ur askan i elden

Jag är extremt lättstörd då jag ska sova, och sover alltid med öronproppar, annars skulle jag väl inte kunna sova alls. Eller, alls och alls, man somnar väl av utmattning förr eller senare, antar jag, men jag skulle sova oerhört mycket sämre utan dessa hjälpmedel. Nackdelen med dem är att de fungerar ljuddämpande, inte ljudavlägsnande. Man hör alltså fortfarande, men inte riktigt varje litet prassel.

I går kväll var det stört omöjligt att somna, då maken är lite förkyld och låg och snarkade lite diskret. Jag klarar alltså inte ens av diskreta småsnarkningar, att sova med någon som drar timmerstockar skulle alltså vara totalt omöjligt. Jag försökte försiktigt puffa på honom för att han skulle byta ställning, i hopp om att snarkningarna skulle tystna. Men raringen sov så tungt att han inte bytte ställning alls. Och jag tyckte lite synd om honom, han skulle ju till jobbet idag, medan jag fortfarande är sjukledig, så jag ville inte knuffa honom så hårt. Jag bestämde mig: tio snark till, så byter jag rum. Och så blev det.

Vi har en extra säng, som vi ska ta till villan, stående i rummet bredvid vårt sovrum, det som har varit faffas vardagsrum. Jag tog mitt täcke och min kudde och evakuerade mig till extrasängen. Det betydde att jag fick dela rum med hunden, men det är jag van vid att göra vid villan, så det borde inte vara något problem. Hon vaknade förstås av att jag kom ut ur sovrummet, kom svansviftande fram och hälsade, och sen traskade hon iväg till köket, antagligen för att dricka vatten. Jag väntade mig att hon skulle komma och lägga sig på mattan nedanför sängen för att vakta mig, så brukar hon göra när vi sover vid villan. Alternativt att hon skulle gå tillbaka till mattan i hallen och lägga sig utanför sovrumsdörren (som alltid är stängd) för att fortsätta vakta sin sovande husse.

Men det gjorde hon inte. Uppenbarligen blev hon sugen på lite nattamat, och tog ett tuggben och började bearbeta det, med en hel del oregelbundet slamrande som följd. Tuggbenet fick hon för ett par dagar sedan, och hon har mest flyttat det lite hit och dit, inte tuggat nämnvärt. Mitt i natten smakade det tydligen utmärkt. Oregelbundet slamrande av hund som gnager på tuggben var faktiskt ännu mer enerverande än lätta förkylningssnarkningar. Jag övervägde att evakuera mig till dotterns sovrum, hon sover sällan hem-hemma numera, så där fanns också en ledig säng, och framför allt ett rum som man kan stänga in sig i. Men jag var liksom för trött, jag tänkte att hunden väl slutar förr eller senare med sitt gnagande, senast då benet är slut, för man (hundar) kan äta upp de där benen, fast de är sega och räcker länge. Efter en stund (vet inte hur lång) slutade hon faktiskt slamra och kom mycket riktigt och lade sig på mattan bredvid sängen där jag låg.

Trots att det var tyst sov jag oroligt resten av natten. Utan att bli stressad, för jag har inget särskilt på gång som skulle kräva att jag skulle vara pigg och alert idag.

Visst är det konstigt att en gift fyrabarnsmor, med tre husdjur, inte kan vara mer härdad än så här när det gäller ljud 🙂