När jag vaknade, låg jag kvar i sängen en lång stund och drog mig, och njöt av känslan att vara ledig och inte ha lovat någon någonting i dag. Jag är verkligen glad och tacksam över jullovet.
Sen trasslade jag in mig i en massa tankar om levnadsvillkor och arbetsvillkor och -avtal och olika former av belöningssystem och blev nästan agiterande och arg, där för mig själv. Fast så bestämde jag mig för att låta bli att argumentera så där ampert med mig själv, och fortsätta vara glad över jullovet, för det är jag ju trots allt. 🙂
Det är verkligen grönt ute. På julafton hade vi lite snö här och var på gräsmattan, som någon dag före jul faktiskt var helt vit. Nu är den illgrön. Men det är soligt och vackert. Fast väldigt blåsigt. Antar att vi har haft en ovanlig tur, som inte har haft något strömavbrott.
I går var maken och jag på en skogspromenad. Det var skönt att gå i skogen, där blåsten inte kommer åt att kännas så besvärlig. Man hör bara ett trivsamt sus, medan man går rätt bekvämt i skydd av träden.
Läskiga Skogen, dit blåsten inte når… 🙂
Idag tror jag faktiskt att jag inte ids gå ut i blåsten igen. Det känns som att jag hellre skulle fara till gymmet ikväll. Om inte tröttheten tar överhanden. Men först ska jag ligga på soffan, alternativt sitta på soffan, och lyssna på Liza Marklunds senaste bok om Annika Bengtsson, och eventuellt sticka lite och eventuellt också äta mera choklad. Sockstickningen har verkligen varit en terapi för mig hela höstterminen, inget måste, utan en avkopplande, terapeutisk kreativitet. Och jag har många kvar i släkten och bekantskapskretsen att spamma med ullsockor, så det är nog bara att sticka på. Just nu stickar jag ett par julröda, granna sockor i damstorlek. Jag har inte ännu bestämt vem som ska få dem, det finns några tänkbara alternativ…
Hoppas alla andra också har sköna mellandagar, vare sig ni jobbar eller är lediga!