Åhå, nu är jag ännu mera ”på efterkälken” med att skriva ett inlägg per dag i december fram till julafton. Men, jag får ta till ett av mina favoritcitat, då: ”int tar vi he så hårt”. Jag kör en snabbversion idag i stället och avverkar flera bokstäver.
Igår påbörjade jag mitt jullov under trevliga former. Jag fick e-post från tidskriften dit jag skickat min artikel dagen innan, att manuskriptet har kommit fram och skulle skickas igår till två bedömare. Så nu är det bara att hoppas på det bästa (= att artikeln ska bli antagen, med eller utan korrigering och komplettering). Två gånger tidigare har jag försökt få en artikel publicerad i en internationell vetenskapligt tidskrift, dock utan att lyckas. Sen blev jag klar med utkastet till följande artikel och lämnade in min portfolio i utbildningsledarskap. Och så var jag till psykoterapeuten. Sen bjöd jag mig själv på jullunch på stan, och passade på att äta sånt som inte brukar finna sin väg till vårt julbord 😉 Och så tvättade 16-åringen och jag fönster och bytte gardiner. Och paketerade in några julklappar. En riktigt bra dag.
Bokstäverna jag funderar på i dag är U, V, Y, Å och Ä. Jag gillar Under. Vispgröt. Ysterhet. Åland. Ärter. Ugglor. Virkning. Yrkesutbildningar. Åtrå. Ägg.
Vispgröt är jag tyvärr tämmeligen ensam om att gilla här i Familjen. Så det blir inte av att jag vispar till någon sån särskilt ofta. Men nog är det gott, med fluffig rosa vispgröt med lite socker och mjölk på… mmmm…
Ugglor är fina. För en tid sen såg jag en STOR uggla live i skogen, då jag var ute på stavpromenad. Där gick jag i allsköns ro, med musik i öronen (ok, ok, det kanske förstör en hel del naturupplevelser, men då jag tycker att det är så roligt att gå i takt med musiken), minding my own business, då en Stor Fågel plötsligt flög upp bara ca 2 meter framför mig. Antar att ugglan också mindade his or her own business till den grad att den inte höll på att lägga märke till den potentiella faran i en stavpromenerande, annalkande tant. Vilket ju inte var så smart av ugglan, trots att ugglor anses kloka, för jag hade nog inte lagt märke till den om den suttit stilla och knipit näbb. Fast kanske det var avsiktligt? Kanske den ville visa vilka granna ugglor det finns i Västerhankmo? Efter en livlig diskussion på facebook (jag är verkligen ingen ornitolog) har slutsatsen dragits att det nog var en kattuggla jag sg. Jag har aldrig tidigare sett en levande uggla i vilt tillstånd.
Ägg är god och näringsrik föda. Sen får det vara hönsmens så mycket det vill 🙂 Men löskokta ägg vill jag inte ha. Hårdkokta, eller stekta, och rejält stekta i så fall, inga bara på ena sidan-stekta ägg med rinnande gula *blääk*
Den som vill ha ägg, får finna sig i kacklet. (Latinskt ordspråk.)
Fridfull JUl önskas dig och familjen!
Tack vandris, det har varit en skön julhelg så här långt, hoppas du också har det bra!
Vi såg en slaguggla i Norrfjärden för många år sen, stor som bara den. Det är den enda uggla jag sett live.
Och äggen ska vara löskokta, det är ju den rinnande gulan som är godast :)….min salig mormor som var kökspiga på Lurens gård i Pernå brukade berätta om förriga ungpigan som fick uppdraget att koka hårdkokta ägg åt Gamla Frun. Framåt lunchtid meddelade pigan åt mormor att ”Fruns ägg ha koka sen i mårist, huru läng ska di ännu kok?”. Och det kan man ju skratta åt, tills man inser att det fanns familjer där man inte ens hade råd att hålla sig med höns..
http://www.lurens.fi/
Googlade slaguggla, och nu blir jag ju osäker igen, Haje. Men jag tror ändå att det var en kattuggla jag såg, jag vill minnas att den var ljusare än slagugglorna på bilderna. Å andra sidan gick ju allt så fort, och mina ornitologiska observationer brukar inte vara så tillförlitliga. Men stor var den, och en uggla var det, så mycket är säkert.
Ja, det där med äggen är nog en lite sorglustig historia…