag tänkte. Det jag tänkte var nog närmast att tillfoga någon en oförrätt. Men djupt kränka eller såra, den betydelsen hade jag inte insett. Så när man är förfördelad, är det inte bara så att man inte fick det man ville, t.ex. en löneförhöjning som man tycker man borde ha fått, utan det är djupare än så, man är djupt kränkt och sårad över detta, inte bara lite besviken (och missunnsam?) som jag tänkte. Den tanken är kanske närmast det där förnärma, då.

Enligt synonymer.se är förfördela synonymt med att behandla orättvist, göra orätt, kränka, förorätta.

Undrar om förfördelandet har att göra med ett maktförhållande också, så att det inte alltid finns likvärdiga möjligheter att förfördela varandra i en relation av något slag, om t.ex. den ena måste vara underställd den andra eller svagare eller fattigare eller…

Se där något att fundera på en solig, ledig vinterdag! 😉