Ja, det är länge sen jag skrivit. Livets villervalla har varit så ansträngande att jag inte har orkat skriva blogginlägg, och tyvärr inte läsa särskilt många heller. Men det ska väl bli bättre. Tre dödsfall, människor som på olika sätt stod mig nära, inom en vecka gjorde att jag var sjukskriven ett tag igen. Men, jag är tillbaka på jobb nu, har också varit till psykiater och även träffat en psykoterapeut som förhoppningsvis ska hjälpa mig att komma igen på allvar och ha bättre beredskap att hantera livet framöver och kunna undvika stressrelaterade sjukdomar.
Snart är det advent också. Vad trevligt. Julstressa brukar jag inte, och i år orkar jag ju inte stressa alls, så i år är julstress mera utesluten än nånsin ur mitt liv. Lite julfrid och glädje ska jag nog orka med.
Hoppas ni också har det bra och inte julstressar! Nu väntar vi bara på snö, eller hur? 😉
Välkommen igen Yvonne, har saknat dig! Ibland blir det bara för mycket i livet. Här ska int stressas och snön kommer när den behagar! Kram!
Tack för det, lma7! Nej, stressa ska vi inte, och om kan säga att det finns något bra med att drabbas av utmattning så är det att man inte orkar stressa 😀 Kram!
Jag har också saknat dina sakliga inlägg. Har förstått att du kämpar dig igenom en dysterperiod i livet, hoppas det är på bättre sidan nu. Ingen julstress här heller, bara lite funderingar om hur det var man brukar göra allt detdär…. sjåsandet. 🙂 Ha det bra!
Tack, Elovena! Oj, sakliga inlägg… nåjo, ibland, men ibland är det nog bara lite vardagligt trams, det jag skriver 🙂 Ha det bra du också!
Kom hit till bloggvännerna, här får man stöd och uppmuntran! Ingen stress inför julrn, vi väntar ju på julefrid! 🙂
Tack Liv, julefriden är värd att väntas på och ses fram emot!
Kraaaam på dig Yvonne! Livet går vidare trots. . .vi hamnar alla i fru Dysterqvists klor ibland 🙁 Men snart får hon dra dit pepparn växer!
Varma tankar !
Kram Greta, så är det! Faktum är att jag inte är dyster längre – sorg över att förlora nära och kära är liksom lite annat – men jag är fortfarande trött och bräcklig. Det blir nog bättre, varma tankar till dig också!
Har tänkt på dig ofta då du varit frånvarande från bloggen. Hoppas du kan varva ner i advent och komma tillbaka i gammalt gott slag.
Tack Kicki, det känns nog som att jag inte gör annat än varvar ner nuförtiden 🙂 Skämt åsido, nog kommer jag igen, men det tar tid och det får det göra.
Men va’ roligt att se dig här igen! Jag har undrat. Orsaken till frånvaron var ju inte så skojig, hoppas allt läker och att du orkar vidare med allt. Bloggen kommer ju inte i första hand i såna här lägen! Låt allt ta den tid som krävs.
Tack, mobilamamma, så är det, man måste prioritera när orken inte räcker till så mycket. Sorg är alltid tung att bära, att drabbas av sorg – och dessutom trefaldig sorg – då man inte har någon kraftreserv att ta till är extra tungt. Det får ta tid, och på något sätt förstår jag allt mer det här om att ”när jag är svag, då är jag stark”. För, paradoxalt nog, det behövs styrka för att visa svagheten…
Hej Yvonne och bamsekramar från mej. Tufft när det kommer sådär ovanpå vartannat. Bra att du får tala av dej och får vägledning. Ta lugna puckar med julen. Här skall en adventsstake fram iaf. Joo förresten var det en terapeut som gav mej en bra vink en gång: Byt ut ordet måste till skall redan i tänkandet. Enorm skillnad. Kraftkramar
Tack Mumsen, kramar till dig också. Jodå, här tas det lugnt med julen. Men julgardinerna i köket, en elektrisk ljusstake i köksfönstret och en adventsljusstake med fyra stearinljus ska fram på lördag, och det är inte betungande, det är roligt. Och det är oerhört skönt att jag inte måste någonting.