Det var mycket som man tycker var bättre förr. Eller åtminstone enklare. Antar att det är många av mina läsare som i likhet med mig har ett kombinerat bank- och kreditkort. Förr brukade den som satt i kassan fråga om man ville betala med bank eller Visa. Då svarade jag ”bank”, Visa använde jag bara utomlands. Och så skrev man under på kvittot, och visade legitimation om slutsumman blev över 50 €. Eller, om man kände personen i kassan, skrev man själv dit de där ”fyra sista”.
Sen kom det apparater av de mest olika slag vid kassorna. Apparater där man ibland ska sätta in kortet själv, ibland ge det till kassatanten/farbrorn, och sen ska man knappa in sin pinkod. Ibland ska kortet stoppas i ovanifrån, ibland underifrån och ibland dras vid sidan av apparaten. Inte nog med det. Innan man kommer så långt ska man också bestämma om man ska betala med Visa eller bank, ibland genom att välja en siffra, ibland genom att bläddra med en piltangent.
Men, inte nog med det, nu har apparaterna gjort vokabulären ännu mer invecklad. Jag antar att jag inte är den enda som är så trögtänkt att det känns jobbigare med Visa Credit och Visa Debit än med ”bank eller Visa”. Varje gång jag ska välja måste jag dra ett djupt andetag och tänka: ”Credit. Det låter som kreditkort. Det är alltså det där egentliga Visa. Men vad sjuttsingen är Debit? Jo, det måste ju ha med debitera att göra. Alltså att kontot ska debiteras. Typ nu. För debiteras ska det ju förr eller senare, fastän jag skulle handla på det där egentliga Visa. Alltså, det är Debit jag ska välja. Suck.” Och ändå har jag valt fel i hastigheten och handlat mat 3-4 ggr på kredit i misstag.
Varför måste allt göras så invecklat… 🙂
Jag har också ett Visakort men använder det nästan aldrig. Skulle jag komma på iden att köpa mat så använder jag kontanter. I Stockholm ville dottern ha en CD-skiva sedan vi handlat upp kronorna vi hade med. Det var så länge sedan jag kontrollerat vad koden är så jag kom inte ihåg den men vi fick testa ändå. Av någon märklig anledning så godkände apparaten första försöket, sannolikheten för det var ju ganska liten. Kanske ändå koden fanns kvar någonstans i mitt undermedvetna.
Svar: Du tycks ha ett effektivt undermedvetet. Samma sak hände också maken för en tid sen, han trodde inte att han skulle komma ihåg koden, men gjorde det i alla fall. På sätt och vis skulle det ju vara enklast att betala med kontanter. Men då måste man veta hur mycket man behöver… jag har blivit så van att använda kort att jag ändå föredrar det, trots sånt här småkrångel med nya apparater och begrepp.
Instämmer, tycker precis som du att det börjar bli väl krångligt. Hur ska det då vara för såna som är en bit äldre än vi… Mitt knep är att tänka på B i debit, B som i BANK. Men fel har det blivit några gånger för mig också.
Svar: Det har jag också undrat… men man ska givetvis inte underskatta äldre människor heller. Det där b-knepet var också rätt bra 🙂
Tå allt skall kråtas till, har hänt mig också ett par ggr
Svar: Vad skönt att höra att vi är flera som tycker att det är kråtot…
Din fråga är mycket berättigad. Självfallet har jag inget svar. Det är en dålig utveckling när saker och ting görs svårare. Kan man helst kalla det utveckling då? Om utvecklingen fortsätter i samma riktning som nu är det en tidsfråga bara när jag kommer att behöva en personlig assistent för att klara av att leva ett normalt liv. Och jag skämtar inte!
Svar: Och om man ens skulle förstå vad som blev bättre… för det måste ju ha funnits nån tanke bakom. Väl? Om jag minns rätt är det väl så att man ska kunna börja ”använda bankkortet” också utomlands, och då är det kanske bra att man har blivit van med mera internationella beteckningar. Men ändå…
Annars så tror jag att ”utveckling” har mera att göra med förändring än med förbättring. Eller? Nu fick jag något att fundera på igen. Ut-veckla… hm…
Oijoijoij får jag säga som inte har kunnat handla på många år. Hur skulle det gå för mej ??? Nåjåå, det är ju inte aktuellt ännu så 😀 )) Lycka till med alla krångligheter. Kramg’natt
Svar: Det är nog tur att man fortfarande KAN handla med kontanter, om det skulle knipa. Kram och gonatt!
Jo, det där credit och debit är nog svårt och jag tror inte det är lättare om man är finskspråkig, det står nämligen så på finska också. Det är väl orsaken till att de som arbetar på butik inte frågar ”visa credit eller visa debit?” utan ”bank eller Visa?” eller helt enkelt bara: ”bank?”.
Svar: Det är förmodligen ännu svårare om man är finskspråkig. Jag har sett på något ställe att de t.o.m. har tejpat lappar på den där kortautomaten där det står ”pankki” vid Debit och ”luotto” vid Credit.