…blev jag allt i går. Det var första gången jag var ute och åt på restaurang efter att de fick börja ta emot kunder igen, och allra första gången jag var till HEJM. Vi var tre personer, och hade beställt bord på förhand. Allt fungerade riktigt bra, och maten (vi åt Veckans fisk) var jättegod. Lunchmenyn kan du se här.
Anledningen till restaurangbesöket var trevlig. Jag har varit handledare för doktorand Anna-Greta Olsio-Tuisku, som ska disputera i höst, och träffen med henne och vår professor Lisbeth Fagerström var till för att planera disputationen och detaljer som hör samman med dem. Medan vi satt där kom plötsligt Robinson-vinnaren och restaurangens delägare Micke Björklund in. Han är förstås en vanlig människa, han som alla andra, och ändå kändes det nästan som ”wow, han finns på riktigt”.
Lisbeth gick fram och gratulerade honom till vinsten, och undrade om han kunde ställa upp på en bild tillsammans med oss – att få planera en disputation nu känns nästan som att vinna Robinson. Jodå, det gick bra.
Och om du är intresserad av frågor som rör hälsa, så rekommenderar jag att du håller utkik efter den kommande avhandlingen, som handlar om Gemenskap som hälsobringande nytta. Aktuellt så det förslår!
När jag kom hem var det så småningom dags att sila rabarberdrickan som jag lagade på måndag. Den ska stå ett dygn innan den ”tappas upp på buteljer”. Buteljer, vilket fint ord. För mig klingar det lite Bellmanskt, och jag skulle aldrig använda ordet. Inte anser jag mig äga några buteljer heller. Det får mig att tänka på dammiga, mörka, bukiga saker. Eller såna där glasflaskor med patentkork, som blivit populära igen. Jag har bara några vanliga glasflaskor med skruvkork, som jag sparat för att ha mjöd i. Denna vår blev det inte något mjöd. I stället blev det en knapp flaska rabarberdricka.
Rabarberdrickan smakar riktigt bra. Den är förstås rätt söt. Det är svårt att ange någon exakt grad för hur mycket den behöver spädas – det är också en smaksak. Jag smakade bara en liten skvätt i går, och då la jag nästan lika mycket dricka som vatten i glaset. Apelsinen gav också drickan en tydlig smak av apelsin. Det är så länge sen jag lagade drickan senast, så jag minns inte om citronsmaken brukar kännas lika tydligt.
Tyvärr vet jag inte hur länge drickan står sig, så det är säkert bäst att konsumera den inom någon vecka. Kanske med isbitar i, om det blir varmare!