Om man gillar att läsa, som jag, gillar man också att läsa om vad andra läser för att eventuellt få tips. Eller förstås alternativt för att drabbas av fördomar och tänka att ”den där ska jag åtminstone inte läsa”.
”Vilken bok har du på ditt nattduksbord?” brukar det frågas av diverse intervjuoffer i veckopressen. Då förutsätts man tydligen läsa i sängen och därför förvara det man läser på nattduksbordet. Tja. Ibland har jag någon bok där (förutom Bibeln, den blir jag ju aldrig färdig med). Faktum är att jag har en bok på nattduksbordet nu. ”Inferno” av Dan Brown.Fast jag gillar inte så mycket att ligga och läsa, i synnerhet inte sen det blev lättare att läsa med glasögon på. Glasögonskalmarna tar ju i kudden så att det blir obekvämt. Och så föredrar jag ju för det mesta att läsa ut boken när jag börjat läsa, inte läsa då och då i samma bok. Hursomhelst, eftersom jag fortfarande, drygt två och ett halvt år innan jag drabbades av utmattningsdepression, hellre läser ljudböcker än pappersböcker, har pappersböckerna en tendens att bli liggande olästa eller halvlästa ett tag. Ljudböckerna kan man inte läsa på raken (eller kan och kan), det tar så länge att läsa en ljudbok. Längden varierar förstås, men t.ex. den ena som jag lyssnar på nu, är 14 timmar och 22 minuter.
Det är boken ”Analfabeten som inte kunde räkna” av Jonas Jonasson. Han som skrev boken om ”Hundraåringen”, som jag var överförtjust i, men inte vill se på film, eftersom jag inte vill få min läsupplevelse förstörd. Med all respekt för filmmakarna och för sånt som folk uppskattar om än jag inte ser det fina i kråksången – jag har väldigt svårt för något som Felix Herngren har haft med att göra. Sorry Felix, du är säkert jätteduktig, det är bara jag som inte förstår mig.
Jag gillar ”Analfabeten” också. Det är en liknande osalig röra som Hundraåringen, med historiska fakta blandade med fullständigt otroliga, dråpliga tillfälligheter och ett alldeles förtjusande, raljant språk. Just det där med språket tror jag är en orsak till att jag inte vill se historierna på film. Något av det roligaste är ju det som Berättaren säger, inte replikerna. Och sånt går lätt förlorat vid filmatisering. Eller så blir det som med Tolkiens böcker (jag gillar faktiskt filmerna också, underligt nog) – att det blir så mycket mera action och så mycket mindre filosofi. Tyvärr.
”Inferno” är action. Jag har bara hunnit med sisådär 65 sidor än, men det är action från första stavelsen. Jag är lite fundersam över om jag gjorde rätt i att köpa den i svensk översättning. Jag föredrar att läsa böcker på originalspråket, om det är ett språk jag förstår. När jag t.ex. läste vissa böcker av Agatha Christie på engelska, efter att ha läst de flesta av hennes deckare på svenska, fick böckerna liksom en helt ny dimension. Vilket förstås också kan ha berott på att jag blivit äldre (över 20 jämfört med 10-15 år).
Vad läser jag annat då? I dag läste jag ut en pinfärsk doktorsavhandling (i pappersformat). ”Serva ad ministrare – tjänandets ethos i vårdledarskap” av Leena Honkavuo, som disputerar i morgon kl 10 i Akademisalen, Åbo Akademi i Vasa. Disputationer är öppna tillställningar, det är fritt fram att komma och lyssna om man är intresserad.
Och så lyssnar jag på en ljudbok på cd då och då. ”Gryning över Kalahari: hur människan blev människa” av Lasse Berg. En alldeles förtjusande och annorlunda reflekterande berättelse om människans utveckling. Jag vet inte riktigt varför det har blivit så att jag bara lyssnat på en cd nu och en cd då, jag har ju tyckt om den hela tiden och fick den för länge sen.
En annan bok på mitt bord har jag också tagit i små doser: ”Den återfunna ensamheten” av Anthony Storr. Något för mig som trivs bäst ensam i längden numera. Trevligt sällskap är bra, i måttliga, små doser. Men helst är jag för mig själv. Jag behöver det.
Så småningom ska jag ta mig an den beramade Knausgård. Och ”Sandmannen” av Lars Kepler, som jag fick i julklapp.
Av de böcker du räknar upp har jag bara läst Sandmannen, som är en helt ok actionthriller. Av Dan Brown har jag läst Da Vinci coden och har Inferno i åtanke.
På mitt nattduksbord ligger just nu Boktjuven och på läsplattan är jag mitt i Skuggpojken. Numera får man bara låna en e-bok i veckan, så jag brukar ha en vanlig bok i reserv.
Sådär har det blivit vid Korsholms bibliotek också, Kicki, att man bara får låna en e-bok per vecka. Förr var det tre. Lyckligtvis får man fortfarande låna tre vid Tritonia. Jag minns att det stod något om det där i Bladet, när antalet minskades, det var visst en kostnadsfråga. Men nog känns det konstigt, för man tycker ju att det ska vara mer i tiden att kunna låna elektroniskt. Boktjuven och Skuggpojken har jag inte läst, tack för tipsen!
Har du läst någon av Karin Alvtegens böcker? Hon har länge varit en av mina absoluta favoriter, men så tyvärr efter den senaste boken, fjärilseffekten, så kom insikten att jag kan henne nu, boken var absolut bra men den gav inte samma upplevelse. Vet inte om det kanske beror på att det var ljudbok, och att hon själv hade läst in den. En annan favoritförfattare är juristen Linda Olsson som jag väntar ska komma ut med en ny bok. jag blev så glad när jag såg din rubrik om böcker men det var inget riktigt jag nappade på. Jo, 100åringen har jag faktiskt inte läst, tror jag skulle tycka om den, men inspirerar ändå inte. Jag skulle vilja uppräcka någon ny själv kanske, bli positivt övertaskad av någon okänd med oskrivna blad om. Vi får väl se.
Jo, Miisu, jag har läst Fjärilseffekten, och en till som jag inte kommer på vad den hette. Jag tyckte om fjärilseffekten, men den hör till de mera djupsinniga böcker som jag inte orkar läsa så ofta. Djupsinniga för mig, alltså 🙂 Nu minns jag inte om det var här eller på fb jag tipsade om Karin Brunk Holmqvist (kanske på båda ställena?) Hon är den författare jag blivit mest förtjust över och slukat på sistone. Hennes romanfigurer är äldre människor, och jag tycker så mycket om att någon skriver ur ett pensionärsperspektiv, med glimten i ögat och hjärtat på rätta stället.
Inferno har jag läst. Verkligen action! Analfabeten har jag inte hunnit till än. Just nu har jag faktiskt fått för mig att läsa Harry Potter igen. Kände för något lättsamt och fantasifullt. Inte läst den sen jag högläste för Dottern. Och det var länge sen nu. En helt ny upplevelse efter att ha sett filmerna otaliga gånger.
Jag tror att jag faktiskt läst bara en Harry Potter-bok, Yvonne! Jag har tänkt då och då att jag skulle läsa dem, men det har inte blivit av. Jag köpte en åt en av sönerna i födelsedagspresent häromåret, men han var väldigt besviken för att jag köpte den i svensk översättning, jag hade inte tänkt på att han i likhet med sin mor vill läsa på originalspråket 🙂