…och så var den dagen förstörd, brukar man säga ibland. Nå, nu ska jag tappert kämpa för att inte bry mig. Att inte bli så upprörd och arg för sådant jag ändå inte kan påverka i någon nämnvärd grad. Det är den där självständighetsbalen som spökar än. Och att folk tittar och är så kritiska, inte bara gläds över vackra klänningar och sånt utan talar illa om det som baldeltagarna sagt och kommenterar deras utseende och… Jaja. Vi världsförbättrare har det inte lätt. Och jaja igen, säkert har jag också nån gång i tanklöshet talat illa om folk och sagt något negativt om någons utseende. Man ska ju som bekant sopa rent framför egen dörr innan man knatar iväg med kvasten till någon annans farstubro. (Grrr.)
Andas, andas. Och tänk på något trevligare. T.ex. dagens bokstav. Det finns säkert minst tio trevliga saker som börjar på G. Grisar. Gröt. Glass. Godis. Gardiner. Glädje. Gräs. Grönt. Gympa. Gud.
Med grisarna avsåg jag egentligen såna där flottyrkokta bakverk av speciellt format och med sylt i och socker på, inte såna som grymtar och bor i en stia. Men föralldel, jag gillar såna där grymtande grisar också. Fast de väsnas väldigt mycket då de ska få mat. Man får ha hörselskydd på sig. Och så dammar det så i grishusen. När jag jobbade som avbytare började jag alltid hosta efter att ha skött grisar. Jag måste börja använda andningsskydd. Förmodligen var det bra att jag inte fortsatte med det jobbet, annars hade jag väl fått astma eller dammlunga eller nåt med tiden.
Gardiner. Ja, jag är ju verkligen ingen inredningsintresserad typ. Men nog vill jag ha gardiner i fönstren. Och nu har jag funderat på att köpa en ny gardinkappa till vardagsrummet. Jag har mörkblå gardiner med silverfärgade stjärnor på, som jag brukar hänga upp i vardagsrummet till jul. Vi har tre stora fönster bredvid varann, med en gemensam gardinstång, ett sånt där användarovänligt elände där gardinerna ska knäppas fast i små knäppen. De blå gardinerna är lite för långa, och jag har ju inte kommit mig för att fålla upp dem, för det är besvärligt det där med vilken längd de egentligen ska ha, så de har liksom draperat sig på eller bakom blombrädet som är placerat ovanpå det breda värmeelementet (svårt att förklara). Katterna gillar att ligga där bland krukväxterna, och brukar håra ner de blå gardinerna å det gruvligaste. I somras köpte jag en ny gardinkappa till vardagsrumsfönstret (det känns lite som ett fönster fast det är tre). En kappa, som alltså hänger högt uppe, och som det inte är någon risk att katterna ska håra ner. Dessutom finns det en annan nackdel med de långa gardinerna – när familjemedlemmar ska vrida persiennerna åt något håll ”råddar” de till gardinerna, och bryr sig inte om att få gardinerna att hänga symmetriskt igen. Med den där kappan är det helt annorlunda. Så jag har tänkt köpa en kappa till, en juligare sådan. Få se vad jag hittar. Och när och om jag orkar ta mig till nån affär där sånt finns. Annars kanske den naturvita sommarkappan får hänga kvar.
Gympa skulle jag egentligen stava och uttala på finska, ”jumppa”. Men jag har ju sett att folk skriver så där, med g och y. Gymnastik, skulle man säkert kunna skriva. Men då kan någon tro att det är sån där akrobatisk redskapsgymnastik, kanske. Och sånt kan jag inte, och brukar inte heller titta på sånt (eller annat i idrottsväg) på tv heller. Däremot gillar jag ju alla möjliga sorters ”jumppor” 🙂
Det är som regel ingen stor förlust att tappa humöret – ofta var det mycket dåligt. (Stig Johansson)
Ropar ett hurtigt GOMORRON –hoppas humöret blir bättre framåt dagen –vädret är det inget fel på –vardag å vi får hugga i med vad vi kan ..vitt å vackert sett från mitt fönster -2 gr. Ha en bra dag
Gomorron, eller rättare sagt goafton, Serenity, tack, det blev en riktigt bra dag!
Visst håller jag med om ditt sista citat, men skulle inte vilja tappa humöret just i dag då jag för ovanlighetens skull råkar vara på gott humör.
AH, såna gånger ska man tappert hålla kvar humöret!
Sätt på dig boxhanskarna och ta ut ilskan på boxsäcken (eller boxa framför spegeln). Precis som det är nyttigt att tycka synd om sig själv ibland är det nyttigt att vara arg! Förstår dig mycket väl. Någon måtta på kritik får det väl va. Vi gör så gott vi kan allihopa med de förutsättningar vi har, så gott folk håll till godo och öva lite överseende. Sådetså!
Gardiner är viktiga. Kommer ihåg att jag in min ungdom tillbringat en sommar i Helsingfors och förundrades över att familjen jag bodde hos inte hade några gardiner. Dina gardiner påminner mig om att jag har för länge sedan också ägt mörkblåa gardiner med stjärnor på, men mina var i guld. Till det hade jag även matchande krukor och ljusstakar/behållare. Men de har åkt till loppis/välgörenhet i något skede.
Nu har jag ett par julgardiner jag tycker mycket om, såg dem i fönstret i en tygaffär och föll direkt. Vita med klättrande röda tomtar på ringlande kvist med kottar och mistel i grått.
Lycka till i gardinjakten!
Miisu, jag brukar ta ut ilskan på BodyCombat, där man ”slåss” mot sin spegelbild, det funkar bra 😉 Tack, vi ska se hur det blir med gardinerna!
Jag retade också upp mej på en negativ kommentar, men att kommentera kommentarer negativt är väl att visa sig vara likadan, så jag lät bli. Utom nu. Skäms på mej. Balen tyckte jag var ovanligt fin och kläderna i år speciellt smakfulla. Och nu blev jag snål på grisar!
Så är det, Helena, jag tänkte också att jag inte ska börja kommentera kommentarer negativt men som du ser kunde jag inte riktigt hålla mig…. Grisar, mmmmm….
Jag minns att min svärmor brukade titta på balen med stort nöje, och det tycker jag att man kan göra utan att samvetet (eller vad det nu är) ska larma. Jag kollar på Nobelfester och kungabröllop utan att få samvetskval, det är roligt att se vackra människor, uppklädda och fina! Och inget hindrar en att själv klä sig i lite blingbling dagen till ära! 🙂 och sitta där i tv-soffan och njuta!
Så kan man säkert göra, Mobilamamma, trots att jag inte är intresserad 🙂 Men idag reagerade jag mest på att ”njutningen” för vissa tycks handla om att få tala nedlåtande om baldeltagarnas klädsel och uttalanden, och det gillade jag inte.
Aaah Yvonne nu förstår jag mer din reaktion, du menar lite som typ skadeglädje? Att man gottar sig i andras olycka eller njuter av att framkalla lidelse hos andra?
För att koppla det till balen så är ju vi kvinnor mer känsliga av naturen när det gäller kläder och utseende och skönhetsideal skulle jag vilja påstå. Om man nu inte hade turen att stå längst fram i kön när Gud delade ut skönhet så kan det vara extra utmanande som kvinna. Nog vill väl de flesta kvinnor vara vackra innerst inne. Nu menar jag inte vacker=bildskön. Vacker kan innebära så mycket mer än utseende, som tex. utstrålning, uppförande, förmåga att göra det bästa av ens förutsättningar, det man utstrålar när man är nöjd med sitt yttre, eller när det yttre synkroniserar med det inre osv.
Det verkar ligga så mycket energi bakom detta (balen) för dig, så varför omvandlar du inte energin till ett inlägg om det? Jag vill gärna läsa.
Jag kommer att tänka på ett citat jag läst om en mörkhyad sångare som-jag-inte-vet-vad-heter sagt efter att han blivit illa behandlad i Stockholm vid ett besök: ”Konst är att omvandla smärta till något vackert”. Det har jag ofta tänkt på sen dess.
Kul att du också hittat din motionsforma att ladda ur ilska 🙂 Jag har kommit fram till att motion/gympa fungerar mycket bättre än att använda ett människoobjekt när det gäller att ladda ur ilska och frustration, för mig i alla fall. Fast ibland är det roligt att kriga lite med andra också, så länge det inte går överstyr!
Lite så, Miisu, som mobbning, ungefär. Jag har också svårt för att se nöjet i reality-tvserier där folk grälar och gråter. Eller för t.ex. Idol, då de som söker sig till audition blir utskrattade och nerskällda av juryn. Så jag tittar ju inte på sånt heller.
Jag använde energin till att förbättra ett artikelmanuskript 🙂 Nej, jag ska inte skriva mer om den här saken. Jag har ju aldrig tittat på balen, annat än att jag sett nån liten glimt i något nyhetsinslag, och egentligen ska man ju inte racka ner på eller uttala sig så mycket om sånt som man inte är insatt i.
Jag tycker det är lite intressant dethär med vad vi/man tittar på….i Finland tittar vi på uppklädda mänskor som skakar hand med presidenten i flera timmar, i Sverige tittar man på det fina folket när di sitter och äter på Nobelmiddagen. Och jo, jag tittar på båda, men int så passionerat. Men det grämer mig att jag tydligen missade min favoritkonstnär Outi Heiskanens entré på balen…jag var tydligen på tobak då…http://suomenkuvalehti.fi/kuvat/2011/12/06/itsenaisyyspaivan-vastaanotto-j062385v
Och jag tittar varken på självständighetsbalen, Nobelmiddagen eller kunga/prins/prinsessbröllop… men jag tittar ju inte i någon nämnvärd grad på tv annars heller, förstås. Men inte ens på 80-talet, då jag tittade mera på tv, var jag intresserad av just den typen av program. Jag känner inte till Outi Heiskanen, men hon tycks ha en fin klänning 🙂 Det är väl sånt man ska titta på? Allvarligt talat, det kan ju faktiskt hända att jag skulle titta om nån av mina familjemedlemmar eller vänner skulle vara med… det var en ny tanke.