nästan-försovning

I morse nästan-försov jag mig. Maken brukar stiga upp kl 06.15 och jag kl 07.00 för det mesta. Morgnarna brukar börja med att hans klockradio drar igång, så pussar han mig för att se att jag lever 😉 och så stiger han upp och jag somnar om. Sen, för det mesta, sover jag gott när min klockradio skräller till kl 7 (den börjar sjunga på sista versen, så det går inte att bli väckt av trevlig musik utan det är ett gräsligt turbopip som tjuter så att det skulle kunna väcka döda). Det hade den inte gjort idag, av den enkla anledningen att jag glömt att ställa väckningen på ”on” i går kväll. Så jag vaknade kl 07.15 av att maken ruskade om mig och pussade mig och frågade om jag inte skulle stiga upp. Ojoj vad jag måste ha sovit tungt, då jag inte ens vaknade av att han kom in i rummet, jag som brukar vakna av minsta lilla knäpp fastän jag sover med öronproppar. Jodå, det skulle jag. Jag skulle till ”pickatanten” i kyrkbyn kl 08.15. Sån tur att maken väckte mig. Han blev misstänksam då jag inte började visa mig, för jag brukar säga till om jag tänker sova längre.

Om inte han hade väckt mig hade förmodligen både 14-åringen och jag försovit oss, jag skulle väcka honom 07.30. Och jag hade faktiskt ställt påminnelse om vaccineringen på min telefon, men telefonen låg på köksbordet, och var avstängd. Tydligen påminner den inte heller när den är avstängd, även om den väcker fast den är avstängd. Jag passade nämligen på att testa detta, och satt och glodde misstänksamt på den då klockorna i huset blev 8. Ingen reaktion. Och så satte jag på den, den visade 08:05 utan att ha sagt ett pip. 🙁

Nåja, jag hann ju (och jag prioriterade frukosten framom morgonsminkningen, tänkte att jag nog mycket väl kan fara till pickatanten utan smink). Pickatanten visade sig vara en f.d. arbetskamrat som jag inte sett på flera år, det var trevligt.

Så for jag till butiken och tänkte att jag passar på att handla färdigt till helgen, eftersom jag skulle hem tillbaks. Jag jobbar hemma med artikelskrivande idag. Det skulle ha varit bra om jag kommit ihåg att köpa ägg också, och mera kopieringspapper, och en mapp, men jag klarar mig utan allt det. Sen blev jag dessutom utan bläck i printern och det skulle jag ändå inte ha fått i matbutiken. Jag får träna mig i att jobba papperslöst…

Det är en fin dag, regnet har upphört, solen skiner, jag är relativt pigg och nöjd. Kan det vara bättre? Hoppas du också har en bra dag!

0 reaktioner på ”nästan-försovning”

    1. Tack för det, Miisu, hoppas omständigheterna är hanterbara… Vissa dagar känns det som att jag skulle ha mycket att skriva igen, men samtidigt är krafterna så begränsade att det blir lite godtyckligt vad jag råkar sätta krafterna på. Framför allt på jobbet, förstås. Men vad jag orkar därutöver är ju inte mycket.

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *