Att det finns strumptroll som äter strumpor så att man kan ha hur många udda strumpor som helst i sin strumpkorg är allmänt bekant. Att det finns något som äter täcken torde vara ovanligare, men jag har en känsla av att det kanske bor något sådant hos oss.
I förrgår, när vi begav oss ut till villan, tog jag med mig en sovsäck utan att kolla om den var i skick. Jag tänkte att det kunde vara bra att ha en sovsäck att krypa in i när man skulle sova i en stuga som inte varit uppvärmd. Det var första natten jag sov i bastustugan, tidigare har vi ju bott i lidret (som troligen kommer att få tjäna som gäststuga i stället för som lider, vi har trivts så bra där). Att vi (hunden och jag) sov i bastustugan berodde på att det gick så mycket snabbare att få upp värmen där, då man eldar i kaminen, än i lidret, där man är hänvisad till elvärme. Den dunderförkylda maken for hem till natten. Jag ville prompt sova över, och tänkte att folk (åtminstone scouter och beväringar) sover i tält på vintern, alltså måste det gå utmärkt att sova i en stuga på våren.
Bastustugan är inte helt färdigbyggd ännu, men jag lyfte in en tältsäng och ställde madrassen nära kaminen så att den skulle värmas upp. Jag behöver inte så mycket för att vara nöjd, en stol och ett trädgårdsbord och en tältsäng räcker bra. Plus stickning och böcker och dator, då är tillvaron helt perfekt. Jag tänkte att det skulle kunna vara bra att vädra sovsäcken lite, och hängde ut den på verandan. Då visade det sig att sovsäcken blivit fuktskadad, antagligen i samband med någon tältövernattning. Äsch då. Den var alltså möglig här och var. Jag hade ingen större lust att ligga och dra in mögelsporer hela natten, så det blev till att ta till Plan B. Plan B var inte att fara hem, därtill var jag alltför ivrig att sova i skären. Plan B blev att ta de lyckligtvis omögliga terrassfiltarna till täcke den första natten. Terrassfiltarna hade vi haft hemma under vintern, de var varma och torra och jag sov gott. Men till följande natt ville jag ha ett påslakan och ett täcke, då det inte blev som jag tänkt med sovsäcken.
Maken försökte leta efter villatäckena där hemma, men hittade bara stortäcket, som han och jag brukar ha då vi sover i 120 cm-sängen. Sönernas villatäcken lyste med sin frånvaro. Antagligen är det så att de har villatäckena vid sina respektive internat. Fast jag tycker ändå att det är konstigt. Jag köpte nyligen två täcken till att ha i dotterns rum, så att det skulle finnas täcken åt henne och hennes sambo när de vill sova över hos oss. Jag antar att sonens flickvän har dotterns f.d. täcke, eftersom hon var utan i höstas. Och nu är det bara ett täcke kvar i dotterns säng. Vart tar alla täcken vägen? 😀
Nå, maken hittade i alla fall ett gammalt täcke från min barndom, vi brukar ha det till strand- och picknicktäcke, det var rentvättat och fick duga. Och så hade han i misstag tagit storpåslakanet som skulle vara till stortäcket, men det gjorde inget. Jag sov gott med det gamla, tunga, klimpiga vaddtäcket instoppat i storlakanet över mig.
Har jag sagt att jag älskar skärilivet?
Ja, vem minns inte de tunga, klimpiga vaddtäckena som var tunga och på så sätt bra för insomningen. Speciellt smidiga var de ju inte att hantera och hur gjorde man för att tvätta dem? Det gick väl inte alls. Vi hade en ”täckbåga” på vinden, där jag minns att mamma gjorde ett eget täcke. Det var ganska många moment innan det var klart.
Oj, jag visste inte ens att det fanns något som hette ”täckbåga”, jag har inte tänkt på att folk skulle göra egna täcken, Kicki! Mitt gamla vaddtäcke blir numera tvättat i maskin, vilket gör det ännu klimpigare… men hur de gjorde förr – kanske de bara vädrade täckena?