Idag kan jag inte låta bli att storle och känna mig hur gammal som helst och… tja, överlägsen? nä det låter väldigt osympatiskt, men något ditåt. Överseende, kanske, då jag läser kolumnen i Bladet: ”Nyårslöften är så 90-tal, skriver Linn Jung”.
Ur unga människors synvinkel kan det säkert kännas så. Även om jag inte hann lägga märke till att nyårslöften skulle ha varit mera inne under 90-talet än annars. Men, som jag tidigare konstaterat (och det är inte min idé, men jag minns inte var jag läste det): unga människor tror att de har uppfunnit allt, i synnerhet sex. Jag tycker ju att 90-talet var typ igår eller förra veckan och inte alls särskilt länge sen och har liksom inte riktigt hängt med att det ena eller det andra skulle ha förändrats särskilt mycket sen dess. Annat än möjligen datorerna och telefonerna.
Nå, trots att nyårslöften mig veterligen har avlagts under hela min livstid och förmodligen längre än så (äsch, nu blir jag ju så där petnoga igen och måste kolla)…. ok, de har avlagts längre än så http://sv.wikipedia.org/wiki/Ny%C3%A5rsl%C3%B6fte tror jag faktiskt inte att jag ska avlägga något sådant detta nyår. Fast jag brukar kunna lova att jag inte ska börja röka eller spela fotboll, och det brukar jag också kunna hålla.
Men jag tycker faktiskt inte att det är någon dum idé att avlägga nyårslöften. Eller att börja om. Det är ju därför jag gillar måndagar också. Varje måndag är liksom en nystart. Vem börjar med något nytt på… en torsdag, eller den 14 maj? Säkert någon, men ändå… Det mänskliga påhittet att dela in tiden i år, veckor, dagar, timmar, minuter, sekunder kan faktiskt vara ett hjälpmedel för att lyckas ta sig i kragen. Om och om igen.
För man lyckas ju inte alltid hålla sina föresatser, trots att de avlagts på nyårsafton eller på en måndag. Det intressanta är att det inte gör så mycket att man inte lyckades. För det kommer nya nyår. Nya måndagar.
Sen är det en helt annan historia om omgivningen inte står ut med att man inte lyckades, och att misslyckandet därför får konsekvenser man inte skulle vilja ta. Vad kommer att vara viktigt för dig under 2013, oavsett om du helt lyckas hålla det eller inte? Och varför? (Du kan svara tyst för dig själv om ditt svar är för privat för att delges ”världen”…)
För mig är det viktigt att jag lyckas behålla min övervikt (normalt 5-7 kg) 😀 Nä, nu skojar jag, hälsan är nog det viktigaste! Gott nytt År!
Gott nytt År, lma7! Sen är det lite knepigt att veta vad man ska göra för att behålla hälsan 😉
Tror inte att jag någonsin avlagt ett nyårslöfte, även om sådana knappast var något typiskt för 90-talet. Ungdomar tenderar att tro att allting kretsar kring deras egen tid och person. Nejdå, diskussionen om nyårslöften har nog funnits så länge jag minns.
För min del brukar det väl mera bli så, att jag för mig själv summerar året som gått och det nya får väl bli som det blir.
Det låter som en bra livsfilosofi, Kicki, lite som ”leta koma bara” 🙂
Jag avger endast ETT nyårslöfte, ett löfte som jag håller:
-Nästa nyår ska jag endast avge ETT löfte.
Det har funkat bra i många år redan. 🙂
Vad bra, Zwei, inga problem med nyåret för dig!
Jag ger samma nyårslöfte i år som förra året, ett löfte som jag håller dessutom. 2013 ska jag INTE åka Vasaloppet, INTE springa Stockholm maraton, INTE simma Vansbrosimmet och INTE cykla Vättern runt!
Det låter som ett nyårslöfte jag också skulle kunna hålla, Scriptrix!
”Vem börjar med något nytt på… en torsdag, eller den 14 maj? Säkert någon, men ändå…”
Och jag som brukar påbörja ett nytt år just den 14 maj! Hur udda är jag egentligen? 😀 😀 😀
Väldigt udda, Bogart, men vad bra, världen skulle vara mycket fattigare utan dig 😉
jag brukar inte avge nyårslöften men när du nu för det på tal….;) I mitten av januari blir det fem år sen min pappa tog sig av daga så kanske det vore på tiden att börja sörja lite mindre destruktivt…konstvärka mer och dricka mindre? Det satsar vi på.
Nyårslöfte eller föresats… hursomhelst låter det som en bra idé, Haje. Sorgen försvinner inte, men den ändrar karaktär. Stor kram!