I dag är dagen då vi kommer ihåg att vi har ett fritt land, och är tacksamma för den insats våra veteraner har gjort. Jag är också oerhört tacksam för den saken. För det som min moffa och mina farbröder och alla andra gjorde så att vi skulle få leva i frihet. Traditionsenligt tänker jag däremot inte titta på slottsbalen ikväll. Jag vet att jag har frågat om det tidigare, och fått höra att många av mina blogg- och andra vänner njuter av feststämningen och de vackra kläderna osv. Det får man naturligtvis göra. Personligen har jag svårt att tänka mig något långtråkigare än att titta på en bal på tv. Dessutom stör det mig oerhört att man parallellt med sånt självständighetsfirande inte kan ta hand om våra veteraner i tillräcklig grad, utan dessa årligen återkommande insamlingar för krigsveteranerna. Staten skulle kunna ta hand om dem först, och festa sen om det till äventyrs skulle bli några pengar över som inte behövs till mera välgörande ändamål.
Nåja, efter denna svada är det dags för dagens bokstav, F. Den allra lämpligaste bokstav med tanke på vilken dag det är. Jag tycker om Finland. Finska. Farbröder. Fastrar. Frassar. Friare. Frihet. Flaggor. Frukt. Fusku.
Om det till äventyrs är någon läsare som inte vet vad en frass är, så kan jag upplysa vederbörande om att det är ett dialektalt ord för hankatt. Vi har två sådana. Katter är så otroligt mysiga, jag instämmer i talesättet ”A home without a cat is just a house”. Men jag vet förstås att alla inte gillar katter. Eller att vissa är allergiska mot katter. Det var jag också under en period i mitt liv. Sen blev jag botad med zonterapi, eller om det bara var en tillfällighet att zonterapin och försvinnandet av kattallergin sammanföll. Strunt samma, jag är glad över att kunna ha katt igen.
Jag tycker om finska också, inte bara om Finland. Alltså om språket. Det är ett svårt språk för den som är svenskspråkig, eftersom språken är så totalt olika, men jag har haft turen att växa upp i en väldigt finsk miljö och lärde mig språket den naturliga vägen. Så jag har lite svårt att hjälpa mina barn med finskan, eftersom jag oftast ”bara vet” att det heter si och så utan att kunna förklara varför… har inte orkat lägga alla grammatikregler på minnet. Det jag minns är ”Objektet i nekande sats står i partitiv” 🙂
Fusku är en finsk variant av rock’n’roll- och jivedans. Maken och jag har gått en kurs i fusku, och tre kurser i bugg, som är den svenska varianten. Jag är så glad över att han också har lärt sig tycka att det är roligt att dansa, att han inte bara gör det för min skull <3
Att dansa med fötterna är en sak, men att dansa med hjärtat är en annan.
Det skulle inte förvåna mig om du en vacker dag blir bjuden till slottsbalen, skulle du tacka nej i så fall? Är nog av samma åsikt som dig för övrigt! Ha en bra dag!
Mig skulle det förvåna storligen. Hm, troligen skulle jag tacka ja, eftersom jag brukar tacka ja om jag blir bjuden. Det kan ju låta väldigt inkonsekvent, förstås… Det är ju inte så att jag ogillar slottsbalen för att jag aldrig blir bjuden 🙂
Jag är helt av samma åsikt som du att prioritet nr 1 borde vara att man i första hand hjälper egna framför de andra. Men nyfiken som jag är har jag försökt förstå hur någon kan välja annorlunda.
Man kanske inte har de resurser det krävs för att hjälpa de egna (eller att de som har makten har bestämt att det ska prioriteras på annat) eller att läget av någon anledning är låst, eller att hjälpen av någon anledning inte kan tas emot av de egna, och istället för att inget göra alls investerar man de resurser man har externt och hjälper andra, de som man kan och de som kan ta emot, samtidigt som man öppnar för att ge andra möjligheten att hjälpa de egna. Jag kallar detta för att hjälpa indirekt.
En annan synvinkel är att om du tex. är mamma och inte har tillräckligt med mat till alla dina barn, hur gör du då? Ger du all mat till barnen och själv svältar ihjäl eller låter du ett barn svälta ihjäl isåfall vilket, eller låter du alla svälta lite? Lånar du mer pengar till mat eller börjar du arbeta mer?
De som arbetar för andra eller lever på andras pengar ska väl också har rätten att glädjas och fira, glädjas i sorgen över att aldrig kunna göra tillräckligt, få hämta kraft, en annan femma är förstås på vilket sätt man gör det, och det kan vi disskutera (”orddansa” om) i ett annat inlägg 😉
Du har säkert rätt, Miisu, om det där att hjälpa indirekt. Men när det ändå handlar om just beslutsfattande av de som borde ha makten… nåja.
Den som lever på andras pengar har också rätt att glädjas och fira, fattas bara annat… jag har ju levt på andras pengar i åratal 😉
Kom att tänka på nu i efterhand på den mänskliga faktorn, den drabbar även makthavare, (men vem ansvarar och övervakar makthavare?) Flygbranschen är mig veterligen den bransch som har tagit just denna faktor på högsta allvar och skapat handlingsplaner och beredskap för den. Jag tror att makthavare och vårdbranschen (men varför inte andra branscher också) också skulle kunna ta lärdom av dem i vissa aspekter.
Apropå det, Miisu, jag vet ju inte om du bor inom Vasabladets spridningsområde, men det var en artikel där nyligen om Marina Kinnunen. Jag antar att du kan finska, så då kan du också läsa lite om henne och hennes forskning här http://www.uwasa.fi/ajankohtaista/uutisia/terveydenhuollonvaikuttajat/ ifall du är intresserad!