I dag är det fettisdag, eller fastlagstisdag. Både fettisdagen och fastan är sånt jag funderat en hel del på, och kanske också skrivit om tidigare. Jag får väl säga som det brukar stå i e-posten ibland: ”ber om ursäkt för ev. dubbelpostning”. Fast om jag själv glömt vad jag skrivit om för sisådär 6 eller 7 år sen kanske inte ”alla andra” heller kommer ihåg. Många av mina inlägg for ju till väders när gamla bloggen.fi klappade ihop. Sen for de till väders en gång till, när kriskopiorna av gamla blogginlägg på bloggen.fi också försvann. Ledsamt, förvisso. Man borde ha garderat sig med att skriva i två bloggportaler. Nåja, världen kanske inte blev så mycket sämre av att mina inlägg försvann. Det fanns andra inlägg som var viktigare. Men nog om det.
Det tycks vara rätt vanligt att folk äter ärtsoppa på fettisdagen. Jag är ingen vän av ärtsoppa, även om hemlagad ärtsoppa är åtskilligt godare än burkdito. Vissa äter klimpsoppa i stället för ärtsoppa idag. Det skulle jag hellre göra. Men båda typerna av soppa är verkliga långkok, som man inte kokar på en stund efter att ha kommit hem från jobbet.
Klimpsoppa finns i diverse varianter. Om det är en obekant anrättning för någon av mina läsare, kan jag berätta att det är österbottnisk köttsoppa, som förutom sopprötter och kött (nöt eller höns i de varianter jag smakat) också kan innehålla potatis och/eller korngryn och/eller ärter. Och förstås klimparna. Det är ungefär matskedsstora klimpar av (få se nu om jag kommer ihåg utantill, det är så länge sen jag kokat såna) vetemjöl, ägg, mjölk och russin. Konstig kombination, eller hur. Soppan blir alltså både salt och söt.
Första gången jag kokade klimpsoppa gjorde jag det efter muntliga instruktioner från svärmor. Hon hade nämligen inget recept, utan hade bara lärt sig hur man gör. Så jag försökte skriva upp, och hon försökte ange mängder. Men hon hade inte tänkt på att hon borde ha förklarat hur de där klimparna beter sig. (Och det här tror jag bestämt att jag berättat förr, men vi tar det en gång till.) Jag gjorde dem så stora som jag tänkte att de skulle vara, och sänkte ner dem i soppan för att koka dem. När jag så småningom lyfte på locket för att se på anrättningen, höll jag på att dratta på ändan av chocken. Klimparna hade nämligen expanderat, och var snarare av medelstort potatisformat än matskedsstora 😀
Men det smakade som det skulle.
Fastlagsbullar är däremot något av det godaste jag vet. Ändå äter jag ofta bara en per år numera. På fettisdagen. Det gjorde jag i dag också. Jag köpte bullen och en mugg kaffe i Saluhallen, och satt där och njöt för mig själv.
Förr brukade jag baka egna bullar, och då blev det ätit… många. Egentligen är det konstigt att jag gillar fastlagsbullar, för jag tycker egentligen inte om vispgrädde. Men jag gillar bullar sådär över lag. Och mandelmassa. Och prinsesstårta. Och mandelkubbar… Sylt i fastlagsbullar är däremot för bedrövligt. När jag gjorde egna fastlagsbullar brukade jag riva mandelmassan och blanda den med grädden, så att mandelmassan ska bli mera utspridd. Fast när de yngre sönerna kom upp i bullätaråldern, ville de underligt nog ha bullar med sylt. Så det blev till att ha separat vispgrädde till deras bullar.
Och jag skulle absolut inte vilja ha nån ny variant, nån ”pimp my fastlagsbulle” med t.ex. lakritssås eller dylikt. *ryyys*
Fastan tror jag att jag funderar på en annan dag. Om jag gör det.
Jag saknar klimpsoppan från min förra arbetsplata.Själv har jag aldrig kokat klimpsoppa,vet inte varför.Köttsoppa kokar jag nog,det skulle väl bara vara att få dit klimparna,men jag har inte fått till det. Bullarna ratar jag numera,då jag försöker hålla mig borta från det söta livet.Skulle jag äta,skulle det vara med mandelmassa,int nå syltpjas. 🙂
Jag tror att det är flera år sen jag senast ätit klimpsoppa, Måsa-Mållon. Undrar om (och i så fall i vilket av alla mina recepthäften) jag har svärmors beskrivning kvar… jag borde ta och koka klimpsoppa nån gång. Kanske senare under våren, då källaren börjar bli för varm och jag vill använda upp potatis medan den ännu går att använda.
I Vörå har klimpsoppan varit tradition på fettisdan, men nu har vi inte haft den på jobbet på flera år. Lite synd på en trevlig tradition. Själv har jag aldrig lagat den, men mamma brukade bjuda på soppan medan hon ännu bodde hemma.
Det är så sällan jag äter i matsalen på jobbet, Kicki, att jag inte vet vad som bjöds på där i år. Men jag antar att det skulle ha varit ärtsoppa, inte klimpsoppa. Om jag inte kommer mig för att koka klimpsoppa snart kanske jag borde ta mig en tur till Stundars vid tillfälle, när de har något kalas med soppa. Utan familj då, så att jag får äta soppa i fred utan någon som säger ”urk” osv. utan att ens ha smakat sån soppa 🙂